And the poets are just kids who didn't make it
Well, well, här sitter jag igen, tröttare än någonsin och utan ett bekymmer i världen *host*. Jag skall börja med att ursäkta för det förra inlägget, jag bara föll ned i ett hål av mörker och orkade inte ens kravla mig upp, trots at det bara var en halvmeter hög kant. Så det kan gå. I skrivande stund så har jag just tagit studenten, med allt vad det innebär, och jag funderar på att gå och sova nån timme innan jag ska gå ut på stan med Mike, Lovisa och Anna. Den Anna. Som dissade mig från balen p.g.a. av att hon skulle resa bort. Får se hur det hänger ihop senare.
Allting känns så overkligt, mest därför att jag inte vill lämna den där skolan, där jag har upplevt mina bästa dagar, och där jag har umgåtts med (nästan) alla mina bästa vänner. Jag vill inte förlora dem, men för att gå vidare här i livet måste vi offra det vi samlat på oss hittills, må det vara kärlek, vänskap, eller könssjukdomar. Jag hoppas bara jag tar mig igenom allt med själen i behåll.
I måndags så reste jag ned till Blekinge, Karlshamn för att vara exakt. Det tog mig 6 timmar med nya fina bilen som jag fick låna av far, och jag sov på glassigt hotell (vaniljsmak) och på tisdagen gick jag på intervju på BTH. Skolan var underbart cool, och den låg precis i skärgården vid havet, man behöver bara sätta foten utanför för att kunna dingla med benen ut över bryggorna. På intervjun fick jag svara på sådana frågor som man hittills aldrig diskuterat med någon annan om. Typ: vilka spel tycker du är bra? Vad kan man göra bättre? Varför tycker du spel är ett sådant intressant medie? Och vad kunde ha gjorts bättre I Pirates of the Carribean 3?
Jag skötte mig nog ganska bra, och läraren var så tuff som bara få kan bli. "De som har bra positioner i spelbranschen idag, har det eftersom de är så jävla ninja i allt de gör." Pwnag. Jag föll för skolan direkt, men när vi gick igenom vad som kommer ske började jag få kalla kårar. Inga garantier finns. Man måste minst arbeta fulla arbetsdagar hela veckan för att kunna ha möjligheten att lyckas, och även då kanske man inte är lika bra som andra är. Jag vill verkligen göra detta, men jag har förstått att det inte kommer bli en dans på rosor, om än jävligt intressant. Men innan jag bestämmer mig för om jag skall orka flytta till Blekinge ska jag på två intervjuer i veckorna, Falun vs Arvika. Dalarna gentemot Värmland. Vi får se vad det går.
Boken ligger just nu och väntar på tryckpressarna, och jag skall starta försäljning inom kort. Jag blev nöjd med slutresultatet, även om jag ser att det finns plats för förbättring. Tidningen i Säffle intervjuade mig och de blev väldigt imponerade av vad jag gjort, även om jag själv inte kan se varför det är så himla fascinerande. Lena tyckte att jag skulle ha fått ett stipendium för bästa projektarbete, men det gick till några fordonare som byggt en crosscart. Säffle är -väldigt- industri/fordons präglat.
Stigen framför mig börjar bli lite oskarp, och mina ögon blir mer och mer grumlade av det skumma ljuset. Jag får helt enkelt vänta och se vad som sker, och kanske kan det lösa sig till slut. Men nu väntar mig en kväll av vänskapskretsar, dricka och kanske ljuv romans (I wish).
Ha det bra tills nästa gång allihopa, och ta hand om er!
Tjubb!