En trasig lykta i natten

Jag väljer således att skriva blogg på totalt opassande tider, det är mitt val och vad ni än säger så tänker jag inte ändra mig. Så det så. Det är kanske fel att blogga kl 14.00 men ändå! Skolan slutade tidigt, eller ja, vi fick ha eget arbete och det liksom.. ja... öh... jag arbetar senare.... typ. Men nu till det intressanta, nämligen... det går inget bra det här...
För att öka seriositets nivån med en pinne (inte bokstavligen alltså, det kunde bli -väldigt- pinsamt för alla inblandade parter, speciellt pinnens vänner) så tänkte jag meddela att skolan är kul igen! Vem hade kunnat se det komma? Ingen, eftersom skolan är menad att vara tråkig och hemsk och ångestframkallande. För att vara 100% ärlig så är den fortfarande jobbig, men vi får nu göra en massa kuliga saker, så som att skapa en egen religion (I'll go Tomenia on the teachers ass) skriva alternativa versioner av redan etablerade sagor och historier, bl.a. rödluvan och diverse Strindberg romaner (av någon anledning tycker inte min halv-femenistiska litteraturlärare om Strindberg... lustigt det där). Det känns som allt har lite flyt just nu. Jag fick för så mycket som 50 min sen reda på att jag klarade av GIS-delkursen ypperligt (dataprogram, kartor, mer vill ni inte veta) fick MVG+ så Niklas känner sig väldigt klad just nu. Sist kan jag nämna att jag tagit det till uppgift att skriva en uppsats om Anime/Manga där jag skall frälsa alla ofrälsta och förklara för dem vad som skiljer Anime och Cartoon Network åt. Min själ skriker fortfarande när någon tror att tecknat=barnfilm. Skall försöka klämma in diverse fakta om typer av manga, men skall nog undvika hentai området. Vill ju inte uppröra B-tjejerna, de pryda små liven. Det är skrämmande hur mycket del av all manga som är hentai, vilket är -mycket-. Av alla 569 sorters manga är ca 355 hentai sorter.
"Murrfell i pannkakan Lama-boy, det är mycket porr!"
"Där slog du huvudet på centralsynapsen VG-man"

I nästa nummer av Lamor och Tv-spel:
Den fruktade Dr Hobo har rymt från rehabiliterings kliniken, kan våra hjältar hindra honom från att dricka upp all stadens sprit? Och vad är det som kryper i buskarna i stadsparken iförd lila spandex och en rosa topphat? Mer om detta i nästa utgåva. Utkommer: när kycklingar än en gång kan spöa upp Link.

Hade en väldigt härlig start på helgen, då Den otroliga duon färdades till Uddevalla i det simpla men viktiga syftet att inhandla te. Förutom två hekto grönt té somjagförnuvarandeglömtnamnetpåochletateftermenupptäcktattdetärborta,johanhardurörtdet så köpte jag Legend of Zelda Minish Cap, som är hur kul som helst och mycket bättre än Link to the Past, och Sonic Rush, som är ett av de bästa Sonicspelen någonsin. Leve Sonic till SEGAmegadrive! Efter att, iförd personligt omtyckt läderrock, ha blivit utglodd av fjortisar, försökt att visa mina skills i Gituar Hero 2, (vilket faktiskt inte är mycket att skryta med men man kan ju alltid få nybörjare att flämta i avund) inhandlade jag hästgrejjer till mor på Hööks. Sedan bar det av till Maxi, där inplanerat kundvagnsrace blev inställt, vilse blev gådd och enmeters baguetter inhandlades. Som avslutning drog vi in på McDrive och köpte -stora- chokladmuffins och milkshakes som smakade smält vaniljglass. Baguetter stoppades in i Niklas öra, Winnerbäck sjöng om kortlekar, plastprodukter (tupperware måntro?) och den konungliga huvudstaden, och sedan bar det av hem till stugan där vi satt och myste framför elden till fyra på morgonen. Johan måste nog vara den person jag kan vara mest öppen med, och jag är glad att jag har någon som lyssnar på min eviga klagan och inte sticker. thx m8.
Jag kom fram till att jag måste prata med Anna snart, och hon kommer hem imorgon fick jag nyss höra. Jag vill helt enkelt säga att jag gillar henne och vill lära känna henne bättre, ska det vara så svårt? Jag tror det kommer ordna sig, man kan ju inte heller få något värre än ett Nej i svar, och jag tror nog att jag skulle överleva det, men bara om hon fortfarande vill vara min vän. Tiden får utvisa vad som sker, men nog fan skall jag göra ett försök på Allahjärtansdag!
Resten av helgen spenderade Niklas allena och isolerad på sitt rum. Efter att ha suttit helt hjärndött och kollat på diverse komedi serier fick jag undvara lite tid åt att rädda Hyrule... igen. Något som inte blev gjort i någon större utsträckning var projektarbete och arbetsprov till univeritetsansökan. Efter två dagars slött jäsande kändes kroppen stel och ryggen svag, och jag valde att gå ut på en uppfriskande promenad i vinternatten. Tyvärr förstördes denna av is, en sjuhelvetes massa is. Jag gick där i kylan och min fantasi skapade varelser som stod i mörkret, kupade i gömdom. Jag var en gång tvungen att lysa upp en gunga med min behändiga ficklampa på mobilen, för att verkligen övertala mig själv om att det inte fanns någon där. Allt var tyst, ingen rörde sig över stadens gator. Det enda som visade tecken på att världen fortfarande befann sig i rörelse var kölden som bet i skinnet, och en trasig gatlykta som kastade ett knastrande, flimmrande sken över den hala, blanka asfalten. Jag började tänka över de triviala onödiga saker vi alla funderar på när vi är ensamma och inte har något annat att vända oss till än våra egna tankar. Vad är det för mening med allting? Varför är jag här? Efter detta mycket deprimerande tänkande gick jag hem, somnade och vaknade till en ny morgon.
'Mein gott' vad existensiella frågor kan få en att bli mosig i skallen, hjärnsubstansen ryker ut ur örnen och näshåret flyter iväg på flottar till fjärran öar.
Jag blir mer och mer orolig för min framtid. Johan anmärkte så väl att om ett halvår är möjligheten stor att jag är borta. Jag kan inte stanna kvar här om jag vill uppnå min dröm, ej heller om jag vill behålla min goda relation till min familj, för om jag skulle bli kvar tror jag nog att jag och far skulle ryka ihop varannan sekund.
Jag vill ha kvar allt jag har här, men fortfarande flytta bort och få mitt eget liv. Jag vill ha kakan, äta den och få en till.

"Skicka hjälp"