Jag skall direkt be om ursäkt för att jag inte skriver så ofta, men det kan inte undvikas. Jag har massor att göra i skolan och efteråt är det precis man får tid att unna sig lite fritid. Det har hänt en hel del sedan sist. På Halloween blev jag förälskad, dagarna efter såg jag Emil Jensen för andra gången, blivit dumpad från Lars Winnerbäck konserter, och idag dog min lilla ponny.
Egentligen så var väl Salle inte min ponny. Han var min fjording, min guling, min ädle springare, och min vän. Han var min häst, och jag kunde inte tro det när jag ringde morsan och fick reda på det. Jag frågade hur läget var i allmänhet, och hon svarade att det var: "så där"."Du låter som om det vore nåt negativt" sade jag skämtsamt. Och det var det tydligen.
Han hade varit dålig en längre tid, och hade tillfrisknat, men förra veckan fick han ett återfall, och han togs bort idag. Mor sade att de inte hade velat säga något för att inte jag skulle oroa mig, men om de hade berättat det så skulle jag ha tagit första bästa tåg och hälsat på honom innan det var dags. Kanske gjorde de det så jag skulle slippa se honom sjuk, eller kanske slog tanken dem aldrig, men i vilket fall som helst så önskar jag att jag hade vetat så jag hade kunnat få se honom en gång till. Han betydde mer för mig än många andra människor jag känner, och jag ångrar verkligen att jag inte alltid brydde mig om honom så mycket som han förtjänade. Vi kallade honom ponny för han var så där tillgiven och mysig som bara ponnys kan vara. Min busiga, uppkäftiga och goa häst. Min Salle...
Fan vad jag saknar honom...
Jag har mer att berätta om, men jag kan bara inte fortsätta. Jag får ta det någon annan gång.
Tjubb
