Tja... öhm... är det nån där?
Jag är osäker om någon av er är det, för nu har jag kanske varit dödförklarad som bloggare ett tag. Men hey.. jag är tillbaka... tadaaaa!
Right så... det har hänt en del. Kanske lika bra att börja från början:
I början fanns ingenting, förutom kaos, och detta kaos började tillslut hata sig självt och sprängde sig för att kunna hantera situationen bättre, och så skapades planeter och därefter varelser som...
"GET ON WITH IT!"
Ok, sorry, var kanske lite att ta i.
Sen sist har jag haft sommarlov, under vilket jag besökte Metaltown i Gbg med ett gäng nya som gamla vänner, fyllt 20 och haft världens härligaste grillfest med mina bästa vänner, jobbat frenetiskt och slaviskt åt far och mor som tack för att de finns... och så har jag fått en "flickvän".
Låt mig förklara citationstecknen:
Jag förklarade strax efter jag berättat mina känslor för Angélica hur jag kände för Hanna, den tjej som jag börjat lära känna samtidigt och som verkade gilla mig tillbaka, tillskillnad från tidigare nämnda individ. Det gick.. sådär. Med önskan att inte vilja såra mig så ville inte den nya flickan heller ha mig till sin, och som den envisa idiot jag är trugades jag och lovade att det inte skulle sluta så som hon trodde, och vi blev... öhm.. "tillsammans".
Låt mig förklara citationstecknen:
Vi är inte helt säkra vart vi står i vårt förhållande, då känslorna inte är helt klara. Det låter kanske inte så bra, men det funkar just nu, och jag tror det kommer lösa sig för det bättre. Om inte? Ja då får jag skylla mig själv, och hoppas hon vill förbli min vän. Så är det.
Så jag har fortfarande inte nått det jag velat. Trots mina många försök. Jag börjar tro det är omöjligt, men jag hoppas det finns nåt ljus i tunneln som man kan få kalla sitt eget. Nån dag, nånstans... *yvig gest*
Så pågrund av denna känslomässiga bergochdalbana har jag mått mindre bra en tid. Men jag har kämpat mig igenom det som jag brukar, med hjälp av mina vänner mestadels, men också på ren självbevarelsedrift. Jag har fått tvivel ibland, på vad jag sysslar med i skolan, på mina känslor, på mitt liv i allmänhet. Men jag har valt att skita i det så länge och ha kul och försöka bli den jag vill vara, iaf så har jag goda vänner här som jag kan njuta av livet tillsammans med så länge.
Jag vet bara att jag vill skriva, att jag vill starta ett förhållande, att jag vill bli en bra människa, att jag vill träna igen och att jag vill leva, som jag lärde mig pånytt i en liten stad vid havets rand.
Jag tänkte börja så här lite kort, för att mjuka upp allting inför mitt nya försök att bli aktiv bloggare igen, så hoppas ni har överseende med detta. Det finns mycket att berätta, men vi får spara några berättelser tills en annan dag.
*blåser ut ljuset*
*shyysch* Låt det ske... låt det ske..
