Ett sinne förvirrat, och en känsla överkommen. Livet ser mindre svart ut, när det täckts av den mörkaste röd.
En människas hjärna är otrolig. Den kan i den ena stunden fungera som en väloljad klocka, för att sedan bringa in en mycket stor motorsåg och sprätta flis åt alla håll. Som tur är funkar denna process även i motsatt riktning, men då med mindre trä och mer förzinkade womba-rör. Mitt eget exemplar fick denna vecka en hel genomkörare av alla sinnesstämmningar som finns dokumenterade i Encyklopedia-Galaktika. Från ren deppression till medelmåttig lycka, till domedagstankar för att slutligen hamna på slutstationen allmänt fröjdsam.

Uttrar tycker inte om ateister med liknande konsonanter i deras titlar enligt medelmåttiga amerikaner. Inte heller vill lamor från Puerto-Rico regissera filmer längre. Beror antagligen på alla dessa älgar som drar åt sig nudisternas gunst.

Är alla människor lika mycket värda? Är livet verkligen värt att leva i ensamhet? Kan norrmän verkligen tala engelska? Dessa frågor flög igenom min å så mörka hjärna i dessa bistra tider, och fann ett fäste som inte riktigt höll i längden. Måste nog beskyllas på deras undermåliga klättringsutrustning. Men ack vad gör väl det? De skulle ändå bara ha bringat slafsiga motell och 0-stjärniga restauranger till ett redan fjäder-plockat sinne.

Att ha en egen stuga är ganska mysigt, och dessa framtidstankar som hemsöker mig slog nya rekord när jag och Mike slappade i de -stora- sköna sofforna. Jag har faktiskt aldrig haft liknande sinnesbilder förr, men jag kan säga som så att de bringade ljus till ett mörkt rum.

"Hon satt i mitt knä
hennes ord likt vinden
inget kunde få mig så kär
en ensam tår på kinden"

Har jag det som krävs? Martini drickande nervceller ekar i mitt inre. Jag trycker på mute och går ut genom dörren, som öppnats bara för mig. En trappa uppenbarar sig framför mina fötter, varje steg som en klippavsats. I mitten stod Hon, med leendet jag lärt mig älska. Vid dess fot stod jag, och sträckte ut en hand.

"Känn min sorg,
känn min lycka
varje dag försvinner
bortom livets krön
jag finner min egen väg
om jag letar på rätt plats"

Sträcker ut en hand.