Salkin

Above the clouds

2010-02-04T06:34:00.000-08:00

King Boor let his howl travel westward and the prey followed his wrath. On wings of polished bronze the delicate aircraft soared over the clouds and reflected the pure sunlight off into the distance. It was a beautiful vessel, made from the finest birch wood and mounted under an immense balloon twice its size that carried it across the cold winds from its native land of Carrinia. It had been travelling for two weeks to reach the merchants harbor of Badour and the crew was starting to get tired and reckless, unaccustomed to such long periods without land leave. The helmsman had started to drift off the plotted course along the royal air space and the lookout had now missed to spot the unusual movements in the cloud bed three times. This was the time to strike.

The captain of the Carrinian ship was a man of grand stature and an equally grand girth. He reminded of a wallowing walrus with his tiny eyes and wild mustache, as he cruised along the deck of the ship of his father. Displeased with the chilly weather but satisfied by the favorable winds he let out a mere grunt at the deck crew to keep up the pace, instead of incorporating the usual belching and spitting. Waddling back to the upper deck he gave away a loud cough to make sure the helmsman was still awake. He got a low hiss as a response.

“Are you still alive you old fart”, the captain asked and began fumbling in his pockets for the cheap silver box of smelling salts his son had given him last year for his birthday.

“Yes sir, if you’d like…” the old man seemed tired and he drifted off almost instantaneously after answering.

“Good, then maybe you could care to call for the navigator.” He breathed in the aroma of the box and shrugged and cursed as the ammonia made his sinuses burn and his eyes water up. At least it made him more aware.

“Wouldn’t you like to yell at him yourself sir?” The helmsman regretted saying it as soon as the words had left his mouth.

With nostrils flaring and eyes starting to get red the captain turned slightly towards his pilot with an empty smile.

“Orders are for following Sievo, you do well to not let that slip your mind again. Otherwise I may need to see you in my cabin.” The old man’s response was to immediately put the steering wheel into locking position and yell for the navigator as he ran down the staircase to the lower levels of the ship.

The captain smiled, now genuinely, and made his way to the railing, watching out over the pale landscape beneath. How it amused him. As the wind howled he held onto his feathered hat and listened to the war song of old king Bore, and wondered who was destined to face the wind maker’s wrath this day. Amongst the deep howling he started to hear something odd that reminded him of the hoarse humming of a beetle like the ones he used to hear in his father’s garden as a child. As he tried to find out if he was mistaken or not, the sound made a quick visit to his left side but when he turned it was gone, like if the beetle had dove down under the ship with the speed of a hawk.

“Most peculiar…” Taking a look over the railing the captain confirmed that there was nothing there, nor beetle nor anything even remotely resembling anything other than a cumulus cloud. But the uneasy feeling lingered still. He cracked his fingers and walked towards the stern where one of the young lookouts sat daydreaming.

“Amin! How many seagulls have you seen!”

The boy jumped off his seat and couldn’t find his bearing at first.
“Uhm, se- seven, sir!” Startled from his nap he blinked one too many times trying to get his eyesight back.

“Seven huh. Seems a bit much considering we’re twenty miles from the nearest ocean, don’t you think?!”

“M.. yes captain, sorry captain.” The boy clumsily hid his hands behind him and waited for the usual beating, but something caught the captain’s eye as he readied his hand, something down in the clouds.

“What do you see down there boy? There, amongst those dense cumulus, you nimrod!”

The lookout hurried to pull out his spyglass and examined the place the captain pointed out with an eager yet unstable finger. Nothing stuck out, just simple clouds moving with the winds, but then as the wind drew a breath and moved to the southwest something black got caught outside the white fog.

“There, something… it looks like cloth sir.”

The captain hogged the spyglass from the boy’s hands and shoved him into the railing. He quickly found what the boy talked about. A black piece of cloth rising from below showing an insignia of a falchion, wings spread out, clenching a dagger and a crown in its claws.

“Pirates…” the captain threw the glass at the boy. “Don’t just sit there! Alert the ship! Pirates!”

The young one ran as fast as he could, letting his precious spyglass fall and roll over the deck. The captain watched as the scourge rose towards them and moved to his commanding post. People yelled as the boy spread the news and panic ensued as the crew readied themselves.

The captain readied his pistol and yelled out his orders as the crew mobilized on the port side of the deck, where they could see the pirate ship rise up besides them. Steam spewed out from its sides as the engines pulled it upwards, faster than any ship the captain had ever seen, and no balloon to help it either. The ship flew on two pairs of majestic, yet frightful wings that remembered of those of a bat. The hull was matt black which didn’t reflect sunlight and it was decorated with a pair of gaping red eyes at the bow which seemed to stare at you wherever you walked from it. The ship didn’t make a sound except when it let out steam or took a new stroke to gain air. The silence scared the captain even more than its appearance.

“Steady men, keep them in your sights, if they come right at us they have no chance!” The captain’s words did little to motivate the crew; they almost didn’t hear him as they looked anxiously amongst each other, murmuring.

The ship closed in, quit and slow, the captain felt like someone on the other side was measuring him, testing him, and he didn’t like the attention.

“Fire a warning round!” his face blazed up and his eyes grew wild. He would not be made the lesser man this day.

The men at the railing all fired one shot from their repeater rifles and with a mighty explosion the first cannon on floor below let its heavy load fly towards the pirate ship’s judging eyes. There were no screams, nor did the cannonball do much more than merely grace the lower part of the hull. The silence made the captain furious.

“Come then filthy vermin! Give me your best shot!” With that said he heard the loud bang of a musket pistol behind him and dropped down as he lost the power of his legs.

“How was that?”

The captain lay on his side on the tar smelling planks and saw it get flooded with blood. He watched dumbstruck as several men jumped over the railing onto the deck from small hovering crafts, on the starboard side of the ship. They had fooled him twice, lying in ambush in their own ambush. The captains last thoughts revolved around screaming at his crew and seeing his little boy one more time, but as he drifted away into the darkness the last thing on his mind was the itching in his nose from the ammonia.

The pirates made short work of the crew aboard the Carrinian vessel christened Forial’s Glory. Their leader stood victorious on the captain’s perch and watched as his men looted the dead and readied the ship for its last navigational calibration. He pitied the poor fool who had fallen for his ruse, so in an act of respect he walked towards the corpse and picked up the captains feathered hat.

“This bird is too fine to be grounded I think. Too bad your other one isn't as lucky.”

A signal was cast between the leader and his second in command, a large man with tattooed arms and a large trench gun hanging in a rope round his leatherjacket clad chest. He nodded and called for all to retreat to their wasps as he walked up to his leader and friend.

“Do you want the honors, sir?”

“No thank you Redcliff. This was your strategy, your stone, so you get to sink this bird.”

The leader gave Redcliff a quick hand on the shoulder and moved to his hovering wasp. The large man grinned proudly and kicked away the lever keeping the steering wheel steady, and then released the lever for balloon control. As he ran for his sortie the immense floating device above gave out a loud crack and started to hiss. The pirates flew off as the Florial’s Glory sank, faster and faster towards the ground from whence it came. Redcliff flew besides his old friend and yelled over the winds:

“Did you find what you were searching for sir?!”

The leader just smiled as he held his new hat to his head and its red feather plume danced in the breeze.

2009-09-15T14:15:00.000-07:00

Welcome to the jungle

Ring... ring... ring... no answer.

“Come on, pickup…”

Ring… ring… click! “The number you’ve dialed can…”

“Fuck!”

He slams the receiver back onto the payphone as it swallows his last quarter. The wet pavement absorbs the drops of sweat falling from his brow as he walks out. Filled with frustration he quickly turns and kicks the glass door. The loud crack drowns in the sounds of his scream.

“Karma…” he hears someone say with a hoarse voice.

“Excuse me?” A couple of newspapers under the bench next to him start to move as an old hag with a fur coat and baseball cap emerges from below. She smells of wine and something far worse.

“Whatever it was you did, karma now found a way to pay you back.” She says as she sits up covered in yesterday’s gossip.

“Really, if that’s the case I don’t want to know what you’ve been up to.”

She lets out a cackle, he sees almost five teeth.

“A comedian, that’s good, everybody needs a good laugh in the end.”

“Aint’ that the truth.” He walks away; he has no time to waste on lowlifes.

As his feet kicks up water and drenches his socks in the streets filth he notices that the streetlights come alive as the sun calls it a day and disappears behind the tall buildings. The streets doesn’t pulsate with life as the usually do this time of year, people stay at home, scared of the cold and the dark. The funny thing about fright of the dark is that some people never feel it, while some never stop feeling it. All he knows is that he doesn’t want to be alone when the darkness comes…

His pacing gets more intense; heavier steps, increased speed. His breathing loses control as he stares up at the sky, looking for the last rays of light, wishing that the sun won’t go down just yet. But then they dissipate…

He dreams. Walking in corridors all alone and naked he looks for something as well as flees from something else. He knows not the definition of either one. As he tries door after door, people behind them look at him and roars in laughter.

After a while the rage gets to him and he gives in to it.

“Stop it!” As he opens the next door he lunges hands first towards the one standing behind it and starts squeezing the persons neck with all his might. No struggle, only vacant eyes and a baseball cap.

He wakes. Lying beneath him is an old hag wearing what used to be a fur coat, but now ripped asunder and drenched in blood. In her wrinkly hands she holds some kind of medicine. Puzzled he thinks to himself: “Who is she? What happened to her?”

Then he observes his hands.

“No… no no noooo!”
In his panic only one thought comes to him.

“I need to get help.”

He runs, the dry concrete eventually beating his thighs into a bloody pulp. He finds what he was looking for as he runs past a phone booth. It looks old and damaged, with cracks in the glass door, but it can help him get what he needs.

“She’ll know what to do.”

Grasping down his pocket looking for loose change to feed the contraption he finds nothing. Frenetically he searches his jacket, but no luck. Then he feels something in the back pocket of his jeans and pulls it out. A baseball cap saying: “I love New York.” And on the inside, signed in red: “Karma.”

Someone behind him whispers: “It’s funny, because it’s true.”

Autumn waiting

2009-09-09T14:03:00.001-07:00

The rain fell quite hard this night, as it does in autumn. Fay sat backwards on the couch leaning her face against the window, thinking to herself when dad was coming home. She missed him and wanted to show the graded paper now lying on the table beside her, waiting to be shown and being proud of.

Fay breathed on the glass and like a bucket of paint on a canvas it made a mark on the cold surface. She made her finger a brush and drew squiggles and a sad face. Patience wasn’t one of the “good sides she inherited from mom”. Bored after staring down both ends of the street alternatively, she made a loud sigh and turned to the television. Only news. For crying out loud.

Annoyed out of her senses Fay started to walk across the floor, back and forth. Tick tock said the clock on the wall, seemingly to mock her. “He’s not coming.” Then the god forsaken sounds of the clock drowned in a loud roaring from upstairs. Mom was starting up the vacuum. Again. She was always keeping things tidy, surely so dad wouldn’t get mad, he didn’t like a dirty house when he paid for a whole family on his salary. He had said so himself, but Fay didn’t like to think back to that time.
After walking round the living room Fay finally put her back to the wall and skidded down, banging the back of her head against the flowery wallpaper. The lilies and hyacinths didn’t make the room anywhere near as sunny as the decorator had told them last year, but at least they made mom happy, until she would buy new ones. Maybe roses next time, Fay likes roses.

Bang, bang, banging her head like a percussionist against the wall, Fay laid her head on its side and noticed the door to the basement. She wasn’t supposed to walk down there, the furnace wasn’t safe and dad had his study down there and he didn’t like to be disturbed. Although when he’s not there it wouldn’t hurt to play around for a while, right? Biting on her lip in excitement Fay stood up and walked to the door, once and a while casting a quick gaze towards the stairs. Mom wouldn’t be so happy with her if she went down there, but as long as the vacuum raged on there was no danger to be had.

Slowly Fay turned the doorknob, nervous, not thinking that the sound wouldn’t be able to travel upstairs. A smell of dust and oil came to her senses. It was dark. The old light switch hadn’t been changed when the rest of the house got renovated so unaccustomed Fay twisted the little plastic handle to the right. Flickers and then nothing. The light bulb must be out, she thought, but then it flickered again and came to life. The stairs looked dusty, and old in the way that makes you know that they will creak at the slightest touch of a toe. Fay didn’t hesitate anymore; she nimbly leapt down the stairs and brazed herself against the railing so she wouldn’t fall on the way. Landing on the ground she saw dust rising into the air. Dad had forgotten to tidy it up again, since the basement was his responsibility, not moms. Fay felt like sneezing, listened to the sounds from upstairs. Still safe. Then she let it rip and a tiny cloud of dust became the reaction, soon settling down in a new resting place.

The light wasn’t that bright down here; just a dim white glow fell from the ceiling and showed the particles flying through the air but the corners of the room were dark and shrouded in mystery. Fay started exploring curiously but stayed away from the dark parts. In there she saw scary things that her mind made up for her; an ominous man made out of an old jacket and monsters constructed by a rusty shovel and some rakes leaning against the wall.

The objects lying around in the basement could only satisfy her curiosity for so long however and she started to look for the door to the furnace room. The fact that it was cozy in there was all she remembered. Two doors stood in front of her as she turned to the right wall from the stairs. She walked towards the one furthest down the wall but stopped as she passed the first one and heard a noise. The door stood slightly ajar and inside a small beat was heard, constantly ticking like the arm of the old clock upstairs.

Fay pushed the door open slowly and peeked inside, it was not dark. A candle was lit and cast a red shadow over her dads study, making it seem like the walls were burning, ever so slightly. As she walked in Fay saw the candle standing on a pile of books upon the old wooden desk, almost burnt out. The smart little kid she was, Fay picked up the candlestick, so she could keep an eye on it, and other things.
Armed with the candle she could investigate the sound that came from one of the bookcases. It was a Newton's cradle, giving away a loud click every time a metallic ball returned from it's pendulum swing. Tick tock, time to move on.

On the way out the candle light shone on many a thing in the study, glass bottles, leather bound books in the book case, and a glass framed picture of her grandfather, standing over a fallen deer with a knife in one hand. She looked in more detail on the photo and thought she recognized the knife from somewhere. It had an ebony handle and had markings on the blade, or scratches rather. Unable to remember she walked outside, her gaze just barely missing the blade lying on the desk wired into a damp cloth.

The other door stood waiting for her. As she tried the handle the door wouldn’t move, it was locked, but even before Fay managed to put out her lower lip she saw a pair of keys lying at her feet. Joyfully grinning she picked them up and tried them on the lock. It worked like a charm. The door creaked even louder than the stairs as she opened it. A warm feeling touched her face as she went inside, as the furnace cast its intense brightness over her. She liked the sensation and went closer to sit down in front of the grate, where the heat emitted the most. As she landed on the soil floor she felt something hard poking against her thigh and gave off an unexpected shrill. She quickly moved away and brought the candle to the place, where she saw a white round-shaped thing sticking out of the ground. She stared at it with big eyes and touched it with her fingertips, it was very smooth and felt cold. Before she could think things through Fay was digging at the sides of the thing and unearthed something she had only seen once before, in school.

“The thigh bone’s connected to the… hip bone.”

Fear. With tears coming out of her eyes, Fay backed towards the door and ran away, dropping the candle as she went. The lights in the basement had gone out, everything was silent. Fay couldn’t see but ran where she knew the stairs were. Her feet found the first step and she fell over, screaming in pain and panic. She crawled up and the lights went back on.

“What are you doing dear?”

Her mother coming down from the living room, the vacuum had turned to silence long ago. She picked up her daughter. Fay couldn’t say a word, her sobs stopped her.

“There, there. You know you shouldn’t be down here.”

“I’m sorry” Fay wanted to say, but all that came out where squeaks and tears.

“Come now, dad’s home. He wants to see you”

Idag

2009-05-25T16:50:00.000-07:00

Hej hopp i bloggvärlden. Tänkte jag skulle posta två grejer lite snabbt. För det första så har jag startat en portfoliosida, för mina projekt och mina arbeten så jag kan få jobb (pwetty pweeease?). Den går att finna här:

http://innovativedreams.wordpress.com/

Checka gärna in den, har inte så mycket där just nu, men det tillkommer fler grejer titt som tätt =)

Det andra är att jag med två vänner *host* johan o johanna *host* börjat med en inspirationslek där en person bestämmer ett par ord eller en fras som alla måste integrera i en dikt/sångtext. Den första frasen bidrog johan med: "Tre sorters avokado"... jah...
Så här kommer mitt bidrag i Leken(tm):

Idag

En man sade på radion idag
Du måste då hinna med allt
Jag valde att byta underhållning
visslar en smula och tar det kallt

En man på tv:n sade idag
Med rätt färg kan huset bli ett hem
Jag valde att låta allt flagna bort
finner min plats och är inte i kläm

En kvinna framför spisen sade idag
med tre sorters avokado blir festen bra
jag sväljer min heder och skrattar
följer inte flocken men är ändå kvar

Jag tänkte något halvknäppt idag
Imorgon ska jag leva bara för att
inte oroa sig för vad andra tror
och inte behöva jaga ifatt

Jag valde att stänga av tv:n igår
Se bortom den falska värld som höljer
Kanske blir allt som det borde
Om man bara tänker och inte följer

Tack för mig för denna gång
Ta hand om er!

För Kärleken

2009-05-11T07:22:00.000-07:00

Hej vännen
Hur mår du? Jag mår bra, men jag har tänkt mycket på senaste tiden. Du kanske undrar varför jag skriver och det gör jag själv också, svaret är nog en blanding av att jag kände för det, och att jag behöver det.

För att börja så vill jag be om ursäkt för om jag varit konstig de senaste gångerna vi talats vid. Ja jag vet att det är en gammal ursäkt men jag hoppas att du vet och kanske förstår varför det blir som det blir, för alla gånger så är det inte lätt att vara normal. (I allänhet eller gentemot dig)

Jag har saknat dig, det är nog roten i allt, vilket förvärrats av att vi inte hörts så ofta. Jag klandrar inte dig för jag vet hur du har det, jag vet att det inte är lätt att ha tid för alla i ens liv, och jag förstår att du har dina prioriteringar just nu, även om du kanske inte vill det, för du vill ju ha allt här i världen. Det där var sarkasm. Jag har inte skaffat en skylt än, så jag får peka ut det sålänge.
Ärligt talat så tror jag inte jag har lyckats komma över dig än, gud ska veta att jag försökt. Ända sedan jag berättade för dig om hur jag kände så har jag inte varit mig själv, inte till 100%. Jag brukade alltid definiera mig själv som en romantiker, en som alltid hade känslorna i fokus och som kände mycket, men nu så har jag blivit något av ett skal från det jaget. Jag har inte kunnat nå mina känslor, utan gått omkring helt likgiltig och tom, inte på nåt emo vis utan mer på ett ryck-på-axlarna sätt, vilket kanske är värre. Just nu tror jag det är på väg tillbaka, annars vore det svårt att skriva det här, men jag har en bit kvar innan jag kan säga att jag kommit hela vägen hem.

Jag sade till dig efter vi pratat att jag klarade mig och att jag behövde tid, men jag tror inte det helt stämde. Dagen innan du skulle åka stod jag vid korsningen till din lägenhet och hade ett val, att antingen knacka på din dörr och berätta att allt inte var ok och att jag fortfarande hade känslor för dig, eller att gå hem och hålla mina ord för mig själv. Min gode vän Johan (inte motorhead) sade att om jag inte gjorde det förstnämna skulle jag kunna ångra det hela livet, vilket var exakt det råd jag fick när jag berättade för dig första gången hur jag kände.
Jag gjorde till sist valet att inte störa dig när du packade för hemresan. Jag tänkte att du behövde slippa ha mer bekymmer, slippa ha nån som hängde över skuldrorna på dig och ältade om sin obesvarade kärlek. Jag visste att inget skulle ha förändrats, du visade mig ju till och med din löftesring dagen innan, vilket jag måste erkänna känns en smula knäppt i mina ögon. Om Jesus fanns tror jag inte han skulle vilja att du undanhöll din kärlek till honom endast, men det är vad jag tror.
Jag förstår om det här låter emo och kanske är jobbigt att läsa, men jag vill bara du ska veta att jag saknar dem stunderna då vi var tillsammans. De kanske inte verkar så märkvärdiga för dig, vad vet jag, men för mig var det några av dem bästa jag haft. Tack.

Iallafall så gjorde jag ett val, och jag tror det kan ha varit i självbevarelsesyfte lika mycket som det var ett ömhetsbevis. "Om du älskar någon låter du dem gå". Mitt sista bevis på att jag höll av dig blir väl således att jag aldrig skickar det här brevet...

Ta hand om dig
//Niklas

På väg

2009-04-28T14:51:00.000-07:00

Stigen slingrade sig mellan björkarna precis som oräkneliga stigar gjorde, och i myllan av förra årets höstlöv, grenar och morgonens dagg syntes fotspår. Somliga efterlämnade av stora tunga kliv och andra av nätta tramp. De var bara ett fåtal av alla de märken människan lämnat efter sig genom århundraden, de skiljde sig inte från några andra i skogens ögon, bara ännu en ring i stammen. Men för människorna i väst skulle dessa efterlämningar betyda mycket, oavsett vad skogen ansåg om saken.

Våren hade kommit tidigt detta året, blommorna knoppade utan att snön helt försvunnit från skogen där den skyddades av trädkronornas täta skugga, och flyttfåglarna hade återvänt till sina grenar där de byggde upp gamla bon och förberedde sig för det nya liv som våren tillförde. Skogen frodades och i dess innersta glänta växte sig den uråldriga ekens rötter sig ännu starkare när de nu bar vatten åter igen.

En handskbeklädd hand vidrörde det gamla trädet, dess bark var kal och mjuk likt ett ungträd, men dess stam hade krävt åtminstone tio mans famnar för att helt omringa den. Det hade funnits här en lång tid konstaterade mannen och lät handen glida upp över den mörkgröna barken. Varje liten skåra i den annars så lena ytan vittnade om den tid som gått, om stormar, torka, förstörelse men också om tillväxt och liv. Den urgamla eken berättade sin egen historia, där dess brutna kvistar likt ärr berättade om människor som skadat det, medan grenar och lövverk satt som bevis för skogsdjurens viloplatser och skydd mot vind och andra faror. Varje del av trädet var likt en gammal bok vars berättlse spann långt över en dödligs livstid. Men olikt en bok så hade trädet aldrig haft tomma blad, dess ord hade växt fram med arket.

Mannen såg med beundrande blick upp mot löven och förundrades en stund över den mäktiga syn som eken utgjorde, samtidigt som han började nynna lågt men tydligt. Det var en lugn melodi han mindes från sin barndom, då bekymren var färre och livet enklare, och utan att märka det själv drog han lätt på smilbandet när minnena av hans far och mor flimrade till bakom hans ögon. Med minnen kom dofter, dofter som hans mors hår och hans fars rakvatten, som stack i ögonen samtidigt som det hade lämnat efter sig en behaglig känsla av renhet. Och hö. Han mindes doften av hö.
Det lilla leendet försvann då mannen tryckte bort minnena, rädd för vilka fler som skulle dyka upp, men han slutade inte nynna, han hade kommit hela vägen hit bara för att få sjunga för den gamla eken.

Ju längre in i melodin han kom desto mer kände mannen att trädet krängde och började svaja i en vind som inte fanns. Han satte båda sina händer rakt mot den skälvande stammen och kände vibrationerna gå igenom sina armar. Trädet talade.

”Ärende”

Mannen kände sig lättad, det hade fungerat. Trädet stod återigen stilla och han började rytmiskt att trumma med fingrarna, och ömsom med hela handflatan på trädet, för att ge det hans svar.

”Finna”

Trummandet upphörde, samtidigt som den osynliga vinden ven än en gång.

”Väktaren?”

Mannen slog ett hårt slag.

”Ja”

Tystnad. Vinden ven inte, allt stod still. Efter en lång tystnad började mannen tappa hoppet, men då kom en dov puls ifrån trädets inre.

”Vänta”

Mannen backade bort, tacksam att hans rop på hjälp hade besvarats, och satte sig ned att vila under en liten björk som lyckats växa sig upp under ekens skugga. Nu fanns inget annat att göra än göra som skogen kallat. Han mediterade.

Våren slog ut till fullo, snön smälte och ägg lades i bon. Tiden gick.

”Du är inte mycket för att låta gamla män vila ifred inte.”

Mannen slog upp ögonen och såg där en skrynklig och knotig gubbe stå bland vårblommorna, med buskiga ögonbryn och en fast blick likt en rentjur. Han höll händerna bakom ryggen och stod iklädd nåt som inte kunde beskrivas som annat än trasor, men trots detta utstrålade han en pondus och ingav en respekt som ingen annan. Han hade runt den skrana midjan ett grovt läderbälte, i vilket en mängd örter, buteljer och små verktyg hängde, samt en lång krökt kniv av skir, grå flinta. Den yngre mannen bockade sig och höll huvudet böjt.

”Jag ber om er förlåtelse mäster, men det är faktiskt inte min förtjänst att ni alltid dras in i allt det här om igen.”
Den gamle kacklade roat.

”Hoho, du behöver inte ursäkta dig för något gosse, en gammal man behöver bara sina små stunder av gnällighet, det är nåt vi unnas i våra sista år. Seså, vad kallade du mig för?”

”Det är boken mäster... Sidorna är tomma igen.”

Gubben gned sig om hakan och drog i näsan om vart annat.

”Jaså minsann...” Han var tyst en längre stund. ”Har du sökt upp Joram? Du vet att han är den som bär ansvaret nu.”

”Ja mäster, men hur mycket han än försökte att få skriften tillbaka kunde han inte lyckas. Den är borta, och vi kan bara få det till att betyda en sak.”

”Att tiden för domen har kommit?” Den gamle sneglade över axeln mot den yngre mannen medans han tog en flaska från sitt bälte och hällde ut en klibbig, grön substans över den stora ekens stam. ” Det hade du inte behövt söka upp mig för att berätta, jag har ingen del i dessa bekymmer längre, det har jag ju sagt otaliga gånger.” Sade han samtidigt som han smorde in det gröna med sina beniga hand.

”Mäster... Sorrin har båda barnen.”

Den gamle mannen stannade tvärt med sitt omskötande av trädet och stirrade på den unge mannen med utskjutna, stora ögon.

”Salkin... hur kunde du låta det ske?”

”Vi blev förrådda, vi trodde vi hade pojken i säkerhet, men den som satt att vakta honom hade redan sålt sig till Dareks sak.”

”Du store tid... Boken säger tiden är inne, skriften har lämnat den och ni har förlorat barnet...” Den gamle drog sig i näsan och torkade förstrött bort den gröna substansen från sin andra hand på sina trasor.

”Därför är jag här mäster, vi behöver dig för att få tillbaka barnet.”

Gamlingen drog på munnen och när han talade igen så hördes en skymt av den västra, irriterade bonddialekten igenom hans annars så neutrala tal.

”Det här är sannerligen inget för en karl i min ålder att syssla med, saruveta.”
Salkin återfick sitt diskreta leende.

”Nej mäster, jag vet, men vi behöver all hjälp vi kan få, även av barn och åldringar.”

”Vet din plats pojkspoling.” Gubben skrockade. ”Låt oss inte spilla mer tid nu.”
Den gamle mannen satte sig på huk och ur sitt tandlösa gap började han mumla och fräsa uråldriga ramsor. Vinden återvände och höljde gubben i en dimma av löv och damm. När allt väl lade sig stod där istället för den knotiga gubben en ung hjort med präktiga horn, silverne päls och glasklara ögon. Den gick fram till Salkin och puffade på honom med mulen, varpå den såg på honom som för att säga: ”Led vägen.”
Den unge mannen sade: ”Med glädje Jaron”, varpå han samlade kraft och reciterade den vers som gav honom formen vars hans öknamn var baserat på.

Eldräv.

Meningen med livet, universum och allting

2009-01-26T12:47:00.000-08:00

Detta kommer förhoppningsvis bli ett bra inlägg, det är nämligen mitt fyrtio andre, och bättre än så blir det inte. Det är en siffra som haft ganska många förekomster i mitt liv och det känns lite lustigt, men kanske är det för man letat efter den efter att ha läst liftarens guide till galaxen. Maybe, maybe not. Nu tror jag inte det här inlägget kommer bli särskilt sammanhängande men precis som livet, precis som 42, så är inte de bästa ting alltid sammanhängande, så jag hoppas ni har översikt som ni har haft förut.
Iallafall så är jag nu inne i en bättre period i mitt liv, tror jag. Jag har inte varit deprimerad på länge, och jag känner mig inte så avdomnad som jag så länge har gjort, jag bara är och det är inte så dumt. Faktiskt.
Jag har upptäckt en del om mig själv, en del bra en del dåliga, så mitt strävande efter förbättring är inte över, men det kommer det nog inte vara förrän jag är död och begraven, eller åtminstone död. För vem vet var exakt man hamnar efter det egentligen.
Jag har åtminstone insett lite mer om vad kärlek innebär och om jag skulle skriva en bok om ämnet skulle nog första kapitlet heta "Det är en stor vagel i ögat" och det andra "men jag lät den sitta kvar". Jag har kanske aldrig upplevt äkta kärlek, det är det nog få som någonsin gjort, men tack vare min romantiska natur så kommer jag inte sluta tro, inte sluta leta, även om jag som nu trodde mig ha funnit den och blivit snuvad på den två gånger.

Jag kommer aldrig glömma dig, men jag tror det är lika bra för oss båda (mest dig kanske) att jag håller min mun och låter dig leva ifred utan mig. Jag älskar dig villkorslöst och helt utav min fria vilja, precis som du älskar Honom, så jag hoppas och tror du skulle förstå. Men eftersom jag ser din lycka framför min egen så håller jag min mun, torkar mina tårar och ber till vilken gud du vill att du får som du vill här i livet. Kanske ses vi igen nån dag på samma villkor, kanske inte, det får tiden utvisa, men jag tänker börja leva nu och inte gräva ned mig i det förflutna, det räcker med det nu.

Jag såg på det senaste avsnittet av Scrubs för några dagar sen och jag tyckte det här citat var värt att omnämna:
"Who the hell cares what anybody else thinks. Just look into your heart and do what ever the hell makes you happy" And all will be fine.
Vi kan inte gå och göra det som andra människor vill vi ska göra, eller vad vi tror ser bäst ut om vi gör, i slutändan spelar det ingen roll ändå. Så jag stannar där jag är och jag gör så gott jag kan, för även om jag inte kommer dit jag vill så kommer jag alltid se tillbaka dit jag är nu och le. Så enkelt är det.
Livet kanske bara handlar om att vara lycklig, för det kanske inte finns nåt högre syfte med allt, det är nog vad jag tror. Så själv kommer nog mitt liv bestå av att göra det jag tycker om, leta efter nån som jag kan prata med och som tycker om mitt sällskap och umgås med mina vänner, för jag kommer inte släppa taget om er. Jag bryr mig inte om pengar, jag kan leva precis som jag gör nu om jag bara får vara tillsammans med nån som älskar och får jobba med nåt jag gillar. Det är allt jag begär, så simpelt. Kanske är det just de enklaste svaren som är de rätta, kanske är det så.

Jag kan inte längre se särskilt mycket tillbaka till den gamla tiden, till mitt gamla jag, det börjar bli som höljt i dimma, vilket jag inte klagar för. Jag har inte helt hittat syftet med mitt liv, det närmar sig men det finns en del att finslipa, även fast jag sagt mig ha varit nära att komma på meningen med livet sedan högstadiet. För att hitta ens eget syfte kanske det är så att man måste leta på nya platser, det var så jag kom dit jag är nu genom att bryta de gamla vanorna och skapade nya och söka en ny mening i dem. Och det har kanske inte gått så himla bra alla gånger, men det har blivit bättre än om jag stannat kvar och sökt samma svar om och om igen.
Det lilla jag kan se tillbaka på mitt gamla liv gör mig så himla glad när jag ser kontrasterna. Jag ser hur rädd och ensam jag var, hur jag hatade mig själv och inte såg nåt gott alls. Sen ser jag hur jag idag har börjat fylla tomrummet inom mig med vänner, med mina mål som kommer och går men som ändå kvarstår, och jag kan inte annat än bli glad. För fem år sedan hade jag inte någon som gillade mig direkt och idag så kan jag glädjas över att ett fåtal anser mig vara den roligaste de känner, en trevlig och snäll kille som har en tendens att jobba för mycket. Det gör mig så lycklig så jag känner för att fälla en tår och skratta åt livets ironi. 42.

Thanks for those words, and I can only say the same, but also that I regret not kissing you when I had the chance.

Så vad är då meningen med livet?
Jo jag tror det är att göra vad än det är som gör dig lycklig, så länge det inte skadar någon annan, och försöka hålla fast vid det. I slutändan är det inte vår framgång eller våra pengar eller hur många vänner som spelar roll, utan helt enkelt om vi kan se tillbaka på vårt liv och le åt de bra stunderna vi haft. Kanske ta nåt kallt att dricka innan vi går bort och säga till dem omkring oss att vi älskar dem och alltid kommer göra det.

Jag älskar er allihopa mina vänner. Ge inte upp, för det tänker inte jag göra. För tänk efter: Vad har vi att vara olyckliga för egentligen? Det finns en värld där ute som må vara ond ibland och som kanske inte går vår väg, men samtidigt så är det en värld som är så full av möjligheter, så full av upplevelser som vi kan njuta av, om vi bara vågar ta tag i dem och göra dem till våra egna. Det är kanske inte så lätt alla gånger, men så länge vi kan stå på oss själva och göra det nån gång då och då så räcker det. Livet är inte på väg att börja, det ska inte upplevas senare, det är NU och aldrig mer. Banka in det i huvudet, det ska jag försöka med iallafall.

Och det är med dessa ord jag tackar för mig och detta mitt viktiga blogginlägg i internets mäktiga och icke-existerande dimension. Jag hoppas vi alla kan fortsätta gå framåt i våra liv med huvudena höjda och blicken fäst på någon punkt längst horisonten. Vi kanske kommer snubbla på nån sten eller två, men vi kommer se så himla coola ut på den resterande vägen mot solnedgången.

Tjubb på er

2009-01-12T15:39:00.000-08:00

Ils ont arrivé

Idag har jag äntligen fått min vinylskiva från Australien, frakten kostade mer än skivan men det var det värt. Min är nr 501 av de 1000ex som trycktes. Check it out!

Omslaget, härligt retro. Det luktar gammal bok och inte nyöppnad plast, tack o lov!

Kärnan i det hela

Och en liten bonus i och med ett häfte med de handskrivna (kopierade) sångtexterna

All I need now is something to play it on... :D

2009-01-11T10:40:00.000-08:00

Lite nytt för omväxlings skull

Tjipp o haj. Jag sitter för närvarande och skriver låttexter till ett par ljudkillar på skolan (Hank och Packe för dig som känner dem) och tänkte jag lägger upp några av dem. Har fått allt från "OMG!" till mer skeptiska "mm ok" för dem, så kommentera fritt :P

*Puzzle of Leaves*
Wet leaves tangeling
to the asphalt
like I hold my dreams
to you and only you

Raindrops falling down
creating fake tears
so that I can cry
for what we never had

Walking the paths
I used to walk
the water rises
and wash them all away

Where should I go
when my mind is heavy
and my feet are wet
as autumn leaves falls

Now I'm stuck here
in this my eternal fall
Now I'm stuck here
solving the puzzle of leaves

and as the mud
turns into my own
rorschach test of life
I question it all

why am I stuck here
in this my eternal fall
why am I stuck here
solving the puzzle of leaves

what do I see
in earths own paper
of ginger gold
and silver tears

I see what I wanted
now it's forever lost
and the only comfort
are these fake tears of mine

So I am stuck here
in this my eternal fall
and again I try
to solve the puzzle of leaves

*Pre Hibernus*
Feeling earths cold arm
Breathing slowly stopping
The true gaze ever shifting
Fearing to forever close

A breaking dawn with no warmth
Filling all there is to feel
Breaking everything it can
Scorching with it's bare cold

Crushing one's will
Chilling the skin
Numbing one's senses
And freezing the heart

Animals flee and humans tuck in
Tell yourself it soon will pass
Not knowing will ease the pain
Not caring would make it go away

Listen to the wind's cry
Hear the changes come
held down by those chains
We Watch them try to run

Breaking one's will
Chilling the skin
Numbing one's senses
And freezing the heart

Now watch when it all happen
as It comes to another close
the colours start to fade away
and all that remains is snow

Och den här blev refuserad, men jag gillar den ändå:
*Working Title*
Walking is harder now
the puddles knee deep
my coat gettin' heavy
and my fingers going numb
just like my heart
but I cannot stop
Walking

Ever forward, on and on
in this autumn dark
all that I hope for
is that maybe just maybe
you would stand hands free
near that my favourite place
Waiting

But I'm not naive
of course you won't
cause you already found
that new hand to hold
a little fast maybe
but really I would be
Wellwishing

and yet I don't
falter by even a step
altough you must have left
already and made a new pact
against all logic I find
that now I start to run
Wishing

Tack för mej!
Tjubb!

2008-11-28T19:57:00.000-08:00

"The beggar"

Why do you hit the wall, boy

Your heart won't hurt less

Accept these words I tell you

or else your life'll be a mess

I've crushed my knuckles

brought others my own pain

but as my hairs went gray

I figured it was all in vain

I know fighting the battles

doesn't work all the time

and that the hills of the fall

are not so easy to climb

Days will keep on coming

No matter what you do

So why make them hurt

Others will feel it too

Do not beg for all you want

it doesn't help, you know?

walk out and seize the day

seeds grow better if you sow

So how to escape sorrow?

How do you manage the plow

everything'll be alright child

Just you follow this my "tau"

Act upon yourself my son

as you want to be acted upon

Stop hurting your mind and body

or the pain will just go on

Why do no one else love you

is that what you do ask?

I say it's hard to love the one

who always wears a mask

When you scream out the words

you scream at your own heart

"why me, why god, why now"

now is that really so smart?

You may say all the pain

is caused by those around

but you are mistaken child

they keep you safe and sound

My friends, I've lost em all

My family, they left, them too

So listen to me closely

Learn from the cards I drew

If I could say one thing

it knew what it would be

Carpe diem my young lad

Or you'll end up just like me

So if you're feeling broken

or simply down on your knees

don't fall down that hole cause'

morning carries a new breeze

Now I leave you to your fate

I've said what I got to say

But now that I am done

Spare some change if you may

2008-11-02T16:10:00.000-08:00

Nymånens stigande
Hey hallåj vänner. Nu gör jag ett tappert försök att skriva ned vad som hänt sen sist.

Jag har de senaste veckorna haft en kurs i Berättarteknik, vilket är sjukt kul. Kursen har varit nåt av det mest efterlängtade för min del och jag har haft mycket nytta av den. Även fast jag tyvärr tack vare mitt instabila känsloliv fått en mindre motivations- och skrivblockad. Men trots det har jag försökt absorbera så mycket som möjligt och känner mig nöjd ändå.
En stor del av uppgiften har varit att skapa en värld, med karaktärer och en story till. Min värld är som en blandning mellan "Waterworld" och luftpirater, och jag känner mig då och då riktigt nöjd med min insats, men ibland så har det däremot känts som jag gjort på tok för lite i jämförelse med vad jag velat. Oh well.. man kan väl inte lyckas jämt antar jag.

Just nu sitter jag och lyssnar på John Butler Trio, vilket nog måste vara det underbaraste bandet i världen. Deras musik är så full av själ och syfte att allt annat bleknar, och fan vad svängigt det är ^^
Jag hörde bandet för första gången i somras på väg till Metal Town, när Wibkes nya pojkvän John (som nu är hennes stadige, för då var första gången jag träffade honom) hade ett kassettband med deras låtar i sin gamla jänkare. Jag kommer inte ihåg vilken låt det var, eller hur det lät, men jag blev hookad iaf och lovade mig själv att ladda ned deras grejer. Så nu tre månader senare sitter jag med en bredare insikt i det dem gör och med flera hundra genomlyssningar på ett par av deras låtar. Det är kärlek helt enkelt.
Jag har tänkt att beställa en limited edition Vinyl av dem t.o.m, som endast trycks upp i 1000ex.
"Men Niklas, du har ju ingen vinylspelare!"
Nej men jag får då en motivation till att skaffa ett jobb, intesant?

Däremot så känner jag också någon som har en vinylspelare, nämligen min rumskompis Leif. Vi flyttade ihop efter sommaren och har det riktigt nice. Det blir lite rörigt med städningen och diskningen ibland, men de långa, nattliga diskussionerna och slagsmålen gör upp för det med hästlängder.

Jag är lite besviken med mig själv för jag inte har tränat på flera veckor. Jag har mer eller mindre helt gett upp MMA:n, då den har ökats i pris och jag känner att det skulle vara ett slöseri om jag inte kan gå varje gång. Min period av lathet och brist på ork och motivation börjar snart ta knäcken på mig. Jag vill orka, jag vill jobba, och jag vill få nåt gjort!

"Men är inte omotivationen kanske ett tecken på att du inte egentligen vill, innerst inne?"
Fan... säg inte så.

"Men det kan ju vara sant! Se det nån jävla gång! Eller ska jag behöva tvinga det i dig?" Han drog fram sin mörka revolver, långt större än någon känd kaliber. Dirty Harry hade varit stolt.

-Låt mig vara, jag tänker kämpa på, även om det kanske är hopplöst!- Även han drog sitt vapen, en silvrig magnum från varje höft, .45:or, de starkaste som faktiskt fanns. Båda piporna glänste och pekade mot den mörka skenbilden.

-Låt mig och mitt liv vara..!- Han spände hanarna och siktade.
Snabbare än ljuset rörde sig skuggan mot honom, undvek de ljungeldar som for från de silverne vapnen som om de hade varit stora stenar som kastades av ett barn. Innan pojken hann blinka efter han avfyrat det sista, tolfte skottet stod skuggan framför honom, med den mörka revolvern lätt lutad mot pojkens tinning.

"Du vet att det är lönlöst. Innerst inne så vet du" sade skuggan lugnt. "Så sluta kämpa nu och följ mig. "

Pojken svettades av nervositet, hans blick flackade från sin fiende, för det var vad han såg skuggan som, och dennes vapen som från hans synfält liknade ett gigantiskt mörkt torn som reste sig från hans panna. Det fanns inga kulor i hans trummor, skuggans var fulladdade. Det fanns bara en chans kvar, det var antingen det eller ge upp.

-Aldrig, det är aldrig lönlöst- Skuggan blinkade till och pojken tog sin chans. I den korta stund som han inte var stålsatt slog pojken till skuggans vapen och bröt anfallsvinkeln, han var säker för enbart ett par ögonblick till, han var tvungen att nyttja dem så gott han kunde.

Pojken sträckte sig med tränade fingrar efter den översta patronen i sitt bälte, men trots att han var snabb var skuggan ännu snabbare. Pojken skulle endast hinna med att ladda en kula i en av sina trummor innan skuggan skulle ha återfått balansen igen. Utan att tveka tog pojken den chansen, och när hans fingerspetsar tryckte in kulan i det silverne vapnet log han, för han såg skymten av ett glimrande sken i kulan. Om han träffade först kunde han vinna.

Det sista ögonblicket tog slut och som en vind ven de bådas armar när de sträcktes och pekade mot varandra. De stod nu med sina vapen mot varandras tinningar. Ett totalt dödläge.
Skuggan log.

"Du vet att inte en enda kula kommer räcka"
Pojken log också.

-Den kommer räcka gott nog-
Skuggan betraktade silvervapnet, trumman med den enda kulan, pipan som blänkte i solljuset och handtaget som han visste pryddes av en ros. En enda ros. En fnysning hördes.

"Må det så ske."

Båda spände sina avtryckarfingrar, allt skulle snart avgöras, så som det gjort så många gånger förut. Men detta var den slutgiltiga, den viktigaste skottlossningen dem emellan.
Två hanar slog till. Två ljungeldar ljöd. Och en av de två föll.

Måste erkänna att jag inte vet var det där kom ifrån. Hoppas ni gillar den. Inspirationen kommer från Det Mörka Tornet av Stephen King (och vår vän laman). Om ni inte har läst den bokserien kan ni se det här som en stark rekommendation från mig att göra det. Seriöst.

Så det är väl bara en sak till att ta upp innan jag ger mig för idag. Jag och Hanna gjorde slut idag. Hon hade rätt när hon sade att det skulle sluta dåligt, men det var jag som avslutade det, för jag orkade inte vara del i ett förhållande där hon inte kunde ge gensvar på det jag sade eller inte visste vad hennes känslor var. Det var dömt att misslyckas, men vi skiljs åt så bra som det går och förblir vänner. Jag känner iaf att jag har lärt mig nåt av hela upplevelsen och går ut i singellivet med stora förhoppningar och nya inställningar. Det kan lösa sig. Tillslut.

Tjubb hörrni

2008-09-14T14:36:00.000-07:00

En halv fullmåne

Tja... öhm... är det nån där?

Jag är osäker om någon av er är det, för nu har jag kanske varit dödförklarad som bloggare ett tag. Men hey.. jag är tillbaka... tadaaaa!

Right så... det har hänt en del. Kanske lika bra att börja från början:

I början fanns ingenting, förutom kaos, och detta kaos började tillslut hata sig självt och sprängde sig för att kunna hantera situationen bättre, och så skapades planeter och därefter varelser som...

"GET ON WITH IT!"

Ok, sorry, var kanske lite att ta i.

Sen sist har jag haft sommarlov, under vilket jag besökte Metaltown i Gbg med ett gäng nya som gamla vänner, fyllt 20 och haft världens härligaste grillfest med mina bästa vänner, jobbat frenetiskt och slaviskt åt far och mor som tack för att de finns... och så har jag fått en "flickvän".

Låt mig förklara citationstecknen:

Jag förklarade strax efter jag berättat mina känslor för Angélica hur jag kände för Hanna, den tjej som jag börjat lära känna samtidigt och som verkade gilla mig tillbaka, tillskillnad från tidigare nämnda individ. Det gick.. sådär. Med önskan att inte vilja såra mig så ville inte den nya flickan heller ha mig till sin, och som den envisa idiot jag är trugades jag och lovade att det inte skulle sluta så som hon trodde, och vi blev... öhm.. "tillsammans".

Låt mig förklara citationstecknen:

Vi är inte helt säkra vart vi står i vårt förhållande, då känslorna inte är helt klara. Det låter kanske inte så bra, men det funkar just nu, och jag tror det kommer lösa sig för det bättre. Om inte? Ja då får jag skylla mig själv, och hoppas hon vill förbli min vän. Så är det.

Så jag har fortfarande inte nått det jag velat. Trots mina många försök. Jag börjar tro det är omöjligt, men jag hoppas det finns nåt ljus i tunneln som man kan få kalla sitt eget. Nån dag, nånstans... *yvig gest*

Så pågrund av denna känslomässiga bergochdalbana har jag mått mindre bra en tid. Men jag har kämpat mig igenom det som jag brukar, med hjälp av mina vänner mestadels, men också på ren självbevarelsedrift. Jag har fått tvivel ibland, på vad jag sysslar med i skolan, på mina känslor, på mitt liv i allmänhet. Men jag har valt att skita i det så länge och ha kul och försöka bli den jag vill vara, iaf så har jag goda vänner här som jag kan njuta av livet tillsammans med så länge.

Jag vet bara att jag vill skriva, att jag vill starta ett förhållande, att jag vill bli en bra människa, att jag vill träna igen och att jag vill leva, som jag lärde mig pånytt i en liten stad vid havets rand.

Jag tänkte börja så här lite kort, för att mjuka upp allting inför mitt nya försök att bli aktiv bloggare igen, så hoppas ni har överseende med detta. Det finns mycket att berätta, men vi får spara några berättelser tills en annan dag.

*blåser ut ljuset*

*shyysch* Låt det ske... låt det ske..

2008-05-18T19:45:00.000-07:00

Rullandets abrupta stopp

Så då var det gjort. Jag har gjort det. Äntligen. Jag berättade. Det slutade som jag trodde, men det känns ändå bra på nåt lite melankoliskt vis. Det här har visat sig vara den mest komplicerade relationen hittils, men vi är vänner, och kommer så förbli.
Tack för ni hjälpte mig ta steget...

Nu ska jag bara berätta för nästa tjej att jag är kär i henne.

Oh gee willickers is this gonna be swell!

Tjubb!

2008-04-12T20:10:00.000-07:00

Mitt fortsatta rullande i en för brant nedförsbacke
Hej hörrni, long time no hear ey?
Livet är ett enda stort virrvarr nu, jag önskar jag kunde vara poetisk och berätta om det snyggt, men det är inte så lätt så här kl 5 på morgonen.
Skolan går bra, har massor att göra, men vi har äntligen lyckats bli av med vår jobbiga lärare och fått en ny kille som har ungefär lika mycket erfarenhet, men iallafall är trevlig och kan lära ut.
Jag känner mig lite som om jag blivit mer och mer isolerad med hemmet, hör inte av folk särskilt ofta längre, och besöker inte hälften så mycket som jag skulle vilja.
Däremot är det väl lite av vad man får offra om man ska följa drömmarna, antar jag. Det har varit sjukt svårt att orka gå framåt de senaste månaderna, men saker och ting börjar se ljusa ut igen, får bara hoppas jag kan ta mig igenom de sista barriärerna den här gången.
Mitt största grubbel just nu är väl ändå det samma som sist gång. När man sitter och tänker på en och samma person hela dagarna blir det tillslut till en form av masochistisk tortyr/knark. Man tycker om det, samtidigt som det gör ont, och man inte kan sluta ta in det. Hur mycket jag än försöker kan jag inte få henne ur huvudet, och det smärtar ibland mer än det känns att det borde, men inte kan jag göra nåt åt det.
Jag hade mina stora tvivel för ett tag sedan. Jag blev en dag helt övertygad om att det var omöjligt, och att jag inte skulle kunna få tillbaka det jag kände i gengäld. Men likt förbannat satt jag, efter att ha begråtit mig och börjat fundera på att gå vidare, i hennes kök och kände hur jag aldrig varit så lycklig på länge. Och då handlar det enbart om en vänskaplig fika, tro inget annat.
Så vad kan man läsa ur det här?
Jo bland annat att Niklas är en stor idiot, som inte kan förstå när han borde ge sig, eller att han är en obotlig romantiker/drömmare som vägrar ge upp. I vilket fall som helst (ja de är lika, men ändå) så kommer nog allt sluta i tårar är jag rädd...
Men oavsett det så kan jag inte ge mig, jag kan inte backa undan. Även fast jag får saker slängda i ansiktet dagligen om hur hon har fler än mig och jag inte är så betydelsefull som jag vill vara.
vad kan jag säga? Kärleken är dum, blind, efterbliven, ljuv, och en stor jefla pain in the ass. Och jag kan inte få nog. Skjut mig nån.
Så det är med tungt hjärta jag nu avslutar detta inlägg för att fortsätta föra en diskussion med en ljuv varelse som antagligen aldrig kommer kunna älska mig tillbaka.

C'est la bloody vie.

2008-02-18T16:25:00.000-08:00

Konsten att plocka upp en luftgitarr

Jag tänker inte be om ursäkt för att jag bloggar för sällan den här gången. (fast det kanske jag på ett sätt gör nu) Jag kan tro att ni vid det här laget inte väntar er två emo-inlägg i veckan av lilla mig, och kan förstå att jag är ganska upptagen. Anywho, ni kanske inte ens läser längre, så vad är då problemet? Betyder det att jag kanske, lite smått, egentligen bara pratar med mig själv nu?
... Läskig tanke, men kanske är det därför man bloggar. Inte bara för att förmedla våra liv för andra, utan för att släppa ut lite av den ånga som lagras upp inom oss själva, som desperat behöver ut.

Jag tänker däremot be om ursäkt för att inlägget kanske är oläsligt och rörigt, men jag har inte sovit riktigt på två veckor, och behövde ändå få ur mig nåt innan jag skulle lägga mig. Hoppas ni har överseende med detta. (stavfel räknas inte, de ger bara karaktär till alltihopa)

Jag läser just nu kursen "spelhistoria" 10p, och den består till mestadels att vi spelar gamla NES, amiga, andra konsol- och PCspel. Det må låta roligt och flumm, men det är vid sina tillfällen riktigt jobbigt. Tänk er att bli tvingad att sitta uppe till kl 03.00 varje dag i en hel vecka, och sen behöva gå upp tidigt på morgonen.
Det vi lagt ned mest tid på är EVE-online, och Lord of the Rings Online. Nedan följer ett urdrag från mitt schema från två veckor tillbaka:

"Måndag. Kl10.00, Fokus på LOTRO och Retro-spel. Mötesplats: Prancing Pony; Bree."

Är det inte nördigt så säg.

Förutom detta så ägnar jag min tid till studentkåren, då jag är satt som ny kassör (aka FörskingringsMästare; BitchSlaps the name, moneys my game) och så kör vi i klassen en extrakurs i Maya, 3D-modellering som är riktigt skoj. Detta innebär att jag kommer hem kl 22.00 på tisdagar och onsdagar. Och sen på måndagarna så går jag på MMA (Mixed martial arts) och lär upp mig att spöa skiten ur folk, fast egentligen är det mest jag som får spö. Men bra träning är det i vilket fall som helst.

Det är en ganska snabb och genomgående sammanfattning för vad som sker just nu, och jag tror inte vi behöver gå vidare in på det. Fast jag kan passa på att säga att jag äntligen tagit saken i egna händer och införskaffat mig en gitarr, elektrisk sådan, och försöker lära mig musikanternas ädla konst närhelst jag får tid över (vilket inte är ofta just nu).

Så vad är det då som tynger mig just nu då? Ingenting egentligen. Det finns alltid saker som man har i huvudet, men inget som får mig nedstämd som det brukar, inte nu. Jag har bara kommit till en viss insikt om att allt i slutändan nog kommer ordna sig, omän kanske inte för det bättre, men ordna sig none the less. Jag har börjat se på utbildningen i nytt ljus, och planerar redan för nästa steg. Släkten är på avstånd och jag har en inte alltför bra relation till farsan just nu, mest av allt kanske för vi inte ses ofta, men det duger för mig.
Men det viktigaste är kanske att jag kommit till insikt om hur det ligger till med den där tjejen...

Jag har nog aldrig träffat någon som Henne. Stryk det där sista, jag har aldrig gjort det, punkt. Ingen människa har nog någonsin kunnat förstå mig lika bra som hon, och ingen har heller delat så många erfarenheter med mig som hon. Jag satt verkligen de första veckorna, och till viss del fortfarande, och bara väntade på att hon skulle gå online på MSN så vi kunde snacka, då vi inte sågs i skolan mycket. Vi lärde känna varandra på typ två dar, då vi satt och snackade från skymning till gryning, och vi hjälpte varandra under sådana där dagar när skiten bara lägger sig över en.
Jag kom däremot för nån vecka fram till det faktum att det inte skulle kunna ske. Varför? Jo, för när en person säger sig redan ha hittat sin själsfrände så är det svårt att övertyga dem att tänka om, även när de blev dumpade av sagda själsfrände. Lustigt det där... eller egentligen inte alls.
Hon sade till mig att hon ofta pratade om sitt ex för att få folk att fatta att hon inte var intresserad, ett sätt att skydda sig på, och det var då jag insåg att jag nog aldrig skulle kunna matcha det där idealet, aldrig någonsin.

"And I will always be waiting for you
So I look in your direction, but you pay me no attention
and you know how much I need ya, but you never even see me do you?"

Men då kom insikten, och den kom så sent som igår. Hon skrev i sin msn post: "***", och jag tolkade det först som om att hon fortfarande väntar på att hennes ex skall komma tillbaka, kanske var det redan hänt, för hon var då på besök hemma i sthlm där hon skulle träffa honom. Men sen började jag tänka efter och såg det ur ett annat perspektiv. Det kan alltid finnas en chans att hon kan lämna den fasen i sitt liv, lära sig se kärleken från annat håll igen. Och jag gjorde ett beslut, att jag skulle vara tålmodig, för om det ens fanns en liten chans så skulle jag ta den. För henne skulle jag nog kunna vänta i all evighet. Så känns det, och den känlan skall jag vårda och bevara tills den dagen kanske kommer.
Men i slutändan är jag nog en pessimist och tror allt det där är bara prat. Men då kommer min andra sida, som vill tro på det omöjliga och vill leva för dagen, och slår pessimist-niklas på käften så hårt att han inte kan resa sig upp.

"For you I'll wait, till Kingdom come
Until my day, my day is done
And say you'll come and set me free
just say you'll wait, you'll wait for me."

Så just nu lever jag i den där perioden när jag inte kan sluta försöka tänka positivt. Jag försöker ibland vara negativ, men det misslyckas oftare än det brukar, och jag kommer på mig själv med att sitta och vissla utan anledning.

Jag känner än en gång den där glädjen av att vara kär och vid liv.
Jag känner mig fri och omgiven av underbara människor som förgyller dagen.
Jag känner mig glad, och sprallig, och givmild och sådär småbråkig man faktisk får vara.
Jag känner mig än en gång kapabel att dra riff på min luftgitarr.
Den som jag förlade för flera månader sen, när hjärtat brast.
Så jag spelar och dansar med i takt till musiken.
Och drömmer om dagar som kanske blir bra till slut.

Livet borde vara på det viset. Dags att kämpa för det.

Tjubb!

2008-01-10T15:43:00.000-08:00

The answers are not out there, but in here

Vad ska man säga? Nu har jag bott långt hemifrån i över ett halvår, och allting känns bara så... rätt. Mitt place är det mysigaste som finns, staden är vacker, speciellt om våren, och folket här är helt underbara. Att sedan utbildningen ibland kan kännas som en återvändsgränd och komplett hopplös är en annan sak. Vi kämpar på allihopa, och har våra tvivel, men vi tror också. Vi tror att vi kan komma ut i världen och få jobb, jobb som vi vill ha, och om de inte finns får vi göra dem själva. Så enkelt är det.

Min dygnsrytm är något mer upp-fuckad än vad den brukade vara, men jag försöker komma in i en någotsånär normal peu en peu. Om jag nu bara kommer igång med träningen kanske det skall gå lättare. Efter att ha slagits i två timmar lär man ha det lättare att somna om kvällarna.

Så vad har mer hänt sedan sist? Jag har börjat med den nästintill omöjliga handlingen att lära mig spela gitarr, något jag velat länge. Jag har börjat lära mig hur man kodar c++, om än bara grunder. Jag har blivit närmare vän med ännu flera här nere, och jag har dessutom blivit invald som kassör till studentkåren.

Oh right... there also is this girl...

Jag blev ganska chockad när jag började lära känna henne. Hon låg hemma och var sjuk, och jag var allmänt deprimerad. Vi började prata någonstans runt midnatt, och slutade inte förrän solen gick upp, och så fortsatte det i någon dag. Jag sov inget vidare, men det spelade ingen roll när man var så glad över att ha mött någon som var så lik mig själv att jag nästan inte kunde sluta le.
Hon är faktiskt den första person som jag någonsin kunnat säga "Vi har så himla mycket gemensamt" till, och det säger en hel del. Att hon sedan ärligt öppnade sig för mig, och sade att det var "något visst med mig" gjorde att jag nästan kunde börja gråta.

I'm not invisible anymore. The world isn't entirely blind.

Men vad hindrar då mig från att ta henne i mina armar och säga att jag tycker om henne?
En hel del...

Jag är rädd för att hon bara vill vara en vän
Jag är rädd för att hon inte ens kan gilla mig på det sättet
Jag är rädd för att hon inte kan släppa sitt förra förhållande
Jag är rädd för att hon är sådan mot alla, att jag ser mer än vad som finns
Jag är rädd för att hon...
Jag är rädd helt enkelt, ok?

Jag kommer aldrig ifrån den där rädslan, jag har min uppväxt att tacka för det. Jag är inte så stark, smart eller unik som jag förr ville tro. Jag har kanske inte den där framtiden jag visste jag skulle kunna få.
Men ni skall fan veta att jag försöker.
När jag pratar med henne så känner jag åtminstone hur jag vill ha den styrkan som krävs för att skydda henne, för att se till att ingen behandlar henne illa. För andra kan jag få den där styrkan, men inte för mig själv. Lustigt det där.

Det enda jag kan göra nu är att vänta och se, om det finns en chans kommer jag ta den, men annars...
Då kommer jag att stå där som vanligt, villig att skydda dem jag älskar, men som inte kan älska mig tillbaka. För dem offrar jag gärna min egen lycka, för jag är nog inte värd den ändå. Det enda jag duger till är att hjälpa dem, så de kan få den lycka de förtjänar, och om jag med mina armar kan hjälpa dem att få den skall jag skydda dem tills allt som består är ärr och tårar.

That's just the kind of guy I am.

Please don't hate me for it.

2007-12-15T15:56:00.000-08:00

I think I've found her
But she have already felt true love
How can I then even try to suffice
With a body and a soul that isn't enough
But I will try, because she's worth it
and who knows
maybe she she can see that which she claims
and maybe I for once can become truly happy
who knows?

By the way, I'm giving up drinking

Tjubb (with an English accent)

2007-12-11T13:47:00.000-08:00

Dikter
Tänkte bara lägga upp de här. Ville få ur mig något nu efter allt som händer. Kritisera gärna, men kom ihåg: jag är känslig just nu. NOT. Och tro inte att det här är nåt tecken på att jag kommer uppdatera ofta heller!
Tjubb!

Ett tudelat hjärta

Den som har ett hjärta lider alla kval

Den som har två måste göra ett val

Den änglalika bär mina synder med mig

Den benådade bär sina synder för sig

Att välja den rätta vägen i livet är svår

Ty livets väg är full av svek och mörka snår

Jag ber för min lycka och för mitt liv

Nu när jag än igen tar mina första kliv

Stjärnornas fall

Ett vilt hjärta vågar alltid mer

En vild själ äger alltid fler

Det fega hjärtat får ingen kär

Den fria själen kommer ingen när

Den själviska bröt alla sina band

Den hatfulle försvann ner i sand

Kan vilda själar av kedjor tämjas?

Kan den själviske få känna sämjan?

Ingen vill veta av den som bara hatar

Ingen vill känna vid den som nu pratar

Så låt alla stjärnor ned från himlen vina

Och låt dem slockna och förtvina

Inga ljus på natthimlen får finnas

Mitt hjärta har inget det kan minnas

Ett renande regn

I ett fallande regn står jag här

Kallad av ett ljud som fört mig hit

Jag vet ej vart vägen under bär

Men min önskan är att hitta dit

Lovad att stå över liv så ock lag

Lovad att aldrig mer lida livets kval

En stilla bön för den som nu gått förlorad

En stilla bön för den som aldrig blev född

Minnen av ett sökande är allt jag har

Minnen som nu spolats bort likt sand

Förr var det mot henne mina fötter bar

Förr låg mitt mål bortom jordens rand

Lovade att aldrig bli någon annan än mig

Lovade att aldrig nånsin sluta leta efter dig

Här i regnet minns jag för en gångs skull

Här i regnet tvättar jag bort all min skuld

2007-12-09T06:38:00.000-08:00

Förnyelsens vecka
"Jösses amalia, en ny uppdatering redan nu!? Detta måste vara ett mirakel."
Ta inte och häll grisen överbord innan ni skjutit jägarn i nacken nu. Jag vill bara göra en del kompletteringar till mitt förra inlägg. Men ja, det kan väl räknas som en tidig uppdatering på bloggen, så luta er nu tillbaka och mys med valfritt plyschdjur/toffel-hjälte och läs om vad jag kommit underfund med.

Det var inte med stadiga fingrar och klart sinne jag skrev det där senaste inlägget, men det var sant det jag ville få fram och det var med ärlighet jag gick ut med de där tankarna. Jag fick flera bra saker som svar, men det var ett som var det jag hade väntat på, och ett som gjorde mig mer eller mindre förkrossad. Min bästa vän gick ut och gav mig den där örfilen jag hade behövt för länge sedan. Den smärtade och jag grät en hel del hopkurad i ett hörn, arg och full av ånger. Jag blev inte arg över vad han sade men jag hade inte väntat mig det, trots att jag kände mig förbered på det värsta. Istället blev jag arg på mig själv.

Sanningen gjorde ont, men den fick mig att inse vad jag gjort fel, och vad jag behövde göra för att ställa saker och ting till rätta. Jag vet inte om de jag sårat någonsin kommer kunna förlåta mig, för jag behandlade dem på samma sätt som jag själv blev behandlad i högstadiet. Som skit. Jag kan bara hoppas att de kan finna det i sina hjärtan att förstå och ta emot mina ursäkter, även om de kommer senare än de borde ha kommit.

Så vad betyder detta? Det betyder att jag vill be alla de människor som jag sagt kränkande, elaka saker till om ursäkt från botten av mitt hjärta. Jag har aldrig menat att vara rolig på er bekostnad, och jag har aldrig menat något illa i det jag sagt. Men det rättfärdigar inte att jag gjort det, så därför så förstår jag om ni inte vill förlåta mig, för jag fann det aldrig själv i mitt hjärta att förlåta den som behandlat mig på samma sätt.
Jag kan bara skylla på en sak, och det är all den tid jag fick spendera med människor som använde elaka skämt om andra för att vara roliga. Vad jag än gjorde för att passa in fungerade ingenting, och då antar jag att det var mitt undermedvetna som tog beslutet att börja bli som de andra för att få uppmärksamhet och acceptans i gruppen.

Jag borde aldrig ha gjort det, men efter att ha gått isolerad och ensam i skolan i 9 år hade jag fått nog, och jag bestämde mig för att passa in. I slutändan var det här vad jag fick ut av det. Och jag ångrar det mer än något annat, för tack vare det valet har jag sårat mina närmsta vänner flertalet gånger.

Om någon av er läser det här, vilket jag egentligen tvivlar, så vill jag bara än en gång säga att jag är ledsen för det jag gjort och ber er om förlåtelse. Det är allt jag kan göra. Det var ingen annans fel, och jag skyller inte bort det på dem där som jag ville passa in hos. Jag ber er bara om ursäkt och hoppas att ni kan förstå att det aldrig var min mening att såra er.
//Niklas

2007-12-04T11:32:00.001-08:00

Flera val i livets vägskäl

Jag vill förbereda er innan ni läser den här texten genom att säga följande:
Jag skriver inte detta för att söka någon uppmärksamhet, eller för att få er att ge mig sympati. Detta är en text som jag skrivit för att lägga fram mina kort på bordet, för att jag vill få något gjort, och inte för att jag bara tycker synd om mig själv. Detta är mina äkta tankar och rädslor som jag lägger upp med hjälp av 1:or och 0:or, och om det verkar osammanhängande ber jag om ursäkt. Att reda ut de här känslorna och tankarna har varit svårt.

___

Jag var förra veckan på en stor studentfest i Kalmar, där jag fick se och uppleva mycket. Jag såg människor stå och hångla med varandra i någon kvart innan de gick iväg och tillslut hamnade i knät hos någon annan. Jag såg andra som satt för sig själva och verkade hoppas att någon skulle komma fram till dem och helt plötsligt hoppa i knät på dem. Jag såg hur människor som vanligtvis är kalla och frånstötande tog alla till sig och blev sin raka motsats. Jag såg också hur folk som delade varandras intressen och verkade perfekta för varandra helt ignorera varandra och istället gå till första bästa person som var aningen snyggare. Jag upplevde allt det jag hatar med alkohol, och samtidigt de få saker jag faktiskt tycker den duger till.

Jag började dricka ungefär när jag blev 18, och ända sedan dess har jag upplevt så många riktiga fester som jag kan räkna med båda händerna. Jag insåg redan för länge sedan att spriten funkade som en substitut för något, men hade ingen direkt koll på varför någon skulle behöva det substitutet. Och absolut inte varför den skulle behövas i sådana kopiösa mängder som alltför många puckon väljer att ta till sig. Jag upplevde att jag fick lättare att tala med folk, lättare att förstå dem, lättare att närma mig andra, och lättare att dansa. Allt det här kunde jag göra utan att dricka, men det underlättar en aning och kanske är det därför folk väljer den vägen, därför att den är enklare.

Jag försöker just nu besluta mig om jag inte borde gå tillbaka till den nykterist jag en gång var (däremot klassar jag mig fortfarande som en sådan, då jag faktiskt aldrig gått förbi salongfyllan).
Anledningarna till detta är många, men en av dem är en viss person som inspirerat mig nyligen, två egentligen, men den andra har vart en källa till inspiration sedan länge, tillika så värme.
Jag blev kär igen under en Halloween fest i år. Jag träffade någon helt ny som fick mig att skratta och vice versa. Mycket förändrade sig under den kvällen, och jag kände mig stundom förbisedd i förmån för en snyggare och smått mer klassisk model.
Vi sågs däremot dagen efter och såg på Emil Jensen tillsammans. Vi skulle höras av och kanske gå på Lars Winnerbäck tillsammans. Så blev inte fallet riktigt. Jag försökte hålla kontakten, men hennes skola och jobb tog för mycket plats, och datorn funkade inte, så msn blev avbockat det med. Jag har nu mer eller mindre slutat bry mig, för jag är säker att det kommer sluta på samma sätt som det alltid gör. Nothing is different, nothing can be done.

Det gör mig på något sätt illa innombords när jag ser andra vara tillsammans. Avundsjuka kallas det visst, men ibland är det också en smula förakt, då jag ofta ifrågasätter andras syften till att vara tillsammans med varandra.

Saken är den att jag aldrig haft en riktig flickvän (tillägnat den enda som antagligen inte redan listat ut det) och därför gör det mig extra avundsjuk när jag pratar med de nya människorna jag har omkring mig och märker att de upplevt allt det jag velat, eller åtminstone delar av det. Men det värsta är att hur mycket än folk sagt åt mig att det tar sin tid, och hur mycket jag än intalat mig själv att det de sagt är sant så kan jag inte innerst inne tro på det när jag fått uppleva det jag har. Kanske är det vissas förbannelse att aldrig få nå nära inpå någon annan, eller känna kärlek, och kanske har just den oändligt stora nitlotten fallit på mig. (likt ett verkligt städ i en tecknad film som faktiskt tar kål på Hjulben)

Jag är, precis som alla andra människor, unik. Jag märker däremot att vissa av oss är mer fulla av talang och potential än andra, och när jag ser omkring mig idag ser jag bara en massa människor som har potentialen, förmågan att komma någonstans. Och när jag då ser inom mig själv ser jag att det inte finns mer än hos någon annan, faktum är att jag verkar ha allra minst potential av alla omkring mig just nu. Om jag ens skall kunna nå det jag vill så måste något ske, inombords såväl som på utsidan, men jag har redan försökt och misslyckats flera gånger.

"Så försök igen då."

Om det bara vore så enkelt...

"Vad är det som är så svårt?"

Allt helt enkelt, att orka med...

"Det verkar ju finnas många andra som orkar. Varför kan inte du?"

...

jag vet inte...

Jag hatar min egen ovisshet, jag hatar min egen oförmåga att ta mig själv i kragen, jag hatar att jag aldrig lärt mig det jag nu märker att alla andra redan kan, jag hatar att jag aldrig lyckas bli av med min paranoia och jag hatar att jag aldrig blir kvitt de här känslorna av hat och ilska.

Jag har påtal om aggresivitet och illvilja lagt märke till ett par saker.
Jag delar samma tro som en viss Hasan in Sabbah, (kolla upp det) och detta skrämmer mig något oerhört. Det gör det eftersom ibn Sabbah pågrund av vår delade tro mördade folk för att uppnå något han tyckte var större än allt annat, något som egentligen bara låg i hans egna syften. Han var möjligen en psykopat, men ibland undrar jag om vi inte alla är det.

Jag har dessutom börjat älska en tv-serie vid namn Dexter, som handlar om en seriemördare som arbetar som kriminalinspektör och dödar de brottslingar som slinker undan systemet. Allt för att uppfylla en dröm som sattes ihop av hans far. Jag tog de moraliska meddelandena till mig. Är det rätt att döda människor bara för att de gjort orätt? Är det rätt att offra få liv för att rädda flera? Är det rätt att låta en seriemördare gå fri bara för att han dödar onda människor? Jag svarade nog ja på varje fråga.

Dexter fick också mig att se min mörka sida i nytt ljus, den mörka rösten som kommer till mig, den bittra och hatiska delen. Den säger mycket som jag aldrig kommer dela med någon, och som jag vill tysta ned, men tyvärr kan jag inte sluta lyssna på den. En bekant som har haft liknande erfarenheter sade till mig att det enda som skiljer psykopater ifrån andra är att de inte säger emot den där rösten, och det fick mig att känna en gnutta av tröst.
Men vad händer om rösten blir för stark och i något tillfälle av svaghet tar sig igenom förnuftets försvar? Kvinnor har tack vare sitt inre mörker dränkt sina nyfödda, syskon har knivhuggit varandra, och otaliga människor har gjort det slutgiltiga valet och begått självmord, allt tack vare en ond närvaro innuti som vill få dem att rädas sina svagheter och avundas andras styrkor. Där. Där har jag slutit cirkeln.

Min inre demon, min rädsla och mitt eget personliga mörker är vad som fått mig att lida mest av allt här i livet, och ibland funderar jag allvarlig på att låta de murar som fängslar det falla ned. För att få ett slut på den där rädslan. Men då inser jag också att jag kan fortsätta, att istället för att ta den enkla vägen ut och fly från mina svagheter kan omfamna dem och lida med dem. Detta är vad jag gjort hittils, men jag vill också bekämpa dem, försvaga dem, men detta har jag aldrig lyckats med.

"Varför har du aldrig lyckats?"

För jag är svag.

Den där styrkan är något jag kanske behöver merdelen av livet på mig att finna. Antagligen behöver jag någons hjälp, men för att hitta den personen måste jag först bekämpa de där svagheterna. Cirkeln är än en gång sluten.

För att avsluta den här texten om depression och allmänt "tyck synd om mig" babbel, vill jag bara säga än en gång att jag inte vill att ni ska tycka synd om mig, eller erbjuda ert stöd heller. Jag ber er, mina vänner, de vars åsikt jag värderar högre än andras, om en sak. Nämligen att n hjälper mig att bättra mig genom att vara ärliga mot mig. Säg mig vad jag gör fel, säg vad jag gör som irriterar er eller får er att undra varför ni egentligen läser den här bloggen, säg vad i hela friden jag ska göra för att bli den människan som jag en gång trodde att jag var, och som jag nu drömmer om att vara. Jag trodde ett tag att jag nått den där punkten, och jag är nog faktiskt på väg, men jag har en lång sträcka kvar. Nu kan jag åtminstone förstå att jag tidigare stått i avkanten och enbart drömt en skendröm om livet, medan jag nu faktiskt kan se skymten av det vid horisonten.

Om ni kan göra det för mig är jag er evigt tacksam.

"I know that I need help
And I know that you need help too"

//Niklas D. Karlsson; En drömmare, skugga och allmän besserwisser

2007-11-20T12:11:00.000-08:00

Saknaden efter en ponny
Jag skall direkt be om ursäkt för att jag inte skriver så ofta, men det kan inte undvikas. Jag har massor att göra i skolan och efteråt är det precis man får tid att unna sig lite fritid. Det har hänt en hel del sedan sist. På Halloween blev jag förälskad, dagarna efter såg jag Emil Jensen för andra gången, blivit dumpad från Lars Winnerbäck konserter, och idag dog min lilla ponny.

Egentligen så var väl Salle inte min ponny. Han var min fjording, min guling, min ädle springare, och min vän. Han var min häst, och jag kunde inte tro det när jag ringde morsan och fick reda på det. Jag frågade hur läget var i allmänhet, och hon svarade att det var: "så där".
"Du låter som om det vore nåt negativt" sade jag skämtsamt. Och det var det tydligen.
Han hade varit dålig en längre tid, och hade tillfrisknat, men förra veckan fick han ett återfall, och han togs bort idag. Mor sade att de inte hade velat säga något för att inte jag skulle oroa mig, men om de hade berättat det så skulle jag ha tagit första bästa tåg och hälsat på honom innan det var dags. Kanske gjorde de det så jag skulle slippa se honom sjuk, eller kanske slog tanken dem aldrig, men i vilket fall som helst så önskar jag att jag hade vetat så jag hade kunnat få se honom en gång till. Han betydde mer för mig än många andra människor jag känner, och jag ångrar verkligen att jag inte alltid brydde mig om honom så mycket som han förtjänade. Vi kallade honom ponny för han var så där tillgiven och mysig som bara ponnys kan vara. Min busiga, uppkäftiga och goa häst. Min Salle...

Fan vad jag saknar honom...

Jag har mer att berätta om, men jag kan bara inte fortsätta. Jag får ta det någon annan gång.
Tjubb

2007-09-27T01:30:00.000-07:00

Återvändon från nära land
Ja det var väl inte igår precis. Hela sommaren tycks ha gått ifrån utan att jag skrivit ett enda inlägg, och nu är det redan höst. Jag har ingen höstdepression, inte särskilt många löv har fallit och värmen ligger fortfarande kvar i luften. Ergo, det känns inte som höst än.
Jag kan för er sammanfatta min sommar i sju ord: Arbete, lite vila, och lika lite fritid. Jag har helt enkelt spenderat merparten av min sommar åt att hjälpa till på gården, go-carten och diverse annat. Jag hade gärna åkt med till "Peace and Love" med Johan-kun, och jag hade gärna åkt och besökt Stockholm, men jag har helt enkelt inte haft tid/orkat då jag varit mer eller mindre utpumpad. Nog om det.
För dem av er som inte vet så bor jag just nu i Karlshamn, Blekinge, Sverige... Europa, Jorden. Jag läser programmet "Digitala Spel" på tekniska högskolan, och är för nuvarande inne på min fjärde vecka. Just nu läser jag en grundkurs där vi får göra brädspel. Vår lärare är mer eller mindre ett svin som hela tiden säger att vi kommer misslyckas, och som gillar att ge oss mängder av jobb, men vi gillar honom ändå. FYI så har han varit med och gjort "Invasion Gotland" och annordnatr flera lajv på samma ö, där han även bor.
Jag har mer eller mindre lagt mig tillrätta i den här stan. Jag har börjat lära känna massa nya härliga människor, jag skall nu i helgen arbeta på Studentkårens bar under deras "Ninja Vs. Pirate" event, och tror ni inte på fan att jag är bäst i vår klass på "Soul Calibur"?
Jag vill bara hälsa er alla att jag mår bra, och även om det är tufft här så försöker jag så gott jag kan. Jag kommer fortsätta blogga, men med bristande tid hemma så kommer det nog inte bli lika ofta.
Ni får ha det så bra, hälsningar från nördskolan i Blekinge!
Tjubb!

PS. Om ni undrar hur det går med min bok så är den än inte i tryck. Folken jag kontaktat har ett jävla sjå med att ringa tillbaka med information om priser, och än har jag inte hört nåt på mer än en månad. Så det kan gå. Den skall komma ut förr eller senare, men det kan i värsta fall bli så att det får vänta tills jag skrivit klart del 2. Ni får helt enkelt ha tålamod ^^

2007-06-24T14:49:00.000-07:00

And the Bible didn't mention us, not even once
Jag sitter nu här och tänkte mest bara ge en notis om att jag är vid liv. Har varit på en underbar Midsommarfest i helgen, utan släkt och sprit (förutom de två kryss-cider jag ensam tog) och det var muffsigt så det heter duga. Wibke bjöd in nördgruppen till sin ex-missionskyrka som nu inhyser surrealistiska lampor, rosa delfiner/karpar och en hel del icke-religiöst (om man nu inte tillhör någon mysko sekt som tillber den gigantiska rosa valen och offrar surrealistiska lampskärmar till dess rosa delfin barn. Det skulle inte förvåna mig om något sådant fanns. Faktiskt.) Vi spelade fejk gitarr, riktig gitarr, Själs Kaliber, Tecken, och lite Wii sport, och en hel del Legend of the five rings. Jag agerade Spelledare för första gången sen jag slutade i föreningen i Bengtsfors, och det märktes att jag var ringrostig.
När tröttheten grep sig in vid fyra tiden på morgonen ville jag sova, då jag fann att jag inte kunde tänka klart och inte kunde ge mitt episka-äventyr-som-jag-kom-på-på-en-kvart-men-som-kändes-intressant-och-smart-uttänkt-samt-fullt-av-potential riktigt den energi som krävdes för att det skulle bli som jag tänkt mig. Men folket lät mig inte sova, oh nej, istället fick Johan Andreas att peta på mig med Mikes bokken varje gång jag inte svarade. Argument fördes fram för att jag inte skulle få sova, men tillslut belönades min grinighet och ack så närvarande envishet i min fördel.
Oh sömn, du ljuva väktarinna
jag skall aldrig ur din famn försvinna
där låter jag mitt huvud vila
innan jag till andra famnar ilar
men alltid jag återvänder tillbaka
och låter dig mitt livs bedrifter bevaka
men otrogen jag aldrig vara, för jag förblir
alltid såpass trogen att jag till dig tar vid

Imorgon skall jag åka till Falun för att där genomgå min sista intervju för mina framtida studier, och efter det återstår endast att se vart jag kommer in och valet av vart jag skall ta vägen. Fick höra rykten om att en del av intervjun var att i grupp spela brädspelet Tjuv-o-Polis och sedan konvertera det till ett spel. Låter kul inte sant ^^
Jag avslutar dagens inlägg med att ge er inledningen till vad jag skall försöka göra till mitt nästa novell/roman projekt. Enjoy, och tjubb i förväg!

Den mörka nattens barn
Gatorna i staden var tomma. De höga husen som låg tätt och sträckte sig mot himlen var svarta och endast i något enstaka fönster brann fortfarande ett ljus i nattens sena timma. Det var stjärnklart, och ett gyllene, perfekt klot satt på sin plats uppe bland de brinnande ljusen på himlavalvet och kastade sitt ljuva sken över staden. På huvudgatan i stadens gamla kvarter, där flera hundra år gamla byggnader låg tätt med tak som nästan slog i varandra, låg den lilla affären "Mystik". Fasaden till det hus där affären låg var av vitmålat tegel, och över dörren in i huset hängde en skylt med ett gyllene "M" på en mörk bakgrund. Allting var lugnt, den sköna tystnaden bröts endast när en bil sakta körde på den smala vägen som löpte mellan de gamla stenbyggnaderna. Inte en enda människa vandrade ute i natten.
I utkanten av en trång gränd, som löpte ut mittemot "Mystik" stod det en ensam lyktstolpe. Från glaskupan kom ett endera döende, endera levande ljus, som i den nuvarande stillheten var det enda tecknet på att världen, och tiden fortfarande var i rörelse. Men det blinkande ljuset dog plötsligt ut, gnistor slog ut från en glödtråd, och så var allting svart. Allt eftersom mörkret blev intensivare, började en lätt slöja av dimma lägga sig över de kullerstensbelagda gatorna. Dimman var silvervit, ringlade sig nära marken, och även om den var tunn och lätt så låg det något mörkt och mäktigt över den. Den klara tjockan rörde sig allt mer ut för gatan och låg till slut över hela gatan, en vind letade sig samtidigt ned mellan husen och fick skylten vid "Mystiks" dörr att vaja kraftigt så det knarrade i gångjärnen. Vinden fick inte dimman att krusa sig det minsta, inte ens röra sig snabbare, men ändock så började den försvinna, i tomma intet. När väl allt dis var försvunnet bröts det nya lugnet av att en ensam man stod vid ingången till "Mystik".
Han var lång och mörk, hans långa hår draperades nedför hans skuldror och ramade in hans vackra bleka ansikte, och han hade ett ungt utseende men hade ändå något otroligt vist och erfaret vilande över sina mjuka drag. Med händerna nedstuckna i fickorna på sin långa rock betraktade han lugnt entrén till den lilla affären, och hans läppar drog ihop sig till ett självgott leende.
"Jaså," sade mannen roat. "Det är så det ligger till."
Han vände sig från dörren och såg upp mot den stjärnklara himlen där fullmånen hängde.
"Det är sannerligen en vacker natt."
Ännu en vind ven gatan förbi, och skylten slog till och gångjärnen knakade. Mannen stod stilla med upplyft ansikte och blundade samtidigt som den kyliga nattluften smekte hans kind. Han njöt, och drog i sitt långa hår som låg lika perfekt som förut.
"Det blir inte mycket bättre än så här." Mannen skakade på huvudet och fokuserade sig.
Han var tvungen att göra det här, trots att det var långt ifrån vad han ville göra. Han suckade lättjefullt och gick in igenom dörren till "Mystik".
En frän lukt slog emot mannens skarpa luktsinne, och han rynkade lätt på näsan, irriterad över vad han fick se skapade lukten. Omkring på golvet låg en mängd flaskor, sönderslagna efter det att de ramlet ned från en nedfallen hylla vid en av rummets väggar, och avgav den äckliga lukten. Affären hade en mängd olika hyllor, bokställ och piedestaler där föremål var på uppställning, och det verkade som om någon hade rivit ned den som nu låg på golvet, kanske hade det varit stridigheter här. Det var något med lukten som störde mannen, inte med lukten i sig, utan det var som om något underliggande försökte göra honom uppmärksam om något. Ett ljud fick honom att lämna den tanken, ett knakande ljud som kom från övervåningen, och med blicken låst på ljudets källa så började mannen sakta gå mot den trappa som han visste låg bakom affärsdisken. De slitna, ruttnande trappstegen såg ut som om de skulle ge vika när som helst, men mannen gick utan oro upp för stegen i samma takt som innan. Väl uppe stod han inför ett skynke av pärlband, och han gick sakta igenom det för att inte störa pärlorna så de skulle skapa ett ljud. Han ville inte bli upptäckt. En dörröppning uppenbarade sig efter skynket, och mannen rörde sig raskt, men tyst, över tröskeln och in i det rum där hans mål befann sig.
Rummet var nästan helt tomt på möblemang, endast en röd, läder fåtölj och en enkel madrass med sängkläder fanns där, likaså en TV-apparat. Vid ett fönster som vette ut till gatan stod en man iförd en ärmlös väst lutad mot väggen och stirrade ut. Han var rädd, handen som lealöst hängde vid hans sida darrade kraftigt, och hans huvud vred sig hela tiden för att spana ned över gatan, som om han sökte efter något, något han var rädd för. Mannen som just i denna stund kommit in i rummet log elakt. Han kände en stor glädje i att ingjuta en sådan skräck i människor, även om han fortfarande kände en sorts medlidande för dem som rädes honom.
Ljudlöst gick han fram till mannen som såg ut genom fönstret och ställde sig bakom dennes vänstra axel. Han kunde känna lukten av en stark, vedervärdig parfym som låg likt en aura omkring den räddsinte karlen, och han rynkade lätt på näsan innan han sträckte fram huvudet och viskade in i mannens öra.
"Din tid är inne Marv," han sade orden med sin ljuvaste och mest hänförande röst.
Mannen Marl flög med ett skri framåt. Han slängde sig in i väggen med ryggen före och stirrade med skräckslagna ögon på mannen som obemärkt tagit sig fram till honom. Marvs hjärta dunkade så frenetiskt att den andre mannen kunde höra det tydligt, och han kunde nästan se hur blodet forsade fram i ådrorna längst hans nakna armar och strupe. Marv försökte säga något, mellan stängda läppar, och efter ett par sekunder fick han fram vad han ville säga.
"Hur kom du in?" frågade han, hans ögon rullade panikartat och såg över hela rummet, antingen sökande efter hur hans ovälkomne gäst tagit sig in, eller en egen väg ut.
"Marv," sade mannen ömkande. "Du tror väl inte att en låst dörr och lite simpel magi kan hindra mig från att ta mig in? Låt mig också påminna dig om att du bjöd in mig en gång för länge sedan, och därför anser jag mig nog tillåten att ta mig in är."
Marv såg ut att kunna falla död ned när som helst av rädslan, och han såg desperat mot trappan ned till undervåningen.
"Vad vill ni mig, Rivon?" frågade han hest med gråten i halsen. "Jag har gjort allt ni bett mig om och..."
"Du gick bakom våra ryggar Marv" sade mannen som kallades Rivon med nästan tröstande röst. "Du trodde att vi inte skulle få reda på det, men där tog du fel. Du kan inte förråda Syskonskapet utan att det kommer till våran vetskap."
"Men, de lurade mig!" Marv var panikslagen, han skulle i denna stund göra vad som helst för att slippa undan, men det var för sent, han var tvungen att stå för sitt kast.
"Marv," sade Rivon mellan sammanbitna tänder. "Testa inte mitt tålamod, för i så fall kommer jag att göra din död till något värre än du kan föreställa dig. Din tid är över, och du har bara dig själv att skylla."
Tårar började välla fram ur Marvs ögon, han sjönk ihop intill väggen och låg hopkurad nere på golvet, och han kved hjälplöst. Rivon ställde sig ned på ett knä och lade sin bleka hand på Marvs kind.
"Var inte rädd min gamle vän," sade han återigen för att trösta den sorgsne mannen. "Döden är inget att frukta, du borde rent av omfamna den med glädje. Men sen... vad vet jag om det?"
Rivon sänkte sitt ansikte mot Marvs och stirrade rakt in i hans rädda ögon.
"Jag beklagar det här Marv," sade han beklagande. "Jag vill inte göra det här, men du vet hur det är. Endast affärer."
Just när Rivon tänkte sätta dödsstöten hände något han inte hade väntat sig. Marv sträckte med nyfunnen behärskning in armen innanför västen och drog fram en glasflaska. Innan Rivon hann reagera kastade Marv flaskan i hans ansikte. Glaset sprack i flera stora skärvor och dess innehåll kastades upp i Rivons ansikte. Vätskan sved när den hamnade i hans ögon, Rivon skrek till och stanken slog upp från vätskan fyllde hans näsborrar och plågade honom värre än smärtan gjorde. Detta hade varit vad som legat under de andra lukterna på nedervåningen. Marvs sista ess i rockärmen.
Marv stod nu upp och såg ned på den plågade och förstenade mannen framför honom. Ett elakt flin spred sig över hans nu galna ansikte, och i sin hand höll han en av de långa glasskärvorna som kommit av den krossade flaskan. Med en snabb rörelse slog han in glasbiten in mellan Rivons ögon, och blod forsade ut från attackerarens hand, och offrets ansikte. Rivon föll till marken, med öppna, frusna ögon och en förvånad min. Han rörde sig inte mer. Marv stannade inte för att studera sitt verk, utan sprang utan uppehåll ned för trappan och ut i natten.
Liket av Rivon af Albaihem låg kvar på övervåningen till affären "Mystik", och en stor pöl av blod omgärdade det. En av dess händer låg öppen som om den försökte söka tag om något, och ögonen stirrade med ett sådant hat att det säkerligen var någons hals händerna ville ta tag om. Från springorna i fönstren i rummet började då en lätt dimma sippra in, och den lade sig fort över hela rummet och fyllde det med ett silverklart dis.
Marv sprang längst gatorna, in bland gränderna, ut mellan husen och planerade inte att stanna. Han kunde inte tro sin tur att han lyckats fly, men han tänkte inte stanna och se till att Rivon var död. Han behövde fly, fort, innan det var för sent och syskonskapet skulle uppfylla det Rivon lovat. Marv kastade ibland bakåt blicken för att se till att han inte blev förföljd, trots att han försökte övertala sig själv om att det var omöjligt. När han så sprang in i en trång gränd och sett sig om lät han åter blicken glida framåt, och då fick han se ett lik stå framför honom med en glasbit i handen. Marv sprang nästan in i det innan han hann stanna, och han vägrade tro vad han just såg. Han ville inte tro vad han just såg. Han blinkade till för en sekund, och när han då öppnade ögonen var synen borta, och gränden var tom.
Marv drog en lättad suck och tänkte sig just fortsätta sin flykt när någon tog tag i hans nacke bakifrån och stack upp en glasskärva mot hans öga.
"Nu, har du verkligen ställt till det för dig själv, Marv," sade Rivons lik hatfullt.
"Snälla Rivon, jag ber," kved Marv. "Snälla låt mig gå."
"Du tvingade mig att leta upp dig," började Rivon. "Du kastade vitlök i mitt ansikte när jag kom för att få dig fri från din pina. Du högg in glas i mitt kött och du lät mig ligga i en pöl av mitt eget blod. Nu är det dags att du får känna vreden av ett av mörkrets barn. Gammal vän eller inte."
Liket närmade sig, med glässkärvan i ett fast grepp.
Natten fylldes av hesa, dämpade skri, och månen betraktade allting likgiltigt från sin upphöjda plats. Till slut blev det åter tyst, och friden återvände till gatorna. Rivon borstade av sig dammet ifrån sin rock, såg upp mot månen och log för sig själv. "Det här var sannerligen en underbar natt," sade han och skrattade lågt för sig själv. När han gick lämnade hans fotsteg ett spår av klarrött blod efter sig, och för varje steg blev de tunnare, ända tills de var helt försvunna. En dimma steg upp i natten, och med ens var mannen borta, lika tyst som han hade kommit.
Ensam kvar i en mörk gränd låg mannen som en gång kallats Marv. Hans ansikte var sargat, tillika hans kropp, och vid hans hals fanns två djupa sår, där svaga rännilar av blod sprang ut. Än en gång hade Syskonskapet försvarat sin heder, och dess trogne tjänare skulle få den belöning han förtjänade.

PS. Ja jag vet att repliken är en ripoff från Hellsing, men den är ju så tuff! Den skall antagligen försvinna i en senare arbetssession.

2007-06-15T09:51:00.000-07:00

And the poets are just kids who didn't make it
Well, well, här sitter jag igen, tröttare än någonsin och utan ett bekymmer i världen *host*. Jag skall börja med att ursäkta för det förra inlägget, jag bara föll ned i ett hål av mörker och orkade inte ens kravla mig upp, trots at det bara var en halvmeter hög kant. Så det kan gå. I skrivande stund så har jag just tagit studenten, med allt vad det innebär, och jag funderar på att gå och sova nån timme innan jag ska gå ut på stan med Mike, Lovisa och Anna. Den Anna. Som dissade mig från balen p.g.a. av att hon skulle resa bort. Får se hur det hänger ihop senare.
Allting känns så overkligt, mest därför att jag inte vill lämna den där skolan, där jag har upplevt mina bästa dagar, och där jag har umgåtts med (nästan) alla mina bästa vänner. Jag vill inte förlora dem, men för att gå vidare här i livet måste vi offra det vi samlat på oss hittills, må det vara kärlek, vänskap, eller könssjukdomar. Jag hoppas bara jag tar mig igenom allt med själen i behåll.
I måndags så reste jag ned till Blekinge, Karlshamn för att vara exakt. Det tog mig 6 timmar med nya fina bilen som jag fick låna av far, och jag sov på glassigt hotell (vaniljsmak) och på tisdagen gick jag på intervju på BTH. Skolan var underbart cool, och den låg precis i skärgården vid havet, man behöver bara sätta foten utanför för att kunna dingla med benen ut över bryggorna. På intervjun fick jag svara på sådana frågor som man hittills aldrig diskuterat med någon annan om. Typ: vilka spel tycker du är bra? Vad kan man göra bättre? Varför tycker du spel är ett sådant intressant medie? Och vad kunde ha gjorts bättre I Pirates of the Carribean 3?
Jag skötte mig nog ganska bra, och läraren var så tuff som bara få kan bli. "De som har bra positioner i spelbranschen idag, har det eftersom de är så jävla ninja i allt de gör." Pwnag. Jag föll för skolan direkt, men när vi gick igenom vad som kommer ske började jag få kalla kårar. Inga garantier finns. Man måste minst arbeta fulla arbetsdagar hela veckan för att kunna ha möjligheten att lyckas, och även då kanske man inte är lika bra som andra är. Jag vill verkligen göra detta, men jag har förstått att det inte kommer bli en dans på rosor, om än jävligt intressant. Men innan jag bestämmer mig för om jag skall orka flytta till Blekinge ska jag på två intervjuer i veckorna, Falun vs Arvika. Dalarna gentemot Värmland. Vi får se vad det går.
Boken ligger just nu och väntar på tryckpressarna, och jag skall starta försäljning inom kort. Jag blev nöjd med slutresultatet, även om jag ser att det finns plats för förbättring. Tidningen i Säffle intervjuade mig och de blev väldigt imponerade av vad jag gjort, även om jag själv inte kan se varför det är så himla fascinerande. Lena tyckte att jag skulle ha fått ett stipendium för bästa projektarbete, men det gick till några fordonare som byggt en crosscart. Säffle är -väldigt- industri/fordons präglat.
Stigen framför mig börjar bli lite oskarp, och mina ögon blir mer och mer grumlade av det skumma ljuset. Jag får helt enkelt vänta och se vad som sker, och kanske kan det lösa sig till slut. Men nu väntar mig en kväll av vänskapskretsar, dricka och kanske ljuv romans (I wish).
Ha det bra tills nästa gång allihopa, och ta hand om er!
Tjubb!

2007-05-31T14:48:00.000-07:00

From the bottom of my heart to the abyss of the seas
Skolans sista dag närmar sig allt snabbare. På något vis verkar det som om jag kommer hinna klart med allt jag måste ha klart tills imorgon, och jag är mäkta förvånad själv. Jag har inte mått vidare bra på hela veckan, stressen blandat med kvavt klimat har fått min apati att nå nya kulmen, och allt för många gånger har jag kommit på mig själv med att luta mig tillbaka i stolen och blicka tomt upp i taket. Inte har det hjälpt med att mina vänner mått dåligt de också av andra skäl, men det verkar som de klarar sig, och jag tror att de är mycket starkare än de själva vet.
Mitt i allt skolarbete så valde jag och Mike-san att anstränga oss och plugga på för karategraderingen i tisdags. Det gick hyfsat och Niklas-sensei tyckte att det kändes rätt att låta oss stiga upp till nästa nivå. Jag är glad att sensei inte är lika lätt på reglerna som andra dojos, och om det inte hade varit för honom hade jag antagligen legat på blått bälte så här dags. Om man ska följa en kampsport skall man göra så på gammalt vis, med traditioner och allt vad det innebär. Det tråkiga är att karate är lite för stelt för min smak. Nåväl, jag hann bli gulbältare innan jag slutade min träning här i Säffle, och jag får se vart jag kommer träna i framtiden. Det känns otroligt mysko att jag inte kommer att sätta min fot i dojon igen, någonsin igen i värsta fall, men jag får helt enkelt ta mina upplevelser med mig och lära mig av det jag fått erfara. Livet går vidare.
Till nästa vecka har jag att skriva två uppgifter i historia, en bra vampyrnovell för mitt MVG i Svenska C, ett föredrag om irländsk-engelska, plus att jag skall arbeta på go-carten på söndag. Man har mycket att stå i, men det är väl det enda rätta. Utan saker att göra blir min släkt helt CP, det har jag fått se flertalet gånger. När vi inte får arbeta med något blir vi som alkoholister som inte sett en droppe sprit på diverse månvarv. Det är läskigt, som ni kan förstå.
Jag mår verkligen inte bra just nu. Jag försöker tänka ut vad jag ska göra med allt. Skolan, familjen, kärleken, livet, mig själv. Allt är en stor röra, och allt jag trodde mig förstå helt klart börjar bli alldeles mörkt och förstört. Ingenting får bli som jag tänkt mig. Igår kunde jag inte sluta tänka på hur jävla ful jag egentligen är. Jag har aldrig intalat mig annat, men igår så kunde jag inte släppa det. Jag äcklar mig själv, och jag ville bara slita mig ur mitt eget skinn, men oturligt nog går det inte alltför väl. Jag har väl bara mig själv att skylla att jag ser ut som jag gör, och det får mig att bli än mer frustrerad. Ingen ser åt mig, allas blickar glider av mig, som om jag var något som inte var värt att lägga notis om, eller som man inte vill veta av.
Livet är inte alltid rättvist. Det tog min farbror som inte förtjänade döden, det gav min vän Johan ett öde han minst av alla borde få dras med, och det gjorde så att många andra behandlas sämre än de förtjänar. I jämförelse är mitt dilemma ingenting, men jag kan ändå inte sluta gräma mig över den skit jag får dras med. Ända sedan jag var ung har jag varit en obotlig romantiker, med en stor nervositet, ett stort hjärta, en oförmåga att prata med flickor och ett utseende som får mig att inte känna mig värd någonting. Alla är utseendefixerade på något sätt, det är vad jag tror, jag är sådan själv. Många som jag har tyckt om har rynkat på näsan, gått vidare och aldrig vänt om blicken igen, och ensam sitter jag kvar på min bänk och väntar på någon ny. Varför skall det vara så, frågar jag mig själv. Är jag så himla annorlunda från alla andra? Jag som alltid försökt se det positiva hos människor, lyckas aldrig få någon att se det positiva hos mig. Om det nu finns nåt...
Jag skall inte slösa bort er tid mer än nödvändigt, ni har säkert bättre saker för er ändå. Jag ville bara lätta min börda en aning, det är allt. Vi kanske hörs, och lova mig att ni tar hand om er, för ni är det enda som betyder något för mig just nu.
Tjubb...

2007-05-22T14:38:00.000-07:00

Dagarna närmar sig sitt slut
Då var det dags igen. Blogginläggen byter av varandra som på löpande band tycks det mig. Det beror på att jag i denna min sista skolstress inte känner mig fullt kapabel att skriva ett inlägg som är lika stort eller välgenomtänkt som vanligt, och istället ger jag er små episoder, nästan som "Sam and Max" genom Steam.
Just nu så avslutade jag en uppgift för religion B, vilket var mycket kul då jag fick diskutera religion med mig själv, vilket kan bli mycket intressant. Jag skall ge er ett smakprov. Detta är vad jag skrev till frågan: Diskutera vad ni gar för tankar och föreställningar om döden, och varför ni tycker/tror på detta sätt:

Jag tror att döden är en befrielse från allt det vi upplevt och genomlidit under våra liv. Allt vi har erfarit och prövats av. Med andra ord menar jag att vi får evig vila, vi somnar in, vi vaknar aldrig mer och vi får inte komma till något paradis eller helvete. Vi är döda. Punkt slut. Jag tror så för att jag inte är så pass troende att jag tror på ett paradis eller helvete efter döden, eller återfödelse, eller annat. Jag tycker att människan inte är skapad på så sätt att vi skall fortsätta leva efter det att våra kroppar är borta, det är endast en fantasi som vi byggt upp för att trösta oss själva inför den oundvikliga döden.
Denna syn kan av vissa anses vara dyster eller negativ, men för mig är det inte bara den enda vettiga, utan det är också det jag finner mest lugnande och roframkallande. Jag vill inte dö, det är inte vad jag säger, jag är livrädd för att dö, och att inte få leva livet fullt ut. Men om jag skulle få leva mitt liv på det sätt jag önskar, och jag inte har något kvar som jag vill fullborda, då skulle jag nog inget hellre än lugnt somna in och aldrig vakna upp. Se på det så här:
Ställ dig frågan: Skulle du vilja leva i evighet? Många svarar genast ja på den frågan, och vissa väntar en stund och säger: Ja, om jag får vara ung och frisk hela tiden. Oavsett vilket man väljer så anser jag ändå att samma sak skulle ske i slutändan. Man skulle tröttna på livet. Att leva i en oändlighet, att aldrig se slutet i tunneln, att få se sina nära och kära dö och aldrig få veta vad som gömmer sig bakom ridån till det som kallas dödskuggansdal, det skulle vara det hemskaste ödet enligt mig.
Då kan man säga så här: vad är skillnaden mellan att leva i evighet och att komma till himlen efter man dör? De kristna säger med stor sannolikhet att man i himlen inte längre behöver uthärda någon form av ondska eller smärta. Detta tycker jag låter torftigt och tråkigt, för det är ju med hjälp av smärta och ondska som vi förstår det underbara med godhet och saknaden av smärta. I båda scenarierna så lever vi för evigt, och båda fallen skulle nog orsaka mig till att tröttna.
De kristna vill helst veta att de när de dör kommer till en bra plats, men vad är det för fel på att göra platsen vi lever på nu till en bättre plats, och njuta av den tid vi har på den? Jag vill inte leva för evigt i en himmel, och jag vill inte heller återfödas, istället vill jag få somna in och veta att jag levt ett, för mig, meningsfullt och bra liv.

Visst låter det knäppt och snabbt ihoptrasslat? Det är min teori, och den är min för att det är jag kom på den, och sålunda är den min teori. (Jag måste skriva ett brev till John Cleese ån gång och tacka honom personligen för allt han gjort för mig och alla andra här på jorden.)
Jag lämnar er återigen måttligt tillfredställda och kanske längtande efter något vettigare, men i skrivande stund är detta det bästa jag har att erbjuda. För att kompensera er ska jag här ge er en kort resume om vad som rör sig i mitt huvud (I kronologisk ordning! 1 är vad jag senast tänkt på):
1. Spider-man 3 var inte så pjåkig.
2. Studenten närmar sig och jag har ingen dejt till balen. Oväntat!
3. Rollspel i helgen skall bli kul. Vampyrlajv kanske kan genomföras, vilket är mera kul.
4. Jag vill skriva en ny novell, men jag orkar inte just nu. Kanske imorgon.
5. Den där flickan som jag aldrig pratat med kanske skulle tycka om det om jag gjorde det. Man kan ju alltid försöka.
6. Livet är för kort och fullt av ovetskap för att man skall låta sina chanser gå förbi, det insåg jag en natt i väntan på min skönhetssömn. Livet kanske kan bli mer meningsfullt om man vågar ta risker.
7. Sommaren kan bli ganska soft, oavsett arbeet och vissa vänners frånvaro.
8. Varför är jag medlem i den -Rosa- karateklubben? VARFÖR? Jag hataaar Shingosensei. Må han leva länge och få mer hår.
9. Gradering nästa vecka, kanske kan nå gult bäte innan jag lämnar dojon för mitt nya liv. (Om jag nu får nåt!)
10. Godis är gott, men nu jäklarimig ska det bli nog med allt vad sötsaker och läskeblask heter.
11. Towel day ska bli kul.

Där sätter jag nog punkt för idag, men jag vill bara säga det att jag nu vet en sak: Jag skall klara mig, jag tar några steg i taget och ser vart de leder, men jag skall försöka ta de där hemska valen och våga ta de där läskiga riskerna, för: "No pain, no gain!"

Tjubb!

2007-05-20T13:38:00.000-07:00

Utvald, och kanske inte av dåliga anledningar.
Ojsan ojsan, nu är det packat. Skolan tror allvarligt man skall klara av 8 inlämningsarbeten, 2 prov och 1 projektarbetes rapport på en och samma vecka. Jag och Mike-san var duktiga nog att undvara en del av långhelgen till att göra en del av dem åtminstone. Det hade varit bäst att göra allt på en och samma gång. Vi får kämpa på, och i brist på annat bloggmaterial ska ni få en till novell. Den kändes inte lika lyckad som den förra, men det kan bero på att denna är skriven som en skoluppgift och inte spontant. Säg till om jag börjar bli tjatig med alal texter.

Staden vid vägens slut var alltid full av liv. Där gick människorna och levde sina liv. De föddes, växte upp, arbetade och njöt sedan av sina gyllene dagar i lugn och ro på de välklippta gräsmattorna i bostadsområdena. Man umgicks med sina familjer, och man tog hand om varandra. Där fanns inga som var ovänner, inga gräl uppstod, och alla fröjdades av att de alla bodde på en av världens bästa platser.
I ett litet hus i utkanten av staden bodde en pojke tillsammans med sina föräldrar. Pojken var annorlunda från alla andra, till och med sin familj. Hans hy var mörk, tillskillnad från alla andras som var skär eller blekt vit. Hans föräldrar hade i många år försökt att få barn, men efter en rad misslyckande fick de veta att det var omöjligt för dem att skaffa sig ett eget barn. Men de misströstade inte, de blev inte ens ledsna, istället valde de att finna ett barn bland alla de som inte hade några föräldrar.
De fann honom på ett barnhem i staden intill deras egen, där folket inte var lika vänliga, inte lika samspelta, och inte behandlade varandra lika väl. De fann en liten gosse som alltid varit ensam och som var blott två år gammal. De förde honom hem, där han fick leva på en trygg och kärleksfull plats. Pojken lärde sig att älska sina nya föräldrar, och han mindes aldrig något annat liv än det nya han kom att få hos dem. Han kom aldrig heller att förstå att de inte var hans riktiga föräldrar, utan han invaggades i den säkerhet det var att inte veta sanningen.
Pojken växte upp och han började gå i skolan. De vänliga fröknarna behandlade honom precis som alla andra, men de andra barnen ville aldrig leka med honom, aldrig sitta hos honom på matrasterna, och de svarade inte när han pratade med dem. Pojken lärde sig att inte tycka om skolan, för där var han ensam och behandlades sämre än alla andra. När han väl var hemma kände han sig bra och hans föräldrar fick honom att glädjas och allt kändes återigen bra. Ända tills han åter tog stegen till skolbussen.
Allt eftersom pojken blev äldre kom han att bli allt mer och mer låst från de andra omkring honom. Detta var inte något han valt själv, eller önskade sig, utan något hans omgivning tvingat in honom i, och som de andra skolungdomarna inte lät honom att ta sig ur. Varje dag i skolan satt han ensam vid sina böcker och hörde hur alla talade bakom hans rygg, sade osanningar om honom och spred dem vidare. Han hade aldrig gjort någon något för att förtjäna detta, men ändock fick han genomlida ensamhetens och utanförskapets bittra kval, och han led i det tysta. Han ville inte oroa sina föräldrar utan fick dem att tro att allt var bra, och han klagade aldrig till lärare eller andra.
En dag när pojken satt på sin vanliga bänk i skolans långa korridorer, med näsan nere i en fängslande bok, kom en grupp med hans klasskamrater gående i samlad trupp mot honom. Han ignorerade dem, för han visste att de skulle göra samma sak, men då hände något som inte var vanligt. En av killarna som gick i täten, en sån där som tog sig själv på för stort allvar och alltid värnade om att se bra ut, gick fram till pojken och glodde på honom med händerna nere i byxfickorna. Pojken frågade dem vad de ville, och de alla log elakt mot honom. Den som stod i täten tog till orden.
”Vad gör du här egentligen? Varför drar du inte tillbaka dit du kom ifrån?”
Pojken förstod inte vad han menade, men han kände sig manad att svara.
”Jag vet inte riktigt vad du menar, men jag har väl lika mycket rätt att vara här som du.”
Den modetrendiga killen blev rasande, hans ansikte drog ihop sig till ett vredgat grin, och han drog upp pojken från sin sittplats genom att ta ett hårt grepp om hans hals.
”Tro inte att du är lika mycket värd som jag din utböling.” sade killen mellan sammanbitna tänder. ”Du är inte värd någonting, du är inte härifrån och du är bara en falsk son i en falsk familj.”
Smärtan och bristen på syre fick pojken att fälla tårar, och han kunde inte förstå vad han hade gjort för att förtjäna sådana hemska ord, men än mindre hur han som just nu höll honom upp mot väggen kunde säga sådana saker om hans föräldrar.
”Varför säger du så? Jag har väl inte gjort dig nåt.”
”Nej, men du är en utböling som drar med dig ondska och misär, och det kan vi se på ditt mörka skinn.”
Pojken hade aldrig trott att detta var vad de ansett om honom, och han kunde inte annat än skaka på sitt huvud oförstående.
”Hur kan du…”
”Var tyst!” skrek killen i hans ansikte. ”Dina föräldrar gjorde fel som tog hit dig, och det förstår alla andra vuxna. Att de valde dig bland alla ungar i världen får mig att kräkas, du är en styggelse för allt vi står för här i vår stad.”
Greppet om pojkens hals släppte för en stund, och han såg sin chans att fly. Han tog i av all kraft och slet sig ur greppet. Han sprang därifrån, och de andra kastade förolämpningar efter honom och skrek: ”Utböling!” efter honom. Pojken slutade inte springa, ens när hans lärare försökte stoppa honom vid entrén, och han stannade inte förrän han åter stod vid tröskeln till vad han alltid betraktat som sitt hem. Platsen för all hans trygghet och själsliga frid, och tack vare hans klasskamrater hade denna fristad besudlats och brutits ned.
Han satt tyst i sitt rum, i flera timmar, ända tills hans föräldrar kom hem. De blev förvånade över att finna honom hemma så tidigt, då skolan inte slutat än, och de frågade honom vad som var fel. Han fick inte fram ett ord, och de blev mycket oroliga för honom, och undrade vad som gått snett. Telefonen ringde, det var pojkens lärare som undrade varför han försvunnit från sina lektioner. Föräldrarna förklarade att han råkat ut för något och att de skulle höra av sig. Efter att ha lagt på försökte de än en gång att få fram vad som hänt, och med bruten stämma sade då pojken:
”De sade att jag inte hörde hit, och att ni gjort ett misstag som tagit mig till er. Är det sant?”
Föräldrarna skakade på huvudena, modern brast i gråt, och de båda omfamnade sin son.
”Du är vårt barn, och trots att vi valde ut dig är du vår son, det kan ingen säga emot.” sade hans far. ”Du hör nog hit mer än andra som finns här. De visar upp sina fina yttre och ljuger bort allt det onda de själva står för, och skyller på andra.”
”De är rädda för det de inte känner igen,” sade då hans mor. ”Och de vill inte lära känna dig för att du inte är lik dem. Men du är lika bra som dem, om inte bättre.”
”Men hur ska jag kunna gå tillbaka dit?” frågade pojken. ”De hatar ju mig och anser mig vara sämre.”
”Om någon anser det, och tror sig vara bättre än dig för att inte är vår riktige son,” sade då fadern. ”Skall du säga till dem att deras föräldrar har fått dem, medan vi valt dig av alla världens barn. Och du är inte den som för in det onda, utan det är dem som skapat det i sina hjärtan genom att avsky dig.”
Pojken höjde på hakan, torkade bort tårarna från sina ögon, och reste sig upp på stolta och stadiga ben.

Annat roligt som sker är att det nu på fredag är den ärofulla, nobla och hejdlöst vettiga Towelday! Till minnet av Douglas Adams, författare, geni, magiker, livets maestro, och min mammas gympapåse, skall vi bära våra handdukar i fasta grepp och kanske även en fin morgonrock. Liftare samla eder!

Får jag föna ditt underliv?

2007-05-13T13:37:00.000-07:00

Den sista tiden
Hej igen, sorry för fördröjningen, men det har varit mycket att stå i och det är det fortfarande. Denna vecka ska jag lämna in lite mer än fem skrivuppgifter och skriva nåt prov, plus att jag ska visa upp min projektrapport som jag inte ens rört än. Det känns som att allt det jag skjutit upp kommit ikapp mig och nu ligger mig tätt i hasorna med stora bowieknivar och glupska leenden. Jag har bara mig själv att skylla, det vet jag, och egentligen skulle jag nog egentligen sitta och göra nåt vettigare just nu, men jag har ingen som hels ork kvar i kroppen idag. Dessutom sade Henning att min skolgång inte var lika viktig som min blogg, sådeså!
Sen senast har mycket hänt. Jag var på Eleria lajv, träffade många nya vänner, fick min hittills bästa lajvupplevelse och fick min roll Brage att inse vad hans livskall var. En ensam man kan upptäcka mycket, och min gode vän skall försöka åstadkomma det många gett upp på, nämligen att finna meningen med livet. Så om en lustig kille med ett gladlynt leende, och iklädd en mörkblå rock, kommer fram till dig och frågar dig varför du lever, så ta inte illa upp. Han vill bara försöka hjälpa dig på vägen till ett bättre liv med självinsikt och eftertänksamhet. Den som vill se lite blandade lajvbilder, och en fin retrobild på Stordal iförd i stort sett ingenting kan kolla in: http://vergil88.bilddagboken.se/index.php?main=L3Avc2hvdy5odG1sP2lkPTQ5ODQ5NDcz
Under lajvet kom jag fram till att jag innerst inne känner mig mycket patetisk och misslyckad. Vi satt med alla nyfunna vänner och öppnade våra hjärtan, vilket inte är det lättaste man kan göra med folk man knappt känner, och jag märkte hur små mina problem var i jämförelse till vissa andras, men även större än vissa. Trots att jag berättade mycket av det jag ansåg har gått snett i mitt liv och knappt kunde prata efteråt kände jag att jag hade mer att berätta, mer att klaga över. Det var då som jag förstod hur jävla patetisk jag är som sitter och tycker synd om mig själv, och trots att jag inte ville det kunde jag inte sluta. Jag satt vid en vacker lägereld i nattmörkret och kurade ihop mig då jag inte kunde sluta grubbla över min egen olycka. Jag hatar att göra det, men att sluta är en omöjlighet när man väl fått tanken i huvudet, precis som när man som ung kom att tänka på döden och låg i timtal och grät över att livet en dag skulle ta slut. En god vän gav mig tröst och jag fick än en gång känslan av att vara i vägen, bli någon annans problem. Jag vill inte vara någons börda, någons irritations objekt, och ibland känns det som om några av mina vänner ser mig som det. Något de måste umgås med, som för att vara snälla, men som de i själva verket helst skulle vilja slippa träffa. Sån var min verklighet för några år sedan, och det sitter idag kvar som dessa paranoida tankar. Löjligt, eller hur?
Denna helgen var det lite roligare saker i görningen. Det var fest när marknaden kom till stan, och jag fick träffa lite nytt folk och lära känna några redan bekanta lite bättre. Jag drack, vilket jag aldrig gjort förut, men ingen fylla infann sig, vilket jag känner mig nöjd med. Sprit kan verkligen ta bort nervositet och blygsamhet, men det räcker gott och väl med en mycket liten mängd för att jag skall anse det vara nog.
Sedan jag började gå på fester har jag börjat fundera än mer på vad folk anser om sina kärleksliv. Vissa anser det fullt normalt att hoppa i säng med nån person efter att ha snackat med denne i ca tjugo minuter, medan vissa prompt håller sig tills de är gifta. Dessa skillnader är ganska intressanta. Vad som mest förundrar mig är hur vissa på fester väljer vem de ska gå i säng med. Jag fick höra en kille snacka vitt och brett om sina misslyckade förhållanden och hur han varit otrogen med sin tjejs bästa kompis, samtidigt som tjejen han pratade med inte kunde slita sina kärleksfulla ögon från honom. Lustigt, inte sant?
Jag tror att många tjejer letar instinktivt efter någon som ar en hård yta. De vill bryta igenom det misslyckade och isolerade för att komma till enstöringen och den aggressives inre, där hon hoppas på att ändra honom och få honom att bli något annat. De vill rädda killar som inte vill bli räddade. Då frågar man sig kanske varför ingen då letar efter någon som inte behöver räddas, och som inte med största sannolikhet sviker en genom att inte förändras, utan duger som den är. Jag har ofta fått höra hur bra och trevlig jag är, men inte tycks det hjälpa när man försöker träffa någon att spendera sin tid med. Mike-san säger att detta beror på att vi är alldeles för perfekta, och att ingen vill ha oss för det. Låter ganska knäppt tycker jag personligen.

En vilja om att rädda
Havets vågor hade lugnat ned sig. Oväsendet från stormen hade avtagit och ersatts av ett svagt kluckande ljud då det salta vattnet sakta slog emot ekans skrov. Det var en fin båt, gammal men ändå i ett fint skick, och dess tjärinsmorda trä glänste i det starka solljuset. Den hade en lukt som förträngde den av det salta havet, och de alger som samlats på undersidan visade att den varit ute till havs en längre tid. På den mellersta sittbänken, mellan de båda upplagda årorna, satt en ung flicka. Det kunde tycktas vid första intrycket att hon inte ha ett bekymmer i världen, men detta var blott en falsk fasad. I själva verket hade hon fler problem än hon orkade räkna, och hon ville inget hellre än finna något som fick henne att glömma dem alla.
Flickan satt med händerna knutna i sitt knä, de späda armarna var bara och lätt solbrända av att ha blivit blottade i solen för länge. En vit klänning hängde med tunna band över hennes skuldror och bands ihop vid midjan av en fin gördel. Fötterna var bara och det bruna håret svajade lätt i vinden som lekte över vattenytan och brusade upp nya vågor som mötte båtens kant, och fick den att då och då krängas lite så flickan fick ta spjärn med benen för att inte ramla omkull. Blicken hade flickan fäst i intet, ett tomt uttryck låg över hennes unga ansikte, och hon skulle säkert ha undgått att märka om någon plötsligt damp ned från himlen och bad henne att flytta på sig. Det enda som hon var medveten om var vågornas skvalpande ljud och känslan av den livboj hon hade liggande intill sina fötter. Den var kall under hennes nakna fot, och dess vita plast fick ett onaturligt starkt sken i solens obarmhärtiga ljus. Den var gammal och nött, färg hade börjat flagna och av bokstäverna på dess sida kunde nu bara utläsas: IV OJ.
Flickan spejade ut över horisonten, men inte för att söka efter något särskilt, utan mer för att få bort det tomma uttrycket i sitt ansikte, som hon mycket väl visste såg dumt ut och som hon hatade, när hon kom på sig själv att ha det över sig. Det enda hon fick se var vitt skum då vågor bröts runt båten, fiskar som hoppade en bit bortom henne, och några enstaka moln som låg alldeles för lågt på himlen för att ens komma nära att skyla solen och ge lite svalkande skugga. Allt var som vanligt. Hon hade sett detta förr, och hon var trött på all den vardaglighet det stod för. Inget var någonsin annorlunda, och hon skulle ge vad som helst för att något nytt skulle visa sig i hennes omgivning, och ge henne en gnutta variation.
Timmarna flöt på, och flickan bad till hennes egen Gud, som hon hade fäst vid sin skuldra i bläck, att ge henne det hon önskade, och visa henen någon sorts nåd. Hon bad inte av nöd eller för att överleva, utan simpelt för att slippa vara uttråkad och aldrig få se något nytt. Hon ville bara bli underhållen och slippa se samma gamla scenario som hon alltid gjort.
Helt oväntat så gav hennes önskan gensvar, men vem vet om det var slumpen eller ingripande från en högre makt. Hur det än var med den saken så kom det i alla fall något guppande långt ute i det mörkblåa vattnet. Flickan vaknade då till och hon satte sig käpprakt upp, efter att en längre tid ha suttit med krökt rygg som en lealös varelse, och hon spärrade upp sina mörka ögon för att bättre se det som skulle bli hennes räddning från tristessen.
Det var en pojke. Ung som henne själv och med slitna kläder som tydde på att han inte hade det särskilt bra i sitt tillstånd. Han låg nämligen orörlig med ansiktet upp och verkade nästan vara död. Han var livlös, som om han varken hade mening eller ens ville ha en. Han bara var, och där i sin simpla existens låg han och trotsade allt annat som existerade omkring honom, och som alltid haft en mening. Trots att pojken inte verkade särskilt meningsfull kunde flickan sluta stirra trånande efter honom. Hon kunde inte sluta tänka på hur underbart det vore om han skulle vara hos henne, med en nyfunnen livsmening och med lite bättre kläder. Allt kunde bli bra om hon bara kunde få honom till sig och få honom att få lite mer liv i sig.
Flickan blev full av iver och log för sig själv i lycka över denna möjlighet till förändring. Hon fattade tag om livbojen som hon haft sin fot över, och med en tidigare okänd styrka slungade hon ut livbojen mot pojken där han låg och guppade i det stora havet. Fiskarna, vattnet och till och med molnen gav plats för räddningsredskapet, och linan som satt fast i bojen lade sig likt en lång orm på vattnet och målade upp en väg till pojken. Han vaknade till av plasket som bojen orsakade och han såg förvånat på de enstaka bokstäverna på den. Han blickade förbi livbojen och såg på flickan som kastat den, han tyckte att hon var vacker, men han kunde inte finna någon ork för att fatta tag i räddningen och ta sig fram till henne. Flykten från ensamheten och nöden lockade honom inte det minsta, utan han låg istället kvar och slöt sina ögon för att åter hamna i sitt ihåliga tillstånd.
Flickan blev förfärad, för hon kände sig förbisedd och hade aldrig tålt att bli det. Hon ville bli sedd, och hon ville i denna stund inte vara ensam, men dessutom ville hon rädda pojken från sin meningslöshet. Hon ropade åt honom, och uppmanade honom att komma till henne. Pojken var inte lättövertygad om hur väl lite sällskap skulle vara, men efter att ha lyssnat på flickans rop en längre tid kände han att det var lika väl att göra som hon ville. Han slängde slappt upp sina ena arm och fick den att landa på bojen, varefter han vred på sig och lade sig på mage över den runda plastringen. Flickan blev överlycklig och satte upp sin fot mot relingen för att få styrka nog att dra in sin fångst. Fiskarna banade väg för pojkens framfart, och vattnet formade sig så han lättare tog sig fram. Det flickan ansett vara vardagligt kände sig förbisett och brydde sig inte längre om henne och pojken. Till och med molnen drog sig bortåt för att slippa se henne i sin räddningsoperation.

Flickan fylldes av glädje för varje sekund hon drog i repet, ju närmare hon kom till pojken. Hon kände en samhörighet med honom, trots att de inte hade något gemensamt, och hon längtade ännu mer för den stund de skulle vara tillsammans. Pojken såg hungern i hennes blick, och den fick honom att bli oroligare för varje meter som försvann mellan dem två. Han råkade till slut i panik och ville inget hellre än slipa se flickans leende, och vänliga ansikte. Han kände det som om repet som förde honom till henne var ett koppel som för evigt skulle binda honom vid henne om det helt drogs in och de möttes. Han började slita i det, och med sina naglar försökte han få det att brista, men det tunt tvinnade repet gick inte av. Pojken såg inget annat att göra än återvända till det han redan varit, och på så vis gled han av bojen och började ta ett par simtag för att hålla sig flytande.
Flickan ville inte tro sina ögon, men hon kunde inte ljuga för sig själv och tårar välde snart ut. Pojken såg beklagande på henne, för han hade inte velat göra henne ledsen, men han vände sig ändå om och tog ett par starka simtag, med ryggen vänd åt flickan som velat rädda honom och försvann bortåt horisonten där solen höll på att gå ned. Flickan föll till ekans botten, och hon kände en stor sorg välla upp i sitt bröst. Hon grät.
Hon hade inte kunnat förändra någonting hos pojken, trots att det kändes så. Det som bundit dem samman hade fått honom att rädas sin egen förändring, ty att förändras var något han inte kunde tänka sig att göra. I sin sista stund av frihet valde han istället att fly, och fortsätta leva sitt tomma liv, om än med något fler och starkare simtag.

Sådär. Nu har ni fått något att analysera och roa er med bäst ni vill. Den som ger mig det bästa exemplet på symboler och liknelser får en stor kram nästa gång jag ser den personen. Jag kanske till och med slänger med en extra till allihop, bara för att jag tycker om er. ^^
Studenten närmar sig med stormsteg, jag har skickat in nästan allt jag ska ha gjort till mina KY-ansökningar. Jag känner mig alltmer oförbered för allt jag ska ha gjort, men jag överlever, det gör jag alltid. Jag är en person som härdar och står ut, och jag tänker inte sluta med det än.
Ha det bra tills nästa gång, och ta hand om er.
Tjubb!

2007-04-15T12:42:00.000-07:00

Ansökningar om en framtid
Så var det gjort. Niklas har skickat iväg sin ansökan till högskolan. Det var nära att det helt gått i väggen, då jag själv trodde att sista anmälningsdagen var i maj. Mor ringde mig lägligt i förrgår och berättade att så inte var fallet. Allting tog blott några minuter och listan såg till slut ut så här:

1. BTH-86102 - Digitala spel 120p Dagtid, Normal undervisning, Helfart (100%), Utbildningsprogram, Blekinge tekniska högskola, Karlshamn

2. BTH-86101 - Digitala spel Särskilt Urval 120p, Dagtid, Normal undervisning, Helfart (100%), Utbildningsprogram, Blekinge tekniska högskola, Karlshamn

3. HG-33250 - Speldesign och programmering 120p Dagtid, Normal undervisning, Helfart (100%), Utbildningsprogram, Högskolan på Gotland, Gotland

4. UMU-01120 - Manusutbildning för film, TV och nya medier 120p Dagtid, Normal undervisning, Helfart (100%), Utbildningsprogram, Umeå universitet, Umeå

5. LU-80730 - Kandidatprogram i öst- och sydöstasienkunskap, Japanska 120pDagtid, Normal undervisning, Helfart (100%), Utbildningsprogram, Lunds universitet, Lund

6. HS-62105 - Dataspelsutveckling - grafik/ljud 120p Dagtid, Normal undervisning, Helfart (100%), Utbildningsprogram, Högskolan i Skövde, Skövde

7. HG-33045 - Internationella arkeologiprogrammet 120p Dagtid, Normal undervisning, Helfart (100%), Utbildningsprogram, Högskolan på Gotland, Gotland

8. UU-P2800 - Juristprogrammet 180p Dagtid, Normal undervisning, Helfart (100%), Utbildningsprogram, Uppsala universitet, Uppsala

9. KAU-67139 - Multimedia 120p Dagtid, Normal undervisning, Helfart (100%), Utbildningsprogram, Karlstads universitet, Karlstad

Kanske kommar jag in på något av dem, vem vet?

För övrigt kan jag berätta att jag helt svek vad jag hade beslutat mig att göra det här påsklovet. Eller rättare sagt inte göra. Jag hade bestämt mig att inte låta farsan hunsa mig och låta mitt projektarbete hamna på efterslänten. Men hör och häpna, jag är en ryggradslös idiot som inte har hjärtat att säga emot min far när han "ber" mig om hjälp hemma på gården. Visst han slet ut mig två dagar i sträck, visst han säger hela tiden "vi ska bara göra en sak till", visst han är full av skit, men han har inte längre alla de som brukade hjälpa honom vid sin sida och jag och bror är de enda ha nhar kvar nu för tiden.
Sen så var det lite värre när han bad mig att hjälpa till -igen-, men efter att ha ringt och sagt till honom att jag inte kunde på grund av tre prov och boken, så fick jag höra "Det är lugnt, ditt arbete är viktigare för mig än det här."
Niklas blev mäkta paff, det må jag säga. Men what do you know? Det slutade med att jag åkte i alla fall. Det fanns ingen som kunde byta ut mig, och vi hade en krävande natt framför oss nere på restaurangen. Så jag pallrade iväg på lördag morgon från Säffle till Bengtsfors, och därifrån till Trollhättan. Jag skurade, plockade skräp, satte ihop 100 trädgårdsstolar och 25 bord för uteserveringen, och hamnade i disken i sex timmar. (Som farsan för övrigt lovat att jag inte skulle behöva göra) Idag fick jag reda på att vi faktiskt var överbemannade igår och det gjorde mig -knappast- gladdare till sinnes. Det berodde däremot på ett par idioeter till trollhättebor med "planering på -50" som min kära mor på ett ytterst rollspelsaktigt vis.

In other news, I'm not wearing pants. And now to the cultural phenomenons of the week.

Jag sökte efter Fall Out Boy på nätet, efter att ha hört så mycket om dem på Silvrares bloggar, och fann ett album vid namn "Infinity On High". Detta album är nu det mest spelade på min dator och mp3.
Solklar 5 av 5.

Billie the Vision and the Dancers släppte ny skiva i veckan. "Where the Ocean meets my hand" har ett nytt härligt sound som genomsyrar hela skivan, och bibehåller Billies sköna stil med bravur. Johan-kun var så vänlig att rippa den, och packa ned i ett fint winzip paket åt moi, och de dansvänliga rytmerna är såååå härliga. Introspåret "My Love" anser jag vara den bästa sommarlåten någonsin.
5 av 5 på den också.

På vägen till Trollhättan fick jag i mitt avlägsnaste medvetande, som lyssnade på FOB i min mobil, höra orden "Linkin Parks nyaste" yttras. Jag blev bokstavligen vild, eller tja, upprymd kanske är bättre ord, och när jag återvände hem till mitt bredband skändade jag mitt favoritbands (av mig) iscensatta grav och laddade ned "Minutes to Midnight". Jag vet, jag är en hemsk människa, men jag lovar att jag skall köpa den när jag har pengar att undvara. Efter en snabb genomlyssning kunde jag konstatera att den var nog för att stilla min abstinens, om än kanske inte helt vad jag hoppats på. Mycket gammalt, mycket nytt. En bra skiva.
En lättsam 4 av 5.

Nu över till vädret, och finansnyheterna.

Byter kanal.

2007-04-06T13:25:00.001-07:00

Vilande under körsbärsträdets grenar
Nu var det bestämt ett tag sedan jag bloggade, två veckor för att vara nästan exakt. Tiden tycks rinna ut ur mina kupade händer likt den allra finaste sand, och jag kan inte hålla tillbaka den. Jag har försökt att sätta mig ned och skriva om vad som händer just nu, men jag är vanligtvis alltför trött efter skolan eller för upptagen med skolan för att jag skall ha ork. Men nu är det påsklov och lite tid kan jag äntligen undvara för att underhålla er som läser. Hoppas jag inte gör er besvikna.
Jag kan nog inte göra det här i kronologisk ordning, men det spelar heller ingen större roll. Jag kan däremot börja med att berätta om att jag den 31 mars utförde högskoleprovet. Det gick sådär, fick 68/122 vilket jag inte har en aning om vart det placerar mig. Det skall nog inte vara för dåligt, men jag känner ändå att jag borde ha kunnat göra bättre ifrån mig. Sådana här prov tycks det mig är mer utformade för att belöna dem med bra tur vad gäller gissningar, än de som verkligen har kunskapen som eftersöks. Detta är jag tydligen inte ensam att tro, och vi (dvs jag och De andra som tror så här) får gladeligen se på medan ett samhälle som koncentrerar sig för mycket på statistik och siffror ignorerar oss som är eftertänksamma och innehar den sanna kunskapen om världen. (Om ni vill bli insatt i denna Stora Sanning, skicka 500 kr i ett frankerat brev till min adress, så kanske ni har turen att få delta i min kurs i Sann Filosofi.) Tiden får utvisa vad som händer, men jag bryr mig faktiskt inte så värst om hur väl jag gjorde ifrån mig, då jag inte behöver ett bra högskolebetyg till de linjer jag skall söka. Men det är ju ändå bra att ha, så vi skulle inte tacka nej till ett mer än medelbra betyg.
Vad har mer hänt? Till att börja med har vi haft inlämningsuppgifter och prov ungefär varannan dag nu det senaste, vilket har gjort mig och mina Samhällsstuderande kamrater aningen griniga och stressade. Sedan hjälper det inte att Projekt arbetet skall vara klart veckan efter lovet. Jag har nästan nått mitt mål med boken. Jag tänkte mig i början att jag ville få ihop hundra sidor, och jag ligger nu på ungefär nittio, så om jag nu får till de två extra kapitlen jag vill ha innan jag kan avsluta kommer allting att ha gått enligt planerna. Detta har gjort mig allmänt glad, faktiskt.

Sen dyker problemen upp. Bland annat så har jag fått flera saker att välja mellan att göra på lovet, bl.a. bio, arbete, drägg med Johan-kun, mer arbete, Softairgun, och sist av allt arbete. Farsan kom med ett nytt ultimatum idag om två dagars arbete med honom och bror, medan jag själv skall ta ett tag imorgon hemma i vedhögen. Jag säger till er redan nu att jag kommer meddela honom att jag inte kan eller vill. Mitt projekt arbete betyder för mycket för att jag skall sumpa chansen att göra ett halvdant arbete nu. Att säga något sådant går inte för sig enligt min far, men jag struntar blanka *** i det, och vet ni varför? Jo, jag har nämligen slutat att vara rädd för honom. Detta kom jag underfund med när vi talade i telefon och jag inte längre brydde mig om vad han sade till mig. Minsta ord från honom kunde få mig att darra förr, men det är slut med att jag skall frukta hans vrede från och med nu. För att vara ärlig kommer jag alltid ha en sorts skräck/respekt för honom, han är ju trots allt min far, men jag tänker inte längre vara rädd för att inte vara honom til lags eller göra honom besviken. Jag skall leva mitt liv för mig, inte för honom. Punkt slut.
Kom att tänka på häromdagen att jag tar studenten om åtta eller tio veckor, och det fick mig att inse en mycket hemsk sak. Jag måste hitta en dejt till studentbalen! Det är lite panik nu, för alla tjejer jag känner är upptagna, och de mina vänner försöker para ihop mig med är alla uteslutna, de bad mig gå med min kultur lärare för guds skull! Det löser sig nog, och i värsta fall har jag Mike-san, som faktiskt borde göra sig ganska fint i klänning.
Apropå Mike-san så har jag beslutat att han själv får ta hand om sitt liv. Under hela tiden jag har känt honom så har an klagat på sin familj och på sitt liv, och jag har försökt att få honom att göra något åt det och få det han vill här i livet. Tyvärr då så är han aningen för lat för att göra just det. Om han vill bli kvar i en stad han föraktar, bo hos en familj han inte tål, och få ett jobb han kommer hata så får han väl göra det. För jag är nu trött på att försöka få honom att uppfylla sina drömmar när han alltid säger: "Det kommer aldrig gå." Hädanefter får han själv hitta sin dröm, det är inget jag kan göra åt honom. Men jag kommer ändå vara hans vän, om han vill det, och stödja han där han går på sin egen osäkra stig i livet.
Jag har funderat på vad jag själv skall göra med mitt liv. Vad som skall hände efter gymnasiet, om jag kommer in på någon bra spelutvecklings linje, och om jag klarar den. "Vad skall jag göra sedan då?", frågade jag mig själv. Skall jag ta ett jobb direkt om det finns möjlighet, eller skall jag ta den där vågade chansen och uppfylla min andra dröm? Skall jag våga åka till japan, lära mig det idag mytiska språket och skall jag någonsin få sitta under ett blommande körsbärsträd i meditation? Jag vet inte ännu, men jag hoppas verkligen att det kan bli så. Det valet får jag ta efter jag har blivit lite äldre och lite visare, men då jag fortfarande är lika snygg. *host*
Vidare så har jag nu börjat planera lite för mitt eget engagerade och påtänkta vampyrlajv, "Säffle-bynite". Originell titel, ne? Jag skall försöka samla ihop gänget och vi får tillsammans bestämma hur vi skall gå tillväga. Storyn och upplägget har jag redan klart, det enda som behövs är husrum, tid och regler/bestämmelser. Listan växer sig längre för varje dag om hur många som skall med. Senast jag kollade var det nästan tjugo personer. Kanske kan man locka hit några Silvrare med löften om vild, våt sodomi och allmänt våld. Får ta mig ett snack med dem på SaToF.

Musiken spelar en större roll i mitt liv nu mer än någonsin. Den lugnar mig, får mig att drömma, och i brist på en musa är den min inspiration. Jag har åter hittat Coldplay som den underbara grupp de är, och Lars Winnerbäcks ljuva musik kan höras från mina hörlurar varje dag. Sist och absolut inte minst, är Colin Hay, den underbare trubaduren känd från "Scrubs". Dessa tre fyller min vardag med hopp om liv och kärlek, och utan dem skulle jag känna mig mycket mer stressad och nere än vad jag är nu. Det är nu bara en vecka kvar till Billie the Vision släpper sin nya skiva, och jag skall då köpa ett ex av alla tre skivorna de gjort. Jag besökte Johan-kun förra veckan och lyssnade på hela "Where the Ocean meets my hand" och jag säger så mycket som: Skivan är så himla härlig! Kan inte vänta tills den är i min skivspelare och klämmer ut de där sköna och dansvänliga låtarna som jag kärde mig att älska på en minut nere i min gode väns sovrum.

Jag har blivit alltmer filosofisk och grubblande nu för tiden, och jag kan inte sluta att fundera över vad jag tror och hur jag ter mig till andras tro. Det jag hittills har kommit underfund med är att många inte ens bryr sig om att ifrågasätta eller ens tänka efter gällande sin egen existens, och detta tycker jag är skrämmande. Om man inte kan engagera sig i att ställa frågor om livet och sig själv är det väl ganska onödigt att ens leva om ni frågar mig. Utan eftertänksamhet och grubblerier skulle världen bara var en stor hemsk plats full av krig, svält, karriärmänniskor, USA och Idol på TV. Ett sätt man kan använda för att undersöka vilka människor som är vettiga är att helt enkelt fråga dem vad de tycker om skolämnet Filosofi. De människor som är av typen dålig, d.v.s. tycker att man inte behöver eller ens ska fundera på "korkade och meningslösa" frågor om livet, är de som säger samma sak om ämnet i sig och som aldrig lyssnar på läraren under lektionerna. Medan typen bra är motsatsen.
Jag tycker om filosofi, och har märkt att de som tänkt allra vettigast och levt efter den bästa tankegången var: Ninjor och Haschachinner. Ironiskt att just lönnmördare verkar vara några av de enda som verkligen tänkt efter och skapat en tänkvärd livsfilosofi. Jag insåg detta när jag läste "Skuggkrigarens anda", som jag djupt rekommenderar. Och jag förstod att jag borde eftersträva ninjans hemligheter för mer än jag först hade gjort. Jag vill finna svar i mig själv, för att leta hos andra ger ingen insikt om dig själv.

Rin, Hei, Tou, Sha, Kai, Jin, Retsu, Zai, Zen.

Johan-kun hittade den bästa uppmaningen någonsin.

Jag kom att fundera på innebörden av ett hem idag. "Ditt hem är där du lägger hatten" brukade man visst säga, vilket alltså innebär att man skall betrakta platsen där du har dina kläder och där du sover som ditt hem. Jag vill nog ha det till en annan definition än så. Ett hem skall vara en plats där du känner dig trygg, där du känner dig välbehållen och lycklig enbart genom att befinna dig där enligt mig. För någon som mig som har bott på tre platser i hela sitt liv, varav på en av dem i femton år, så är det kanske lättare att ha något att kalla ett äkta hem än någon som flyttat runt regelbundet under sin uppväxt. För när man som jag har haft en plats att gå till varje dag, där man blir bemött av en omtänksam, om än smula en krävande, familj och alltid känt sig trygg på i femton år är det kanske inte så konstigt att den platsen nu och för alltid blir sedd som ens enda riktiga hem. Jag känner mig alldeles varm varje gång jag går över nejderna i vårsolen eller på vintermorgnarna, och jag vet att den platsen alltid kommer att finnas där och alltid erbjuda mig skydd från allt det onda i världen. Den är mitt hem, och jag kommer aldrig att glömma den. Vart än jag lägger min hatt kommer nog aldrig att kännas som ett sant hem, eftersom jag bara har en plats för ett sådant i mitt hjärta. Som slutsats vill jag då göra en ny definition, nämligen att "Ditt hem är den platsen där du känner dig hemma." Rätta mig om jag har fel.

Målet på resan närmar sig mer och mer, och den sista sträckan kommer att kräva all min styrka. Men jag kämpar på. Mina fötter kommer bära mig framåt, och marken leda mig till mitt öde. Än finns det hopp för mig min vän. Och kanske, bara kanske, finns det en plats för mig på andra sidan.

Jag hade en dröm.
I den drömmen kunde varje liten person besegra sina demoner,och vinna tron om sig själv.
Jag drömde om en värld där ingen utnyttjade andra,
och där alla fick leva så som de ville.
Där behövde inget barn gå hungrigt,
och ingen stal från andra.
Det var en värld där varje person gick fri,
och där heder och ära existerade.
Jag drömde om en värld där varje dag var ett nytt mirakel.
Jag har en dröm.

2007-03-19T13:38:00.000-07:00

Mantran i duschen och andras misstag.

Det har nu gått ett bra tag sen sist tror jag, och det har hänt en hel del. Skolan känns allmänt seg och stressig, och den alltmer närmande deadlinen på projektarbetet hjälper inte till att lätta på stämningen precis. I vanlig ordning så gör jag samma misstag som alltid och väntar med att göra alla stora skolarbeten i sista sekund (eller dag, det skulle bli ganska svårt att skriva en uppsats på en sekund). Jag har gjort mindre lyckade försök att lära mig teckna människokroppen, och det enda jag har lärt mig från efterforskning är att kvinnor i regel är runda och mjuka medans vi män är kantiga och hårda. Tänka sig vad de kommer på nu för tiden! Att få energi till arbete blir helt enkelt svårare för var år man går i skolan, och inte hjälper det med att man fått en hotande syn av hur vuxenlivet kan bli. Nä tacka vet jag att vara spelnörd till döden och fantasyälskare i evighet, här skall vi inte bli gamla och prata reporänta och skatteåterbäring, det får alla andra -normala- samhälls-studerande grejja med. Växa upp, vad skulle det vara bra för?

En ovanligt hemsk affisch

de tillät att hänga i skolans korridorer.

Självklart var jag tvungen att stjäla den.

Ni sanna Silvrar lär första det dolda

budskapet i den här bilden.

Förra veckan blev det en spontan tur till Bengtsfors där Johan-kun och jag gick ned i parken och drack te och åt kakor. Mysigt värre. Vi hade ett av de mest givande samtalen i mitt liv, och det hjälpte mig verkligen att nå den där översta pinnen på stegen som jag alltid strävat efter att nå. "Arigato goshaimasu Johan-kun, watashi wa ganbatte nånting nånting?" (Japanskan i detta stycke bidrogs av Johan Helgesson, Lama, Druid, och en hel del mittemellan).

På torsdagen blev det tur till Stockholm med klassen. Vi spenderade hela 9 timmar i bussen tur och retur och jag tror att jag lyssnade igenom MP3:ns hela spelninglista 5-6 gånger totalt. Stämningen var relativt trevlig och sådär, men på hemvägen fick jag mig en rejäl dos av spontant dethopparuppiansiktetpådigmedennagelfilochbazooka depressionsattack. Jag visste inte riktigt varför men allt det hemska som hänt mig de senaste året hopade upp sig i en stor hög och lade sig över mig. Jag tvingades att gå igenom varje sak, tänka över den tills ögonen tårades, arkivera om den i hjärnan och tillslut blev det för mycket. Min historialärare Kenneth kom på mig med att sitta dödstyst och stirra ut i regnet som for förbi mitt fönster, och han förklarade för de andra att jag var på en plats där författare bara kan ta sig till. Vis man den där Kenneth, och det måste nog påstås att jag ser honom som en mentor, och han hade nog för övrigt rätt i det han sade. Väl i huvudstaden traskade vi omkring som irrande höns och tittade först på konst i nationella museet. Efter det blev det besök i en synagoga, och den coolaste religösa människan någonsin frågade oss om vi inte kunde fråga ut honom om alla fördomar vi hade mot judar.

"Men kom igen nu! Ni har väl inte kommit hela vägen från Säffle för att stå tysta och höra mig pladdra? Se så, fråga vad ni vill, ta upp varje fördom i kroppen! Vi är giriga, vi är rika och vi är de som egentligen ligger bakom Bush politik! Visst är det så?" Ett tag blev jag så hänförd att jag började fundera på att konvertera, men jag är inte så sugen på en omskärelse, och som förut nämnda persons mamma hade sagt:

"Varför vill ni bli jude? Har ni inte nog med problem som det är!?" Man måste bara älska unika människor.

Efter våra studiebesök fick vi gå fritt och jag och Mike-san spenderade tiden med att dra till Etnografiska museet. Där fick vi se bl.a.: Ett japanskt tehus, inga okarinor, en billig tubkikare, världens första och största womba, och en riktig kalashnikov. Se vad roliga saker man kan finna. Till sist gick vi till SF-bokhandeln, och tyvärr kunde Henning inte komma och hälsa, och på det viset missade han även chansen att se min fina Pölsabandana. Nåväl, nån annan gång kanske? Jag inhandlade för övrigt två Miyazaki filmer, tre Totoro-pins och ett äventyr till Trudvang. Pengar slösas bort värre än vanligt nu för tiden och jag är lite osäker vad jag skall lägga ut dem på framöver. Som avslutning blev det ett fint gruppfoto uppe vid kungliga slottet, av Madde, Anna, Mathias och Mike. Den sistnämnda lovade högt och tydligt att han aldrig mer skulle åka till Stockholm, eftersom "Det är en jävla håla!". Jag får nog faktiskt hålla med.

Folket stående vid slottet efter att ha

mobbat en stackars högvakt.

I fredags blev det allmänt skönt rollspelsmöte i Bengtsfors, och jag och Jens talade ut om hur läget var mellan oss. Att han hade ryggrad nog att be mig uppriktigt om ursäkt efter alla dessa år är verkligen beundransvärt, och jag kunde inte annat än säga att allt var förlåtet och be oss gå vidare i vår vänskap. Dalle överdrev sin karaktär och sitt rollspelande som vanligt, och Olle och Jens yttrade några för många könsord för min och Johan-kuns smak, men annars var allt jättetrevligt och fullt med presenter, bongotrummor, marshmallowbrasor och grillad korv.

Andra visa saker som jag och Mike-san kom på idag är att det mesta som händer alltid är någon annans fel, och att nynna på Halo-temat låter bäst i duschen i skolans omklädningsrum. Vi kom på detta tack vare lite mögel i tacket och vattenskador. Tro mig, svampdjur och förmultnat kakel kan vara -mycket- inspirerande.

Jag börjar se att tiden rinner ut för allt här i världen, även mitt bloggskrivande. Mitt timglas sitter på mitt skrivbord och påminner mig om det dagligen, och klockan på min vägg påminner mig om det varje sekund. Min filosofilärare frågade mig hur långt ett -nu- var, och jag tror att det är något som kan vara allt från en millisekund till en mindre evighet. Tiden uppfattas som den vill att vi skall uppfatta den, och man kan aldrig vara riktigt säker om hur snabbt den egentligen går. Någonsin kännt att en lektion eller tråkig släktmiddag går sakta? Det beror inte på att ni har tråkigt, utan det orsakas av att tiden inser att ni har tråkigt och gör vad som helst för att se till att ni får det ännu värre. Det gäller att ta vara på de ögonblick som går fort, de vi spenderar med vänner och människor vi bryr oss om, de vi använder för att göra något vi älskar, och de vi förbrukar för att inse vad lyckliga vi egentligen är. Ta vara på varje ögonblick, för till slut är det försent.

Ta hand om er allihop, och värdera den tid ni fått.

2007-03-10T14:38:00.000-08:00

Köttfärspaj i en stulen gocart.

Då satt man här igen på sedvanlig tid efter en period av förmiddags bloggande. Känns skönt att återvända till originalet. Veckan var ganska slapp. Sjuka lärare och eget arbete fick arbetsnivån att sänkas, och sen fick vi en universitetsnivå föreläsning med eget ansvar för vad vi ville anteckna. Illa förberedd var man ju då tack vare allt slappande, och stressen blev enorm på en ynka timme historia om sprit. Jag ringde runt till de speldesignkurserna jag skall söka till och frågade diverse viktiga saker. Jag skall försöka göra klart mina arbetsprov så jag har det ur vägen nu när det bara är fem veckor kvar att skriva klart projektarbetet på.
Den här dagen har varit trevlig, konstig, hemsk och oerhört onödig i många aspekter. Till att börja med kan jag informera om att jag steg upp 10.00 efter att ha lagt mig 04.00 efter att ha sett på The Island (Som var förvånandsvärt mycket bättre än jag trodde). Jag tog hand om djuren och begav mig till min vän Yacob, som jag delade med mig av mitt nedladdade stöldgods till och begav mig sedan tillbaka hem till det tomma huset i skogen. Jag spelade lite FF12 och tränade mina färdigheter i Guitar Hero, och trots att jag tycker att jag blir sämre tycks inte spelet hålla med, mina scores tycks rättare sagt gå upp. Lustigt det där. När jag sedan beslöt mig att ta hand om stordisken ringde en stressad fader från Trollhättan och frågade om jag var nykter. Jag var ganska säker på det och han berättade att jag måste åka till Åmål och prata med polisen, för någon hade tydligen brutit sig in på vår go-cartbana och stulit fyra go-carts. Sagt och gjort så flög jag iväg med bilen över skogsvägarna, och tack vare tjälen så agerade min Saab 93 som en lowrider med hydralik, fast bättre. Rånarna hade slagit, sågat och slitit sönder fem starka hänglås och brutit sig in på ljusan dag på gocartbanan utan att någon märkte det. Polisen frågade mig frågor, mest om vad människors personnummer var, vilket jag fick fråga mamma/pappa om via telefon. Jag gjorde mer detektivarbete än poliserna själva, vilket inte är så konstigt när man ser till vilka resurser de har att göra undersökningar med. De konstaterade att det inte fanns mycket att göra, och sade att vi själva fick göra undersökningar vart cartarna kunde säljas. Vad bra att vi har polisen, ne? Utan försäkring så har min familj alltså blivit bestulna på ca 65000 svenska riksdaler. Stämmningen ligger inte på topp direkt, men vi klarar oss.
Försvinner en stund och kör bror med vän till fest i Åmål av ren vänlighet. Krävde inte ens bensinpengar eftersom jag gärna vill hjälpa folk utan att tänka på belöningar.
Inte har jag hunnit med att skriva på min bok, eller något annat vettigt för den delen. Istället för att göra det nu så sitter jag och räknar ut att jag har spenderat två timmar i bilen idag (och jag har endast färdats mellan två punkter som ligger fem mil från varandra). Detta får mig osökt att tänka på en jojo, vilket mitt humör kan liknas med nu för tiden. Ni som läser detta vet säkert att jag var ganska depp i det senaste inlägget, just då var min jojo ihoptrasslad på den lägre nivån, och efter en snabb fix fick jag den att funka igen. Just nu har jojon trasslat ihop sig när snöret är helt uppvirat, vilket innebär att jag för tillfället är låst på munter, och jag ser själv inget fel i det.
Saker som annars hänt är att jag fått tag i ett nytt exemplar av kultspelet Outcast, vilket nu gör att jag har mina tre stora favoritspel från ungdomen i min ägo once again. Däribland fins tidigare nämnda Outcast, Silver och Broken Sword Shadow of the Templars. Silver är helt enkelt världens bästa rollspel, end of story, och BSSotT startade mitt brinnande intresse för Tempelriddarna vilket nog aldrig kommer få nå en kulmen. Jag kanske skall lägga ned mig i mina studier så att jag kan ansöka om att få bli en riddare av St. Nikolai. Fast om Mike-san har rätt så skulle en sådan förfrågan få de äldre medlemmarna att skratta en rakt i ansiktet, så jag får se på det där.
Några tankar om Champagne:
Champagne har antagligen fått sin höga status som lyxdricka efter det att britterna efter sina många krig med de fjolliga männen i randiga skjortor och baskrar, kom till Frankriket som turister och upptäckte att till skillnad från den batterisyra fransmännen vanligtvis häller i sig var champagne nästan drickbart. Av denna anledning fick det en ställning som något av det bästa fransmännen gjort, om man bortser från Mona Lisa (som är italiensk men ändå). Champagne ansågs även så låg på alkohol att man fann den ytterst väl anpassad till att tvätta av smutsen från varandra, då vatten kunde användas till att framställa riktig sprit med hjälp av en potatis och några ficktjuvar.
Nästa vecka i "Mat och Lagbrott":
Bouillabaise och skatteförskingring.

Tills dess, ta hand om er alla underbara människor!
Tjubb!

2007-03-04T16:01:00.000-08:00

Sportlovet då livet försvann

Jaha, då satt man här igen. Jag kan börja med att informera om att det inte skedde mycket under det här sportlovet, knappt nåt faktiskt. Men några stora saker fick vi iallafall plats med i den annars så tomma perioden i mitt liv. Som ni kanske redan vet är jag inte sports typen direkt, och därför tillbringar jag alltid lovet på soffan eller i skogen (om jag är hemma och farsan förstår att han har gratis arbetskraft tillgänglig).
Lovet har mest bestått av bilkörning mellan Säffle och Hemma, eftersom bilbrist resulterat i att Niklas får lämna in sina bilar till andra, och eftersom bror fått ny rallybil (istället för att jag skulle få en egen bil, men men) och jag tvingats hjälpa med plastningar och annat. Annars spenderade jag min tid med mitt nyligen införskaffade Final Fantasy 12, som är mycket bättre än jag först trodde. Mina förhoppningar var redan höga, men de blev överträffade efter 10minuter.
I lördags vaknade jag efter en natt av orolig sömn, och jag började att förberedde mig för min allra första karatetävling. Efter att ha hämtat Mike-san gick vi till fots den långa promenaden till tävlingshallen (den ligger 200meter ifrån där jag bor för er som inte vet). Mina värsta förhågor besannades, då jag fick se tävlingschemat. Jag skulle möta förra guldmedaljören och gamla franskakurspolaren Emil. Nervositeten försvann märkligt nog så fort jag gjorde entré i salen tre timmar före matchstarten, och vi kollade på katatävlingar, skrattade åt unga aspiranter som skrek sina: "Kiai!" (Japanerna skulle liksom skratta ihjäl sig om de fick höra ungdomarna skrika: "Stridsvrål!" hela tiden). Ludde-kun vann sin klass i kata, som bestod av han och en till snubbe, och han fick hoppa upp i vår viktklass i kumite p.g.a. brist av folk i hans. Detta gjorde att han fick möta och värma upp Emil i första ronden, innan min match. Det slutade i katastrof när de båda efter en lång fajt fastnade i ett dubbelt benlås och Ludde fick en knäskål att hoppa ur led. Blod och skrik fyllde salen och min nervositet steg till skyarna. Det var inte Emils fel, men det kändes oroligt ändock. Ludde tog allt som en riktig man, grät knappt trots svåra smärtor. Mike mötte en blåbältare, (själv är han och jag rödbältare) och han förlorade med ynka 2-1. Sen var det min tur. Emil sparkade bokstavligen talat skiten ur mig, men jag lyckades att undvika hans värsta attacker och fällningar. Jag är stolt och nöjd bara för att jag klarade av det, Emil är nämligen en grym fighter. Efter att han slagit in både näsan och magen på mig avslutade han med en spark i skallen som fick min syn att flacka, men trots min yrsel dömde domaren i Emils förtjänst. Matchen slutade 11-1 och det ser jag ändå som en egen vinst, eftersom skillnaden i skicklighet var såpass stor som den var. Mike-san och jag fick dela på bronset och min hylla pryds nu med en liten trofe som jag placerat bredvid mitt nya fina timglas (som endast mäter upp 3 minuter, men det spelar ingen roll).
Efter att ha blivit bankad mör så bjöds det på lunch av mormor, och mamma klagade över att Emil gjorde som han gjort, och sade att de tänkt protestera. De tog det inte så allvarlig som det låter när jag skriver det, min släkt är komiska i sitt eget allvar på ett ganska så oförklarligt sätt. Efter detta begav jag mig efter ett expresssamtal med Johan till Bengtsfors där jag skulle träffa Jens och Olle och spela rollspel med dem för första gången på länge. Jag blev förvånad av hur mycket de hade förändrats, och jag vill nu faktiskt kalla dem för mina vänner igen. Rollspelet var det bästa på länge. Det var mer stämning än vanligt och inget lootande på mils avstånd. Liam (Jens) blev kär, och Dóm (Olle) insåg att han behövde förändring, medan min dvärg thul Erzam kämpade vidare för att vinna tillbaka storhet åt sitt brödraskap. Jag gillade det, mycket, Johan-kun har fått tillbaka sin fantasi tycks det mig och hans spontana historier var mycket bra. När vi var klara blev det utdelning av helt nya vänskapskramar och allt verkade gå åt rätt håll. Jag sov över och vaknade av en morgonpigg Olle, och inledde denna dag med att kasta kuddar på den mindre pigga Johan.
"Gå upp nu då" sade Niklas och hivade en ny kudde i johans fejs.
"Du ligger ju kvar själv!" kontrade den unge laman med.
"Jag sitter ju iallafall upp" gav Niklas till gensvar.
"Men jag sitter ju också upp... fast i liggande ställning!" Klockrent

Jag lämnade Bengtsfors och en synnerligen trött Johan bakom mig. Jag hoppas han förstår att jag gärna vill hjälpa honom, som tack för den hjälp jag själv fått, men också för att jag tror att jag är en av de enda som kan komma att förstå hans situation, men dock adrig till fullo.
I'm here for you my friend, always and forever, just a phonecall away.
Sen satte jag mig och skrev klart det sjätte kapitlet i min roman, det börjar nästan likna nåt, fast jag kriticerar fortfarande skiten ur den sörja jag vill kalla min fantasy berättelse. Sen använde jag mina nya sketchpennor och block för att åter ta upp försöken i att lära mig rita bra, och efter en hyffsat snygg bild av en grottöppning avhärmad från "Eld och Sot" lade jag ned projektet för dagen. Efter det blev det en spontan kvällspromenad där följande saker konstateradesoch begrundades:
*Min bror tycker inte om min önskan av karriärval. Han tycker att jag borde söka nåt inom ekonomi.
*Jag har än en gång börjat att se ned på mitt liv.
*My Chemical Romance är mitt nya favoritband, "Sleep" får mig att vilja skrika ut i natten och sträcka ut min händer och försöka flyga ut ur min kalla existens. *Jag vet inte vad som kommer hända i framtiden, förvånande eller hur?
Varför skall livet vara så här? Från lycka till misär, från glädje till sorg. Jag vill bara få en hand att hålla, någon som förstår mig och älskar mig för den jag är, men jag börjar förstå att det är en omöjlighet. Jag ser alltid på mig själv som en sådan där person som aldrig kommer få en flickvän eller ett riktigt liv, men det är inte som om jag bara tänker låta det ske. Hur mycket mina vänner och familj än försöker intala mig hur bra eller trevlig jag är kan jag aldrig tro dem, för det verkar bara vara dem som tycker det och ingen annan, men sen kanske det är så därför att ingen någonsin velat gå igenom den processen som det är att verkligen lära känna mig. Även detta har jag försökt att inleda, men ingen svarar på mina rop i natten. Det i sin tur kanske beror på att jag är för annorlunda från alla andra, eller så beror det på att ingen kan gilla mig helt enkelt. Jag vet att det inte är synd om mig, men jag vet också att felet inte enbart är mitt för att jag är olycklig igen. Efter mitt misslyckade försök att få respons från flickan jag gillade började jag efter sorgen att inse vad jag skulle göra och hur allt kunde bli bra, men någonstans på vägen från då till nu tappade jag bort den där tanken, precis som jag tappade min livslust idag. Jag tror det går över, det hoppas jag och jag tänker inte låta mitt hopp falla i mörkret utan en fight. Den här fighten är däremot tuffare än mina förra, men jag vet att jag kan gå segrande ur den om jag ger det mitt allt.
Gånggången slår och Matchen kan börja!

2007-02-19T11:51:00.000-08:00

En lite rippoff till novell, för er som har lust.

Berättelsen om Rödluvan
Av Niklas D. Karlsson

Den här berättelsen är kopierad och omskriven till en sådan grad att man knappt känner igen originalet. Detta var helt min avsikt, och jag fann att en växling mellan allvar och komedi är en mycket bättre kombination än en stor tråkig röra med enbart en av dessa aspekter. Jag skrev allt detta helt utan respekt till världen och än mindre dess invånare. Jag tar inget som helst ansvar för dem som råkar illa ut av att läsa följande text. Trevlig läsning!

Det var en gång en tjej som hette Sara. Det var vad hon hette, men ingen på hennes skola kände till hennes riktiga namn, inte ens lärarna som undervisade henne, och de har ändå papper om såna saker! Sara var en ganska normal tjej, utan något som utmärkte henne, men hon hade ändå folk som såg ned på henne. Kanske det var så eftersom man ansåg henne onormal, eller för att hon var en tjej med dåligt själförtroende, eller så berodde det på tröjan. (Hemska varelser de där tonåringarna. De har en förkärlek för att såra andra och dricka sig redlöst fulla ackompanjerat till dålig musik, och så dras de till dåligt självförtroende som en haj till blod, eller en nyligen utskriven AA-medlem till en Pina Colada.) Nu var det nämligen så att det alla skrek åt Sara, viskade om henne och sade bakom hennes rygg när de syftade på just henne, var Rödluvan, och det berodde på den röda tröjan med luva som hon alltid hade på sig. De brukade ofta säga ”Samma skitfula tröja, varje dag!” och ”Kan ni fatta vilken nolla?” högt och tydligt när hon kunde höra dem. Det var vad de dagligen brukade säga, och Sara hatade dem för det.
Anledningen till att hon bar just den, och endast den tröjan hade hon aldrig berättat för någon, inte ens sin enda bästa kompis Anna, som faktiskt visste vad hon hette, men kallade henne för rödluvan ändå. Sara hade faktiskt inget emot att Anna kallade henne för det öknamnet, för de var vänner och det var trotsallt det namnet som Anna först trodde att hon hette, och ett första intryck är svåra att bli av med.
- Alla sade det ju till dig hela tiden, hade Anna senare förklarat. Så jag trodde att det var vad du hette.
Anna var ganska dum och naiv ibland, men hon var snäll som få, och det hade sett till att hon aldrig blivit mobbad eller utpekad av ”de populära” ungarna. Hon var som ett spöke som ingen lade direkt märke till när de letade efter någon att kasta glåpord efter eller anmärka brister hos. Hon hade blont hår, glasögon och var ganska normal fast ändå inte, vilket i sig sade mer om henne än vad den dyraste psykolog skulle kunna få fram. Anna och Sara sågs varje dag, vardag som helg, skola som fritid, och Sara kände sig väldigt ensam och mer utsatt om Anna inte var vid hennes sida.
Sara gillade inte att bo i staden där hon bodde, trots att den var ganska liten och bara hade en kommunalskola kändes den alltid för stor för henne. Hon ville ut på landet, där hon hade bott när hon var liten, och än en gång känna sig fri och få vara ifred från dem som såg ned på henne.
En dag innan Sara skulle gå till skolan blev hon tillsagd av sin far att de skulle till sjukhuset efter hon hade slutat. Sara hatade sjukhuset, med sina dofter och sina färger, allting där påminde henne om det som hade hänt när hon var yngre, anledningen till att hon bara använde den röda tröjan. Hon svarade aldrig sin far, och på vägen ut när hon tog på sig sina vantar, sin mössa och plockade upp sin ryggsäck och gick ut i hallen ropade han efter henne att han skulle bli lite sen, och att hon kunde gå iväg före honom till sjukhuset. Sara fick fram ett lågt ja och sprang ut ur dörren med en rännil av tårar på kinden.
Anna bodde på Saras väg till skolan, och hon brukade alltid vänta på Sara vid vägkanten, lika trogen som den mest nobla goldenretrievern i världen. Anna var ganska lik en golden, med det blonda håret och en förkärlek för att hämta pinnar. Hon ville bli skogshuggare, eller jägare, hade hon berättat för Sara och när hon då fick frågan varför, svarade hon bara:
- Nåt måste man jobba med, och skogen är ju häftiga.
Sara skakade på huvudet. Nog var Anna egen alltid. Hon närmade sig Annas hus men när hon gick runt gathörnet såg hon ingen liten trogen vän stå där. Sara beslutade sig för att vänta, men efter en kvart insåg hon att Anna måste vara sjuk idag och började småspringa till skolan för att inte komma för sent.
När hon sprang genom bostadskvarter och kom till den lilla parken innan skolan hade hon bara några få minuter kvar innan klockan skulle ringa in för den första morgonlektionen. Parkens träd reste sig högt över hennes huvud och tycktes nästan vilja omsluta henne helt och hållet. Hon var inte ensam i parken, där stod ett gäng av ungdomar, de som brukade mobba henne allra ihärdigast, och turades om att dricka ur en fickplunta. De var det där typiska gänget som alla skolor har, de där som skolkar dagligen utav ren lathet och inte bryr sig om vare sig sina betyg, sina lärare och än mindre sina föräldrar. Sara frös till på insidan, och hon visste att de skulle fälla någon kommentar så fort hon närmade sig. Trots det samlade hon mod och gick rakt förbi dem, men när hon trodde att hon var i säkerhet tog någon tag i hennes axel och höll henne i fast grepp. När hon vände sig om såg hon att det var den värsta av dem alla, Morgan suputen, som hade sina äckliga händer på henne. Han stank av sprit och cigaretter, och hans mörkröda, kortklippta hår som han lyft upp med antagligen en hel burk vax fick honom att mer likna en piassavakvast än den B-filmskådis han egentligen hade haft i åtanke när han gick till frisören. Morgan flinade elakt åt henne, och Sara kunde se att han inte borstat sina tänder den här morgonen. Han öppnade munnen och ropade åt sina kamrater, och stanken från hans käftar var olidlig!
- Nej men är det inte Rödluvan? Han fick genast sina vänners uppmärksamhet, och de fnissade alla högljutt. Kommer du för sent till skolan Rödluvan? Det var inte bra, då kan ju lärarna tro att du skolkar.
Sara kved av Morgans hårda grepp om hennes axel, och lirkade sig runt för att komma loss, men utan framgång. Han stod bara där och skrattade och stank av sprit, och hon var helt oförmögen att handla, mest på grund av smärtan i hennes axel men också av den vederstyggliga lukten från Morgans trut. Men när han hade hånat henne och skrattat åt henne en stund, som verkade vara i flera timmar, lossnade hans grepp för en sekund och Sara lyckades ta sig loss. Hon samlade alla sina krafter och knuffade till Morgan, som häpet föll och slog hårt ned i marken, och sprang så fort hon kunde mot skolan, och bakom sig kunde hon höra skratten öka likt en storm och deras skrik: ”Rödluvan!” Hon vände sig inte om, utan bara fortsatte springa tills hon var inne på skolgården, där hon hämtade andan och kände svetten rinna nedför ryggen och klibba sig fast i hennes t-shirt. Hon märkte mellan andhämtningarna att hon blev iakttagen av så gott som alla på hela skolgården, och med tysta steg gick hon mot ingången och hörde hur de flesta började fnissa. Hon önskade att Anna varit där så att hon inte hade behövt genomlida den här dagen ensam, men hon insåg att hon inte var så lyckosam och blev tvungen att spendera hela skoldagen ensam och utpekad.
Timmarna gick långsammare än vanligt verkade det enligt Sara. Hon försökte att ignorera alla de pikar och fnissningar som kastades åt henne, och väntade på att allt skulle ta slut för dagen. Då skulle hon gå till sjukhuset, något som hon heller inte ville göra, och hon kände sig så bitter och ensam att hon allvarligt började fundera på att gräva ett hål och aldrig gå ut ur det. På rasterna gömde hon sig längst in vid skåpen, i springan mellan hennes eget skåp och väggen, och när skolan väl var slut packade hon ihop sin ryggsäck och begav sig med raska steg mot centrum, och därifrån till hennes sorgers boning.
Vad Sara inte visste var att hon blev förföljd. Morgan som hade slagit sig ganska rejält vid sitt fall på morgonen ville nu utkräva hämnd. Han kände inga spärrar vad det gällde att slå tjejer, det hade han gjort många gånger förr, men med Rödluvan tänkte han göra mer än så, mycket värre saker än en simpel misshandel. Hans vrede hade kommit över honom och då var det omöjligt att få honom att sluta innan han fått släppa ut den på någon stackars liten människa.
Sara, oviss om sin förföljares aggressioner mot henne, hade lugnat sin gång och traskade nu över de stora shoppinggatorna i stadens centrum. Klädaffärer visade upp de senaste modena, brunt var tydligen detta årets vitt, och hälsokostaffärerna skyltade med ett nytt mirakelbantningsmedel som garanterade viktminskning. Allt detta passerade Saras intresseavdelning, för hon var smart nog att inse världen för vad den egentligen var, en galen plats full med dårar som försöker finna en mening genom sitt utseende.
När Sara väl kom fram till sjukhuset var det redan sent på eftermiddagen. Den anlagda trädgården doftade av syren och rosor, medan den nybyggda parkeringsplatsen luktade uppvärmd asfalt och hundskit. Den perfekta mixen av natur och civilisation, hade hennes far sagt en gång. Vid den stora svängdörren till entré hejdade hon sig, och stirrade in genom glaset. Sara visste vad som skulle hända om hon gick in där. Hon skulle efteråt få spendera flera timmar på sitt rum försjunken i sorg och gråta sig till sömns, men även om så var fallet visste hon att hon inte kunde svika sin pappa, eller den som väntade på henne heller. Just därför tog hon det osäkra valet att låta sina ben bära henne in till lobbyn och in i den hissen som förde henne till tredje våningen. Långvården.
Morgan smög sig tyst efter Sara in i sjukhuset, och när hon gick in i hissen hejdade han sig och tittade efter på dess display vart den var på väg. Den stannade till på akuten på andra våningen, där Morgan ofta legat efter sina vilda helger på stan. Han hamnade lätt i slagsmål när han var full, han kunde aldrig minnas varför, men han antog att det berodde på att de som han slogs med blev avundsjuka på honom och därför ville slå honom på käften. Morgan visste att det inte var akuten Rödluvan var på väg till, han hade hört ryktena om det som hänt hennes familj för flera år sen, och kunde räkna ut att det var fel avdelning. Hissen fortsatte och stannade så till på långvården, vilket passade mycket bättre med vad Morgan hört. Som en oljad blixt sprang han mot trapporna för att hinna ikapp henne, han snavade ett par gånger och hade redan förlorat tid på att vänta på hissen, men när han nådde upp till tredje våningen såg han klart och tydligt en rödtröja med luva försvinna ned genom den långa korridoren. Snart skulle hon få igen.
Sara gick sakta mot det rummet hon kände till alltför väl. Det hon nu hade besökt i tre år. Inte för att hon ville, inte för att hon var tvungen, ingetdera och både ock. Där inne på en säng med vita fina sängkläder och omringad av en arme av blommor låg en kvinna och tycktes sova. Saras mamma, som i tre år hade legat i koma efter en bilolycka. Det var av henne som Sara fått sin röda tröja. Det var en mors sista present till sin dotter innan det hände som inte fick hända. Blotta synen av henne fick Saras tårar att börja rinna, och hon blev tvungen att backa ut ur rummet för att inte bryta ihop. Hon sökte sig till toaletten dörren mittemot och i sin hast glömde hon att låsa dörren.
Morgan såg sin chans, och han tog den utan att tveka.
Sara stod vid handfatet och såg in i sin spegelbild, som nästan kunde jämföras med någon affischflicka om hon fick säga sin egen mening, vilket hon aldrig fick. Hon stänkte vatten i ögonen och torkade bort det med tröjans ärm. När hon åter kunde se sin spegelbild stod det någon bakom hennes andra jag och stirrade in i hennes ögon. En kille med rött hår och för mycket vax. Paniken slog till i Saras hjärta och hon vände sig om för att rusa ut ur det lilla rummet, men än en gång skulle Morgans styrka visa sig vara henne övermäktig, och denna gången fick han ett grepp om hennes hals med bägge händerna. Han flinade lika fult som tidigare och han stank nu ännu värre av en blandning av sprit och halvhjärtad husmanskost.
- Trodde du att jag skulle låta dig komma undan ostraffad Rödluvan? frågade Morgan hånfullt. Jag tänker inte tillåta dig att tro att du kan göra vad fan du vill, och när jag väl är klar med dig skall jag ge din morsa en omgång också ditt lilla missfoster.
Sara förlorade uppfattningen om verkligheten, precis som en proffsboxare blir nästintill hjärndöd vid knockningen, men hon kunde känna luften ta slut i sina lungor. Morgans fula flin blev suddigt, men just när hon förlorat hoppet om att få komma ur den hemska situationen flimrade något gult runt på hennes synaps. I nästa sekund föll hon till marken samtidigt som det röda håret flög in i väggen och landade i handfatet efter att ha blivit träffat av något som liknade en mindre gran. Sara själv låg med kinden på det kalla kakelgolvet och såg hur ett par slitna gymnastikskor kom allt närmre. Ett ögonblick senare sög något tag om hennes midja och drog upp henne på benen, samtidigt som detta relativt stora ”något” lade hennes arm om sin axel. Så fort Sara väl kommit tillbaka till verkligheten såg hon ett par glasögon en lugg av blont hår titta tillbaka i den mån de förmådde. Anna log mot sin kompis och frågade den klassiska frågan alla någon gång ställer sin halvt medvetslösa vän på en tjejtoalett full med granbarr:
- Hur stora är oddsen för att jag skall plantera träd som välgörenhet vid sjukhuset samma dag som du blir anfallen av en idiotisk grobian? Anna var kanske ingen riddare i skinande rustning men det gjorde inget tyckte Sara. Istället var hon hennes alldeles egna skogshuggare och vän, och det är vad som verkligen räknas.

2007-02-18T11:57:00.000-08:00

Framsteg och den bästa helgen någonsin.

Den unge mannen satt där på sin bänk vid tunnelbanan, ensam med en tom blick och kramade om en pappersbit som en gång hade haft den distinkta formen av ett hjärta. Hans hjärta. Men nu var det sönder, hopklämt till en ojämn boll som endast kunde uppfylla ett syfte som skräp. Den unge mannen slängde så sitt hjärta i den överfulla sopkorgen till höger om bänken han satt på. Bollen flög med en okänd kraft mot sitt mål, men den blev inte mottagen till skräpets livsstil och fick så nöja sig med en plats på det smutsiga stengolvet. Förbipasserande gick på den, sparkade den, trampade den, precis som om de varit en förälskelses nekande gensvar som krossar unga människors liv. Hjärtat rullade efter en spark från en ung pojke med för stora byxor ned på tågspåret. Där låg det och väntade på sin slutgiltiga undergång, på att krossas för sista gången. Den unge mannen reste sig med ostadiga ben och gick sakta mot kanten. Där såg han ned på sitt hjärta som låg där på sin dödsbädd av metall och han hörde ett susande i tunnelöppningen och kunde se ett ljus uppenbaras från den. Han kände en tillhörighet med sitt hjärta, där det låg på spåret, och han kände att det skulle krossas när som helst. Han lade handen vid sitt bröst och kände efter en känsla, en känsla av liv, en känsla av hjärtat. Något ryckte till under handen med regelbundna slag, något som tycktes ytterst likt ett hjärta, men det saknade något. Mannen visste att hans hjärta lämnat sin boning och ändrat form, ty han visste att ett hjärta skall ge ifrån sig mer än slag. Hans hjärta låg kvar på sin ensamma plats och mannen ville ta det tillbaka, han ville än en gång bli hel, och han lyfte sitt ben för att kliva ned till det. Ljuset och ljudet kom allt närmre, och tiden kunde tyckas stå stilla i det ögonblicket när mannen lade sin vikt på sitt främre ben och tunnelbanetåget kom ut ur den mörka tunneln. Vad var han för människa om han inte längre hade ett hjärta? Kunde han leva utan det? Han längtade efter det, trånade efter dess värme, och därför hade hans ben lyft sig mot den uppenbara undergången. Ett förlorat hjärta kan man endast få åter genom att förlora livet. Det visste mannen, och han var beredd att offra sitt för att få tillbaka det som han hade förlorat. Just när steget var taget, och hans öde skulle beseglas mötte hans blick några små ord som stod nedklottrade på hans hjärta. "Du är speciell". Han visste inte varför men de orden fick hans fot att åter placera sig på det hårda, kalla golvet. Tåget passerade i en dåraktig fart, utan att sakta in, och den unge mannen stod kvar på perrongen och kände sig än en gång hel. De små orden som han själv hade skrivit fick honom att inse att hjärtat inte alls försunnit. Han lade än en gång handen på tomrummet i hans bröst och kände de nu hårda, snabba slagen mot sin kalla handflata. Det fanns där, hans hjärta, och det hade aldrig försvunnit utan bara blivit sårat. Han visste nu innerst inne att han skulle läka sina sår, att hans hjärta skulle finna en plats i världen, och att livet inte behövde ta slut för en dum pappersbits skull.
När han stod där kom ett nytt tåg ut genom tunneln, och det stannade framför honom. Dörrarna öppnades och släppte ut en varm bris mot hans ansikte som tycktes välkomna honom. Tåget erbjöd honom en skjuts någonstans, en resa som skulle leda honom framåt. Men vart? Utan att veta vad framtiden skulle ha i plan för honom lyfte han sitt nu stadiga ben.
Ett hjärta kan alltid läka, tänkte han för sig själv, medan han gick över den tunna springan till tåget och förbi de glasbeklädda dörrarna.
"Se upp för dörrarna, när dörrarna stängs."

Så kan det gå när en sårad person lyckas reda ut sina innersta tankar. Hoppas ni gillade denna sorgliga historia, för jag tänkte nog skriva några till, fast inte för att de behöver vara sorgliga. Nu tycker jag att vi dröjt lite väl länge vid det här skedet som kalla intro, så om ni inte misstycker skall jag gå vidare. Men först middag.

En middag och bit butterkaka senare:
Wmiii vad den här helgen har varit mysig. Johan Wibke och jag reste hem till mig med en koffert full med konfektyr och krokiga hattar. Totororna tittade tvivelaktigt vid vårt tarvliga försök att vara totalt seriösa. Jag hittade till slut mina sedan länge försvunna två hekto té, och lyckades skrämma vettet ur Wibke med hjälp av Johans mumindalenhistoria. Vi kollade på studio ghibli filmer, till vilka Wibke somnade i mitten i två fall av tre, och satt och pratade massa saker fram till morgonen. Vi öppnade oss alla och uttryckte våra känslor, vår längtan och vårt hopp för framtiden. Jag lyckades dra ned den positiva stämningen med mina tragiska berättelser, men tack vare att laman och "tecknaren" är såna underbara människor fick de mig att inse att man inte behöver stressa fram i livet för att finna kärlek. De fick mig att inse att jag inte behöver ändra mig för att passa in, vilket jag faktiskt har tyckt men aldrig riktigt vågat att uttrycka själv. Jag kände att jag och Wibke fick en allt djupare relation och att jag och johan nu verkligen funnit vart vi har varandra, jag fick tillochmed låna en underbart skön och välluktande halsduk som var grå, och Wibke fick leka snusmumrik för en kväll. munspel och plastelgitarrer, och Lasse, vänskapskramar och brasor blandade ihop sig till en fin smet som endast kan kallas lycka. Det är för såna här stunder jag lever, tänkte jag för mig själv och lade sen Wibke tillrätta där hon sov i soffan och önskade henne en god natt. Morgonen grydde med en klängig farsa i antåg och en närmande vardag, men stugan förblev en trevlig plats ända till 18.45, då jag först körde hem laman till sitt slott i kärret och efter en välbehövd hejdå-kram som hetteduga sen startade bilen en gång till för att bära tecknaren till sin hemplanet. På vägen beslutade sig Salkin och Wichmedh att de tillsammans skulle tatuera sig med gänget innan sommarens slut och hjälpa varandra färga håret vitt. Hitsugaya-taischo-da! *hosthost* Nej jag skall inte bli cosplayer. vad tror ni om mig egentligen.

Söndag morgonen grydde med en far som klagade på allt jag inte gjort och ringde endast för syftet att lägga ett mörkt moln över mitt fina humör. Hoppet krympte blixtfort då jag ringde till Mike och fick reda på att han bajschade på det inplanerade pluggmötet. Det känns som om den mannen har blivit allt mer osocial mot mig, och jag oroar mig mer och mer för att hans skall slänga bort sitt liv och sina drömmar bara därför att han inte orkar flytta bort från sin kära säng. Så jag sket i honom och inledde dagen med stadig frukost och två avsnitt av Utawarerumono, bästaste serien på länge trots att Naruto nu äntligen har återbördats till sin forna glans, fast bättre och med fler bandanas. Innan jag började plugga för provet han far ringa igen och anmärka på att jag gjort fler fel och att vi skall tillbringa mestadelen av sportlovet i skogen. Ved behövs sade han, jag vet det sade jag. Han ger mig aldrig ett val, hur mycket han än vill att det skall låta som det. Han klagar mycket på att jag aldrig gör något arbete på impuls, som bror, men det kan bero på att jag aldrig hinner innan han ger mig det i uppgift. *suck* Jag vill härifrån, fast ändå inte.

Kärleksproblem till trots så mår jag nu bra igen. Jag har klarat att komma över den stora smällen av att Anna bara vill vara min vän på förvånandsvärd tid. Detta skulle aldrig ha varit möjligt om det inte vore för Johan, och alla andra som stod bredvid mig och höll upp mig när jag föll handlöst ned mot den hårda betongen som ville skrapa mina knän.(Sen så hade det väl aldrig heller hänt om det inte vore för er, så jag kanske snarare skulle skylla på er än tacka er... just kidding :P)

Niklas sitter och rättar till hela bloggarkivet på en ren nyck, och upptäcker vad han skrev om Anna och sina känslor. Fasen vad allt skall gå åt fel håll.

Med vänner klarar man allt, även de svåraste delarna i livet kan man klara sig igenom om man har en trogen kamrat vid sin sida. Det känns just nu som att jag har fler sådana än någonsin, och några mindre viktiga men ack så viktiga ändå samtidigt. Det känns lite skit att jag svek Andreas, min äldsta och bästa kompis, genom att inte ringa till honom och planera en kvalitetstid session, och sen inte heller ringde honom dagarna efter. Han och jag glider allt mer isär känner jag, våra intressen blir inte de samma och han blir allt mer fäst vid sin dator och WoW. Jag accepterar det och kan bara hoppas att vi kan träffas inom den närmaste tiden, för jag saknar honom... på ett helt manligt och heterosexuellt sätt.

Jag skall nu lägga ner mig i Tomenias värld, skriva av hela min själ om allting jag vill klara av och bli en bättre människa. Boken, Manus, Koncept, Noveller, Dikter ochmassa andra saker som blir hur kul som helst! Jag har ambitioner och orealistiska drömmar, ne? Det kanske kan bli nån ordning på det här livet trotsallt!

Tandblekning - just nu 895:- för er som bryr er!

2007-02-14T06:22:00.000-08:00

Alla-Sorgers-Dag

Om inte titeln avslöjar vad den här bloggen handlar om så behöver ni hjälp, eller glasögon. Ta inte några kort tack.
Jag ringde till Johan igår för att få råd. Jag ville göra något för Anna på Valentin, men var så rörig i skallen och neggo att jag knappt kunde avgöra vad som var passande. Efter att ha pratat länge och väl kom vi fram till att det bästa var ett kort, fint och simpelt. Jag satt och skrev ned det jag ville ha sagt, och gjorde det så fint jag kunde, Niklas är inte värst bra på pyssel kan jag tillägga.
Morgonen kom och nervös så det räckte åkte jag til skolan. Jag visste inte om hon ens skulle komma idag, men det gjorde hon och jag hann att träffa henne flera gånger innan jag kunde ge henne kortet utan någon vakandes över hennes axel. Allt kändes bra, och jag tog mig till slut modet att gå till henne.

Drömmar blir lätt krossade.

Jag lämnade över mitt simpla ömhetsbetygande kort till en av de finaste flickor som finns, och hon gav mig en kram och sade att jag var gullig. Kul det där hur murar kan byggas upp på nån sekund för att sedan rasa ännu fortare. Trots att det endast skedde för en stund sen kan jag inte minnas allt vad hon sade. Det enda jag minns är att hon nämnde nåt om att balen hade kunnat bli jätte roligt, innan hon sade att hon gillade mig som kompis. Mitt hjärta som gått på högvarv stannade till, och än en gång var jag den mest ensamma människan i hela världen, inte ens mina drömmar får jag ha kvar. Jag sade att det var ok, jag ville säga mer men orden kom inte till mig, och så sade vi hejdå. Så simpelt var det när Niklas för första gången erbjöd sitt hjärta, och ingen ville ta emot det.
Varför just jag?
Är det nåt fel på mig?
Är jag så en jävla dålig människa att ingen annan kan tycka om mig för den jag är?
Varför...?

Jag visste att det här kunde hända, det gjorde jag, och jag visste att det var bättre att detta hände än att jag endast fortsatte drömma, men det hindrar inte tårarna.
Vad skall jag göra nu? Ska jag ge upp? Det är vad jag vill göra just nu. Bara gräva ned mig i ett hål och inte säga ett knyst i fyrtio år. Jag skulle också börja följa den lätta vägen, vilket ser ganska frestande ut nu. Jag orkar inte av att alltid leva så här, jag orkar inte. Jag vill så mycket, och jag vet att jag har mycket att ge, men ingen annan ser eller tror det om mig. Varför?
Av alla människor jag gått i skolan med finns det ingen som tyckt lika bra om mig som Anna. Alla andra anser mig jobbig, irriterande och töntig. Det känns som om jag står ensam i min lilla bubbla, medan andra har stora åar att dela med andra. Men jag får sitta själv, ingen annan delar den med mig.
Jag vet att det kommer att kännas bättre så småningom, men det hindrar inte tårarna.

Inget hindrar tårarna.

Nu tänker jag sluta, för inget mer kan sägas som gör saken bättre. Ni får ursäkta om det är tarvligt skrivet, men jag orkar inte bry mig om meningsuppbyggnad, rättstavning och innehåll just nu.

2007-02-11T02:26:00.000-08:00

"Fyllechaffis": min plåga, mitt val.

Allt sedan jag fick mitt körkort har jag fått vara den som kör runt folk när det vankas party. Detta har jag inte haft något emot, eftersom jag tycker om att hjälpa folk, och dessutom har svårt att säga nej när någon ber mig om tjänster. Att vara fyllechaffis var ett val jag gjorde när jag bestämde mig för att inte dricka. Jag har länge fått stå ut med mina föräldrar och deras vänner när de är onyktra, vilket är jobbigt i sig, men att köra runt dem i en trång bil är snäppet värre. Detta kan jag iallafall kämpa mig igenom och komma ut ur opåverkad av vad som sker.
Igår hände däremot något jag inte ville skulle hända. Jag fick ett ultimatum av min storebror att köra runt han och hans kompisar till diverse platser. Först sade jag blankt nej, för att sedan få sagda ultimatum: "Schyssta då?" Niklas barriärer och vreda ord rasar och samlas i en stor pöl tillsammans med mitt lilla tunna ego. Efter att ha visat min plåga över att ha blivit "påtvingad" denna uppgift fick jag mig det sagt från flera håll att "Kristoffer kan ju köra dig och dina kompisar någon gång" till vilket jag mer eller mindre skrek "men jag dricker ju aldrig!" och då får man de försäkrade minerna till svar, som säger att jag lär göra det så småningom. Fan vad trött jag är på att bli betraktad som en potentiell suput/standard bengtsforsare/fjortis/dagens ungdom.
Det var i denna stund som jag bestämde mig. Jag skall förbli den jag är, nämligen en person som tar feststämningen till sig utan vare sig sprit eller annan skit. Visst att jag kan ta en cider eller drink, men då i måttlig mängd(dvs 1 st) men den tar jag eftersom den är god, inte för att bli full.
Under turen med brorsan och gänget fick jag vänta i tjugo minuter i bilen på att de skulle komma ut från en fest som: "vi inte skall gå in på, utan bara hämta några". Sen blev det cruising i Åmål där jag blev erbjuden av min kära bror att bli parad ihop med nån tjej jag aldrig någonsin sett. Nej tack, jag vill ha någon jag känner, och helst med ett ifyllt huvud.
Det är fan vad brorsan är populär. Han har charm, är snygg och kan lätt prata med tjejer. Jag blir alltid ställd i hans skugga, av såväl mamma och pappa såväl av folk som känner honom. Personer kan komma upp till mig och fråga "är inte du Kristoffers bror?" nog fan är jag det... och då blir det en massa "Din bror e så härlig" "Han är så jävla rolig" "Ni är så lika", yeah.... right. När det gäller far och mor, eller ja mest far, blir det alltid "Kristoffer han -jobbar- han" "Kristoffer har varit igång med arbetet sedan morgonen" "Kristoffer är så redig" "Kristoffer sliter som en galning".

HÅLL KÄFTEN!

Jag är så trött på att bli jämförd med någon som jag inte ens vill likna, en som tog den lätta vägen. Jag måste tyvärr erkänna att jag inte känner någon större samhörighet med min bror. Han är min storebror och jag kan inte säga så mycket mer än det.
Jag får samla tankarna lite, och äta frukost. Konstigt vilka myskotider jag börjat blogga på, ne?
En frukost och ett avsnitt av Fader Ted senare:
Jag började fundera över en sak just nu, hur hade mitt liv sett ut om jag följt samma väg som alla andra? Hade jag varit lyckligare då? Hade jag haft någon att vara med? Mycket möjligt, men jag tror faktiskt att jag föredrar att vara.. jag, som jag är nu.
På tal om mig, så har jag börjat komma in på en idé om vad jag är för något. Det kan vara så att jag är en "Ditto". Ja ni läste rätt, en rosa pokémon med många likheter till slime. Det är nämligen så att jag har börjat märka att jag är en härmare. Jag har den "förmågan" att komma in i en helt okänd situation och förstå den genom att härma andra. Detta gör väl alla, då människan är uppbyggd på det sätt att man lär sig saker genom att härmas, men jag tror att det för mig är en mycket stor och viktig del av mig själv. Det måste erkännas att jag härmat andra för att finna mig själv. Bland annat så blev jag som Mike i början av 1:an och började tjata om inget annat än japan och kampsport i två hela år (Vilket jag börjar bli -väldigt- trött på. Mike san skärp dig!). Sen så måste det erkännas att jag tagit till mig en hel del av Johan kuns vanor också. Om det inte vore för honom så skulle jag nog aldrig dricka té med konstiga namn, göra ständiga ransakningar av min själ, eller skriva den här bloggen. Jag tror även att jag hjälpte honom att forma sig själv, för det var ju ändå jag som införde honom i lajvandets hemska, mörka värld. Vi två har nog tillsammans lyckats att hitta en stig att vandra på, och en röst att tala med. Tack för det Johan kun, my friend the lama.
Vid närmare eftertanke är jag kanske inte någon rosa pokémon, men det är nog iallafall en del av mig, en relativt viktig del dessutom. Som en arm fast mindre köttig.
Nej, jag får nog hädanefter presentera mig som VG-man! The saviour of the videogame industry, and future creator of "Mostly harmless - The official game of the roleplaying club", så står det skrivet i stjärnorna. Det låter väl inte så pjåkigt, ne?
Jaha, då närmar sig onsdagen med stormsteg och jag är fortfarande inte säker vad jag skall göra. Får nog låta det ske som det sker, på ett filosofiskt sätt, men med mindre limesmak.
Tjubb!

"Vinn en iPod varje timme, på kokain.se"

2007-02-05T04:58:00.000-08:00

En trasig lykta i natten

Jag väljer således att skriva blogg på totalt opassande tider, det är mitt val och vad ni än säger så tänker jag inte ändra mig. Så det så. Det är kanske fel att blogga kl 14.00 men ändå! Skolan slutade tidigt, eller ja, vi fick ha eget arbete och det liksom.. ja... öh... jag arbetar senare.... typ. Men nu till det intressanta, nämligen... det går inget bra det här...
För att öka seriositets nivån med en pinne (inte bokstavligen alltså, det kunde bli -väldigt- pinsamt för alla inblandade parter, speciellt pinnens vänner) så tänkte jag meddela att skolan är kul igen! Vem hade kunnat se det komma? Ingen, eftersom skolan är menad att vara tråkig och hemsk och ångestframkallande. För att vara 100% ärlig så är den fortfarande jobbig, men vi får nu göra en massa kuliga saker, så som att skapa en egen religion (I'll go Tomenia on the teachers ass) skriva alternativa versioner av redan etablerade sagor och historier, bl.a. rödluvan och diverse Strindberg romaner (av någon anledning tycker inte min halv-femenistiska litteraturlärare om Strindberg... lustigt det där). Det känns som allt har lite flyt just nu. Jag fick för så mycket som 50 min sen reda på att jag klarade av GIS-delkursen ypperligt (dataprogram, kartor, mer vill ni inte veta) fick MVG+ så Niklas känner sig väldigt klad just nu. Sist kan jag nämna att jag tagit det till uppgift att skriva en uppsats om Anime/Manga där jag skall frälsa alla ofrälsta och förklara för dem vad som skiljer Anime och Cartoon Network åt. Min själ skriker fortfarande när någon tror att tecknat=barnfilm. Skall försöka klämma in diverse fakta om typer av manga, men skall nog undvika hentai området. Vill ju inte uppröra B-tjejerna, de pryda små liven. Det är skrämmande hur mycket del av all manga som är hentai, vilket är -mycket-. Av alla 569 sorters manga är ca 355 hentai sorter.
"Murrfell i pannkakan Lama-boy, det är mycket porr!"
"Där slog du huvudet på centralsynapsen VG-man"

I nästa nummer av Lamor och Tv-spel:
Den fruktade Dr Hobo har rymt från rehabiliterings kliniken, kan våra hjältar hindra honom från att dricka upp all stadens sprit? Och vad är det som kryper i buskarna i stadsparken iförd lila spandex och en rosa topphat? Mer om detta i nästa utgåva. Utkommer: när kycklingar än en gång kan spöa upp Link.

Hade en väldigt härlig start på helgen, då Den otroliga duon färdades till Uddevalla i det simpla men viktiga syftet att inhandla te. Förutom två hekto grönt té somjagförnuvarandeglömtnamnetpåochletateftermenupptäcktattdetärborta,johanhardurörtdet så köpte jag Legend of Zelda Minish Cap, som är hur kul som helst och mycket bättre än Link to the Past, och Sonic Rush, som är ett av de bästa Sonicspelen någonsin. Leve Sonic till SEGAmegadrive! Efter att, iförd personligt omtyckt läderrock, ha blivit utglodd av fjortisar, försökt att visa mina skills i Gituar Hero 2, (vilket faktiskt inte är mycket att skryta med men man kan ju alltid få nybörjare att flämta i avund) inhandlade jag hästgrejjer till mor på Hööks. Sedan bar det av till Maxi, där inplanerat kundvagnsrace blev inställt, vilse blev gådd och enmeters baguetter inhandlades. Som avslutning drog vi in på McDrive och köpte -stora- chokladmuffins och milkshakes som smakade smält vaniljglass. Baguetter stoppades in i Niklas öra, Winnerbäck sjöng om kortlekar, plastprodukter (tupperware måntro?) och den konungliga huvudstaden, och sedan bar det av hem till stugan där vi satt och myste framför elden till fyra på morgonen. Johan måste nog vara den person jag kan vara mest öppen med, och jag är glad att jag har någon som lyssnar på min eviga klagan och inte sticker. thx m8.
Jag kom fram till att jag måste prata med Anna snart, och hon kommer hem imorgon fick jag nyss höra. Jag vill helt enkelt säga att jag gillar henne och vill lära känna henne bättre, ska det vara så svårt? Jag tror det kommer ordna sig, man kan ju inte heller få något värre än ett Nej i svar, och jag tror nog att jag skulle överleva det, men bara om hon fortfarande vill vara min vän. Tiden får utvisa vad som sker, men nog fan skall jag göra ett försök på Allahjärtansdag!
Resten av helgen spenderade Niklas allena och isolerad på sitt rum. Efter att ha suttit helt hjärndött och kollat på diverse komedi serier fick jag undvara lite tid åt att rädda Hyrule... igen. Något som inte blev gjort i någon större utsträckning var projektarbete och arbetsprov till univeritetsansökan. Efter två dagars slött jäsande kändes kroppen stel och ryggen svag, och jag valde att gå ut på en uppfriskande promenad i vinternatten. Tyvärr förstördes denna av is, en sjuhelvetes massa is. Jag gick där i kylan och min fantasi skapade varelser som stod i mörkret, kupade i gömdom. Jag var en gång tvungen att lysa upp en gunga med min behändiga ficklampa på mobilen, för att verkligen övertala mig själv om att det inte fanns någon där. Allt var tyst, ingen rörde sig över stadens gator. Det enda som visade tecken på att världen fortfarande befann sig i rörelse var kölden som bet i skinnet, och en trasig gatlykta som kastade ett knastrande, flimmrande sken över den hala, blanka asfalten. Jag började tänka över de triviala onödiga saker vi alla funderar på när vi är ensamma och inte har något annat att vända oss till än våra egna tankar. Vad är det för mening med allting? Varför är jag här? Efter detta mycket deprimerande tänkande gick jag hem, somnade och vaknade till en ny morgon.
'Mein gott' vad existensiella frågor kan få en att bli mosig i skallen, hjärnsubstansen ryker ut ur örnen och näshåret flyter iväg på flottar till fjärran öar.
Jag blir mer och mer orolig för min framtid. Johan anmärkte så väl att om ett halvår är möjligheten stor att jag är borta. Jag kan inte stanna kvar här om jag vill uppnå min dröm, ej heller om jag vill behålla min goda relation till min familj, för om jag skulle bli kvar tror jag nog att jag och far skulle ryka ihop varannan sekund.
Jag vill ha kvar allt jag har här, men fortfarande flytta bort och få mitt eget liv. Jag vill ha kakan, äta den och få en till.

"Skicka hjälp"

2007-01-25T15:49:00.000-08:00

En hopplös drömmares verklighet; tro, hopp och kärlek.
En sån vecka. Inget speciellt hände, inget speciellt behövde göras. Precis som det ska vara. Fast ändå kan man ju tycka att livet borde vara lite mer intressant emellanåt, ne?
Helgen var helt underbar. Säfflegänget tog sig til Trollhättan och lyssnade på skottskt trubadur (männiksan tappade när han spelade RedHotChiliPepper's "under the bridge" for crying out loud! respektpoängen bara ökar), det spelades Guitar Hero II, vilket Niklas slog ut allt motstånd i,(detta kan vara ett tecken på att jag spelar det för mycket, ne) Efter världens kortaste arbtetsdag så reste vi hem till gården och hämtade johan-kun. Resten av helgen blev en kakofoni av snöbollar, sprukna pulkor och vildhjerta. Jag fick ta det svåra beslutet att antingen rädda eller offra min karaktärs nemesis (relativ term; han var mest irriterande på ett väldigt... manfred-sätt inom rollspel). Helger varar endast i två dagar, men den här finns kvar i mitt minne för alltid.
Iallafall, skolveckan är snart slut, och i måndags började Niklas ta tag i sin framtid genom att boka tid med SYO, (eller SYV som hon av någon anledning börjat kalla sig själv) och kolla massa hemsidor för olika utbildningar. SYV (varför?!) lovade att kolla upp var det fanns japanskakurser på grundnivå på högskolor, och Niklas lovade att leta upp vad han tänkte söka till. För att göra far nöjd bestämde han sig för att iallafall söka till juristlinjer och liknande, men också för sin egen skull, utan att själv veta om det så klart.

Objection!

Tisdagen blev ganska surmulen. Anna reste iväg till Thailand och jag hann inte säga ett riktigt hej-då. Jag vill inte tränga mig på hennes semester, men vill ändå skicka ett mail och berätta hur tråkig skolan är utan henne, och hur inget kan lysa upp en dag som hennes vackra leende. Jag har i mitt snurriga sinne gjort klart för mig att jag skall fråga henne, och jag försöker planera vad och hur jag ska säga det till henne. Ganska dumt om man tänker efter, men det är så Niklas är uppbyggd. Beräknande och idiotiskt... vad trodde ni egentligen?
Efter att ha läst Sonjas blogg har jag insett att det kanske är fel av mig att pracka på någon annan alla mina problem. Johan tror jag inte har något emot det, han är ju en -lama- och de kan bära ganska tunga bördor. (En dag när han är redo skall han få veta -varför- han blev utnämnd till lama, men det är en annan historia) Däremot tror jag att jag skall be Lovisa om ursäkt för all den hjälp jag mer eller mindre krävt av henne. Hon är visserligen en person som gillar att hjälpa andra, men hon har säkert sina egna problem att hantera. Inte för att det syns på ytan men det är vad jag tror. Alla har vi problem, vissa bär dem på insidan och delger dem endast med nära vänner, medan andra skriker ut dem till alla och envar endast för att få uppmärksamhet.
En dag när jag åkte till skolan såg jag en kille från min parallel-klass, han som påminner mig om mitt gamla jag. Han går fortfarande med huvudet sänkt, blicken i marken, och verkar skämmas enbart för sin egen existens. Jag ser medens min person från bengtsgården, och min person idag, och ser att jag nu faktiskt gillar mig själv och min närhet. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag kom ur det avgrundshålet, och med lyckliga stjärna menar jag: vänner. Tack för allt ni gjort för mig, från botten av mitt hjärta.
Jag känner mig ganska stolt över mig själv just nu. Jag tränar regelbundet nästan varenda dag, och jag äter mindre och nyttigare. Jag blir bara lite besviken för att resultaten än har att visa sig, men sen så är jag ju en ganska otålig person.
Från filosofilektionen i måndags: "Behöver livet vara fyllt av betydelsefulla händelser? Där vi gör sådant som påverkar världen på något sätt," frågade läraren.
"I helvete heller," sade niklas tyst i sitt huvud. "Livet behöver endast innehålla det en människa vill att det ska ha, vi behöver inte lämna ett märke, vi behöver inte ha betytt något, det enda vi behöver känna är att vi gjort vad vi velat med vårat liv, punkt slut."
(Lite senare samma lektion)
*Niklas gör entre genom dörren
David utropar besviket: "ÅH NEJ!"
Om detta skett för tre år sen så hade Niklas tagit det som en personlig skymf, men dagens Niklas förstår att något ligger bakom, och hade inte brytt sig även om det rörde honom.

"I lôve progrez!"

To be part of this world, is a gift greater than any other. But to find one's own place is the biggest achievment of them all.

2007-01-16T14:10:00.000-08:00

Förlorade drömmar och sviktande sallader.
Det är konstigt hur man kan tvivla på sig själv till en sån grad att man faktiskt tycker att man inte är värd ett skit eller kommer kunna åstadkomma ett skit för den delen. Ingen? Nähä... då var det bara jag då... *suck*
Människors humör kan skifta av de mest underliga saker. Oftast har detta att göra med en hemsk sak som kallas hormon, men det är en annan historia. Just den här historien handlar om en pojke som ville bli en man, och som trodde han mådde bra i själen, ända tills han ramlade ned i samma grop han försökt kravla upp ur. Dessutom handlar den om rockar av finfin lamapäls, och några korta reklamavbrott.
Jag har faktiskt börjat må bättre vad det gäller mig själv. Jag är fortfarande paranoid när jag hör folk som skrattar, för det är sån jag är. Tack vare min uppväxt, och bengtsfors, så har jag det programmerat att det betyder att någon hånar mig. Men jag har lyckats att sluta bry mig om dem verkligen skrattar åt mig. Och det kallar jag en mindre vinst.
Nej det som fått mig att må dåligt de senaste dagarna är den osäkerhet som jag vill ignorera. Den som får min tunga att svika mig och mitt hjärta att lida. Jag har nu frågat Anna två gånger om hon skulle vilja gå på bio, helt oskyldigt faktiskt, och båda gångerna fått svaret att vi får se. Dessa tre små ord sätter en okontrollerbar reaktion i gungning inuti Niklas huvud. Denna reaktion kallas tvivel. Tänk om hon inte gillar dig? Tänk om hon bara är snäll mot dig för allmäna skäl? Tänk om hon skulle hata dig om du frågade om hon gillade dig? Tänk om? TÄNK OM?!
Jag vill bara fråga henne för att få det överstökat. Men skulle det förstöra vår vänskap? Vi är inte -så- nära ändå, men vi har kännt varandra i två år. Jag tänker att det är för tidigt att komma in på ämnet, hon kanske skulle bli orolig för att jag känner starkt för henne utan grund, och bli skrämd av det. Det har hänt förr berättade hon för mig. Fast skillnaden var att en kille hon sett i 20sek och pratat med för att han var ensam sade att han älskade henne... så det är väl inte samma sak... eller? Tvivel.
Andra saker som stört Niklas i veckan är det faktum att den linje han planerat att söka till i september kanske ska läggas ned. Så Niklas begav sig ut på nätets vågor och sökte nya alternativ, och fann två: Falun och Karlshamn. Dalarna och Blekinge. Dessa ligger långt bort som man lätt kan förstå, och Niklas känner inte för att lämna vänner i Värmland och Dalsland... han har fått kämpa hårt för att få dem i första taget. "Vänner tappar kontakten med tiden" har far sagt i flera år "så håll nära dem du har starka band till."
Far... Han frågade mig igår vad jag tänkte söka till, trots att vi redan talat om saken ca fyra gånger. Men far vill inte acceptera verkar det som. Far vill att Niklas skall läsa i Trollhättan (med största sannolikhet därför att far då får gratis och näraliggande arbetskraft på restaurangen, som om jag inte redan arbetat nog för honom!). Far vill att Niklas skall läsa juridik, direkt efter gymnasiet. Det är bäst att läsa då säger han, då är huvudet redan inställt på studier. Men Niklas huvud klarar inte av mer vanlig skola, än midre högskola. Spelutbildningen är iallafall något som liknar arbete mer än studier, och det är det Niklas drömmt om att syssla med sen början på högstadiet. Och när Niklas berättar detta så anser far att det inte är någon idé att hålla på med sånt "lek". Men Niklas vill inget hellre. Niklas kan studera något -vettigt- efter han fått en paus.
Jag måste börja tänka på sökandet efter studier, nu! jag skall tala med SYO så fort det går. jag har ingen ide om hur man gör för att ansöka om studieplats, så jag behöver hjälp. Jag har skickat mail till olika läroplatser i landet och de säger alla att det finns chans för mig att få en plats. Jag behöver inte vara bra på att rita. Jag behöver inte redan kunna använda 3-D program. Jag kan komma som jag är, med min fantasi och min lust för att skapa.
Projektarbetet rinner på helt ok nu faktiskt. om jag håller samma takt kanske det kan bli nåt av det iallafall! Jag önskar bara att jag fick de få pusselbitar som saknas mig. Jag vill bli hel, för en gångs skull i mitt liv. Jag är en drömmare. En drömmare som aldrig vågat agera ut sina drömmar. Kanske jag kan göra det, men tvivlet ligger och svärtar mitt sinne. Jag vill bara säga till henne. Kan jag göra det? jag vet inte....

2007-01-07T13:15:00.000-08:00

Läderrockar, lama-par, flummiga nyår och ett krus med julmust.
Detta är Julbloggen.
Det känns som ett år sedan jag senast bloggade. Det är det väl nu egentligen då vi har -anlänt- i herrens år 2007. Det hände mycket under det förra året, men det mesta har jag glömt. De få saker som jag faktiskt minns är sådant jag redan tagit upp här, fast två saker fattas, julen och nyåret. Sedan kan Salkin föras in i det nya året med ett stolt huvud som bärs högt, och en lama vid sin sida.

Åh vart skall vi börja? Vad sägs som vid slutet!? Det är min favorit del av allting, utom livet av uppenbara skäl. Däremot så skulle det bli ganska svårt att få en fungerande tidslinje, både i huvudet och i binär. Nej det får bli det traditionella från A-Z... eller var det G? Iallafall! Vår berättelse kan inledas med att berätta om att Niklas jul var en trevlig sådan. Jag bråkade inte mycket med far, vilket har blivit något av en tradition de senaste åren. Det är inget jag önskat mig, tvärtom, men Niklas och Royne går ihop ungefär lika bra som CD-skivor och majonäs... dvs gammal majonäs, sådan där med stora klumpar i, och CD:n har repor i sig... -många- repor. Förutom detta så gick allt bra. Vi var även detta året en person mindre vid julklappsutdelningen, (tack så jävla mycket Stefan Sauk din bittra finn-jävel) men julklapparna var i lika stort antal som vanligt. Skillnaden var att Niklas och Kristoffer nu fick lika många klappar som de gamla, vilket Niklas kände var ett farligt och verkligt bevis på att han började bli gammal själv. Men inget gjorde det, det var nog den bästa julen på länge, men aldrig så bra som den då Niklas fick Zelda OoT, och även Niklas har lärt sig att julklapparna inte är det viktiga med julen... fast det hör ju ändå till, ne? Här är vad Niklas fick:
3 handdukar (-väldigt- användbart)
2 böcker i Stephen King serien "Det mörka tornet"
6 krus till lajv av glas (Tack broder)
1 fin ylletröja (Kanske inte lika praktisk som en handduk men den kan absorbera vätska)
2 par kalsonger (Klassiker!)
1 sjuhelvetes massa trisslotter
samt en massa pengar (Vi pratar inte om hur mycket, men låt oss säga att PS3 inte längre är ett problem)

Mellandagarna flöt på, och Niklas fick en inbjudan att följa med till Torp på rea. Det blev en lyckad resa där machoman fans blev trackade, gamla bekantskaper påmindes och det koms ut ur garderober. Niklas fick med hjälp av Johan reda på att han är Läder! Kanske inte Metal eller Goth, men Läder tar många fler skepnader. Till exempel: Kohud, behandlat, fejkat, lajvprylar. I ett desperat försökte Niklas få tag på Guitar Hero 2, men de ondskefulla trollkarlarna på EB-Games hade bränt dem alla så att Johan ej skulle finna sitt öde i att spela bas. Som hämnd så terroriserade den eminenta duon en näraliggande thé affär. (Detta hände före händelsen med trollkarlarna, men ändå! Min historia) de söta expediterna var hjälpsamma och hjälpte Niklas att hugga ned japanska körsbärsträd i Skåne på Getingegården, medans Johan fick hjälp med att utföra en offer ritual på Lille-Skutt och annan Socialistpropaganda. Melodikrysset ljöd i Valhall och sen kom nyår.

Det nya året skulle firas. Men inte med smällare och trumpeter, utan med automatkarbiner, 80-tals musik och Tekken 5. Danskarna är inte riktigt kloka. "Möhelle Videgeeng Di Morbeeenadde" "Vad fan säger karln? Om han inte börjar tala klarspråk dödar jag nån!" *Mike gör entre*
Vi spenderade tre dagar i en liten stuga utanför Dalles gård ute på Värmland näs (Vilket = lantis plats för er ej insatta) där vi umgicks med vänskapskretsen och lite nytt blod. Niklas fick åter möta Madeleine, Luddes storasyster, som han gick i paralellklass med i tre år och samtalade med kanske 4 ggr under hela högstadietiden. Spriten flödade, Dalle tyckte vi drack för lite och Niklas kände sig först utanför för att han inte drack. Men senare så kunde man inte märka någon skillnad mellan dem som drack och dem som inte gjorde det. Du gör festen, inte spriten! Det är sant, faktiskt. Dum som han var började Niklas tro att han kunde charma upp Madde, något han har försökt förr med andra Maddar, men blev brädad av Peder, Mikes tremänning som är grisodlare. Grogg måste göra något med folks luktsinne. Bruten och skärrad som han var satte sig Niklas ensam ute på en sten där ingen kunde se honom och hoppades att någon skulle leta efter honom. En barnslig sak som ännu ej släppt sig verkar det som. Allt han ville ha var någon att prata med, men det gick mot det bättre då han själv förstod vilken idiot han varit. Anna var det enda som kretsat i hans huvud i flera dagar, och det första han gör var att glömma bort sina egna önskningar. Tvekningar och dåligt självförtroende är ingen bra blandning. Som tur var så fick han någon att prata med senare, två i själva verket, då Wibke och Oscar samtalade med vår anti-hjälte om gamla relationer och gav vissa tips.
Det nya året ringdes in av någon gammal pensionär som rymt från rinkeby, Jan Malmströ eller något var hans namn. Allt avrundades fint med dans med värdinnan, och dagen efter så skjutsade Niklas hem Madde till Bengtsfors efter han hade varit hos den hemska häxan i Säffle som äter tv-apparater. Under färden fick Niklas reda på att ryktena var sanna, Madde gillade tydligen lumpen.... en hel del! Det kändes lite obehagligt ett tag men en bit efter Åmål så kunde den vilda hydran tämjas och de två hade ganska fina samtal. MSN kanske blir ett faktum och det skulle inte sitta fel. (ah.. MSN.. *tragiskt och nära minne* vi kommer dit sen)
När den gode riddaren nått helvetets granne, Bengtsfors, så besökte han den lilla boning av godhet som där låg. The House of Johan. Niklas fick äntligen -träffa- Sonja och lära känna henne lite bättre. Flickan var jättetrevlig och förvånandsvärt reko för att vara en Silver (no offence but you -are- Silver) Den stilige hjälten fick rädda det älskande paret från en sladdhärva som sprang upp ur mörka hörn, och i den vilda battaljen så slaktades en oskyldig Wii-kabel, och gruppen fick nöja sig med närbelägen nostalgi med Mario-Cart och Super Smash. För att lufta de unga sinnena bevandrade de tre helvetets relativt friska luft. Det blev allsång till Billie, ända tills det som inte fick ske skedde. Niklas mobil dog en tragisk död... dess oändliga aptit för elektroner fick en ände när dess beroende slukade den i junkiens oundvikliga slutsation. Neo höll en kort minnesstund och Johan sade fina ord om den trogne mobilen. Efter det ville Neo avreagera sig på det dåliga slutet i Matrix 3 och stannade tiden, varefter Johan fick känna av den utvaldes vrede. De tre vandrade bort mot solnedgången och man såg dem aldrig igen...
Eftersom mitt sinne för tid checkat in på Hilton i Paris så får jag säga att nästa berättelse utspelar sig någon gång imellan punkt 1 och punkt 42. Dvs Nu.
Niklas teamade än en gång upp med Johan och dennes syster hemma på Sannerud för att invänta fler rollspelare. Dessa satans avskum uteblev och istället så skapade den nya trion världens bästa lajvgrupp. Detta krävde mycken att dricka, gitarrspelande och vasselin på tub. Smurgelflös! Så falukorv! Det är ju lite negerbarn över alltihop. Allting var allmänt mys och jag hoppas vi kan göra om det vid nästa lajv spåning.

Vi dyrkar en hatt
Vad tror ni om det
Vi gillar vår katt
Oavsett var han sket

Och där slutar vår berättelse om Julen 2006, och vi hoppar över till det melodramatiska som är Niklas sinnesliv... Nu i första-person och 3D!
Anna pratade om att vi skulle träffas på MSN under jul. Flickan och jag har inte pratat avskiljt en enda gånd sedan jag först förstod mina känslor för henne. Detta blev inte förändrat då jag inte hört av något från henne alls under hela jullovet. Detta hjälper inte direkt mitt redan tunga sinne nämnvärt, men jaja, skolan börjar imorgon och vi får sörsöka igen, ne? Jag känner hur jag allt mer och mer vill ha någons hand i min. Detta kulminerade när jag skrev ned många av mina egna känsloupplevelser i bokens senaste kapitel. Salkin känner vad jag har kännt, skillnaden är att han har modet att säga vad hans känslor säger till honom. Niklas vågade aldrig säga någonting, inte ens när han hade chansen. (Ah! damn you third-person, you're fired!) Låt oss säga att -Jag- inte är en kanditat för Triforce of Courage. Kanske jag kan visa mitt mod nu, 2007, möjligheternas år. Nu när jag ser de känslor jag kände och fortfarande känner ser jag hur patetisk jag har varit all denna tid. Älska är ett ord som jag velat slänga ur mig tusen gånger, fast då till en annan person, hon som var mitt allt i 5år ända tills hon förändrade framför mina ögon och svek mig utan att veta om det.
Jag känner inte mig själv längre, trots att jag lärt mig mer om Niklas. Det måste väl betyda att jag aldrig vart mig själv förr, utan bara ett steg till den riktiga slutstationen. Jag hoppas att jag kan lära mig vem jag är, att jag kan lära mig att vara modig. För vem vet kanske kan jag vara den som är utvald att bära Triforce... i värsta fall får jag fejka en.
Jag börjar känna mig mer och mer tveksam vad gäller mina känslor. Men allt beror på Mig, min hjärna, min kropp. Jag skäms när jag ser mig själv, inte bara för vad jag ser, utan också för vad jag tänker. Så varför händer ingenting!? Varför kan jag inte förändra mig? Jag kommer få hjälp nu... precis som far alltid sagt att jag behövt. Hela min uppväxt har jag fått höra hur min farbror Dennis var lik mig. "Lat och oengagerad... men snäll" Min far fokuserar alltid på mina dåliga sidor, aldrig de få som är bra. Men kanske är det så det är när man är förälder, men ändå så tycker jag inte om honom för det. Det är det jag hatar honom för, bland andra saker.

Käre Farbror
Jag är ledsen för att jag inte har besökt dig sen begravningen, men jag känner att det fortfarande är för tidigt. Jag saknar dig mer för varje dag som går. Farmor saknar dig alltid lika mycket. Ibland kan hon brista ut i gråt när hon påminns om vad som hänt. Far är aldrig snäll mot henne längre, är det verkligen sant det han säger om henne? Var hon en sådan människa? Nej svara inte på det... Jag vill inte veta, det skulle förstöra mitt minne av henne.
Skolan går sådär. Vissa ämnen känns värre än förr, och jag borde kunna bättre, men orken har gått ifrån mig. Brukade inte jag brinna för skolan? Det är de där idioternas fel... nej.. det är mitt eget. Jag trodde att det alltid skulle vara lika lätt, men tiderna förändras. Men jag får iallafall bra betyg, och det är väl det som räknas, eller hur?
Jag är kär än en gång, förvånad? Jag som inte ens haft en flickvän sen 6:an... patetiskt eller hur? Jag vet vad du skulle säga, att alla träffar någon till slut, problemet är att jag aldrig vågar prata med människor, hur ska man göra då? Jag önskar mer än något annat att du var här, jag skulle göra vad som helst för att bara få tala med dig en gång till.
Jag hoppas du har det bättre var du än är. Där ingen lurar dig eller pratar om dig bakom din rygg. Och jag hoppas att du minns mig som den person jag vill vara, precis som jag minns dig för vad du var och inte för vad du blev.
Din brorson och gudbarn
//Niklas D. Karlsson

2006-12-18T10:58:00.000-08:00

Heliga Helger med Hela Hobbitskarans Hel-ylliga Handdukars Hull. Vad Helkul vi Hade.
Det är lustigt hur endast några få dagar kan fylla en med så mycket glädje och värme, men det är just vad den här helgen hade i förvar. Hela gänget följde med till "ungkarlsstugan" och det spelades rollspel, Wii och kollades på film. När vi körde DoD så fick jag och Mike än en gång genomlida hemskheterna i Vildhjerta *host, harkel* men med -en- liten skillnad: Det var kul! Dalle den sluga tjuven blev ägd av mitt godhetsfyllda sinne... och bakdelen av Mikes yxa, men ändå! Helena visste inte vad som hände överhuvudtaget. Wibke gick från glupsk trollhona med smak för kottar, till adelsdam med smak för rustnings-iklädda män, Mig bland annat, utan att ens byta hud. Och Mike... tja... han spelade en för honom ganska -normal- roll; sig själv. *Blarg!*
För att överleva helgen så gjorde vi tillochmed vår egen mat! Det är knappt man tror det, men sant är det till viss del... Och när de andra såg på den oändliga trädgårdsmästaren så låg Joram och Gendar ute på ängen, och betraktande stjärnfall och kontellationer i evig rörelse. (we -will- do that again my friend)
När vi åkte hem hjälpte några faktiskt till med att städa, who would've guessed? Blev förvånad att Någon stack utan att säga bye-bye, men sen så hördes vi ju på MSN så No Biggie :P
Skolan går bra, ännu ett MVG sällar sig till min lilla men stolta skara, och inget ligger efter och släpar sig i min nacke. Det har däremot stått still med arbetet på boken nu igen, ingenting skrivit på en hel vecka. Bara för det ska jag lägga till några rader på tredje kapitlet innan jag lägger mig, så att jag känner att något har gjorts åt saken, men först ska det tas en promenad i blixthalka. Som tur är finns det inga backar som jag kan falla baklänges i. Billie är ett bra sällskap på dessa mina nattliga turer över stan, men nog skulle man vilja ha någon att hålla i handen i vintermörkret.
Jag träffade -henne- idag. Vi pratade länge och väl om massa saker. Det var allmänt gurgelfmös, och jag skjutsade sen henne till centrum. Frågade om hon skulle ha lust att dra med på film efter jul, och positivt svar fick man. Tänkte väl ta nåt bättre, men det verkar bli nya Bond-rullen, som Hon faktiskt vill se. Under vårt samtal så lyckades jag luska fram diverse saker om vad hon gillar hos killar i allmänhet, och jag drar en lättad suck när jag säger att jag kan ha en chans. Jag har ingen aning om hur stor den är, men en chans är allt jag begär. Däremot så är jag rädd att jag kanske blir fast i denna eviga plåga som hemsöker mig: Att bara vara en vän.

I'm not giving up, not yet... not yet

Ändå sedan november så har mitt engagemang för träning flugit till (insert random place from random novel in the englishclass supplyroom *ganska många*). Det känns så hefla frustrerande att hur mycket jag än vill aldrig orkar bry mig om att röra mig tillräckligt. Mina nattpromenader är just nu den enda förflyttning jag gör till fots, karaten ställs in titt som tätt, och jag har inte vart på simhallen sen slutet av oktober. Jag vill göra det, jag vill röra på mig, så varför rinner orken ur mig så fort jag kommer hem? Jag får fanimej lägga på ett kol om jag någonsin skall kunna gå ned de där kilona som hindrar mig från att vara "normal" *ryser*.... jag hatar det där ordet!
Så för att avsluta vill jag citera en ganska känd snubbe. Seriöst, han är JÄTTE känd, nästan lika känd som Zaphod Beeblebrox. Han har många namn men ingen brukar kalla honom vid namn, det brukade reultera i att man fick små gråa projektiler kastade på sig förr i tiden. Och sånt gör ont, men framförallt så är det ansträngande för dem som kastar projektilerna. Jag antar att det är därför man slutade med det för några århundranden sen...
Men -iallafall- här kommer det:
"We apologize for the inconvenience"

Klatchigt eller hur? Vilken jäkla lyftkran!

"Jehova! JEHOVA!!!"

2006-12-11T15:20:00.000-08:00

Prinsessor från två världar.
I torsdags hände det mest sockervaddiga på hela veckan. Wii hade anlänt, och jag plockade upp den inom den kvart efter butiken ringde och sade att den fanns i lager. Säffles enda Wii, slå den om ni kan. Det vankades sport och skymnings prinsessa hela helgen, med undantaget av skymningsgrejen, då det fanns "andra" som också ville spela. Det kollades på för lite, men ändå tillräckligt, med film. Det åts godis i lagom mängd, och det spelades på tok för mycket golf.
"Snygg putt där Mike"
"Håll käften innan jag kör upp kontrolljäveln i rektum på dig!"
Lamor är ganska luriga djur. Dem ringer inte på telefonen, inte ens när dem själva vill. Jaja kanske nästa gayfestival...

Det har visats att Anna vill att jag ska dö. Jo det är sant, men jag vet inte om det är positivt eller mellankoliskt negativt. Låt mig förklara (Tar upp en varmkorv och en donut).
Jag hade ett litet samtal med Anna och hennes lillasyster, när jag sen erbjöd dem skjuts till stan så fick jag lovordet att jag var en ängel... Ahh... kanske inte helt i den kontext jag vill höra det, men en ängel "non the less". Annas syster Pia kom då på en skrämmande bit fakta.
"Men, det måste ju betyda att han är död"
"Va" frågade Anna frågande... Dah...
"Om han är en ängel måste han ju vara död" fortsatte Pia, "Det betyder väl att du vill att han skall dö?"
Anna såg kors och tvärs mellan oss, och kom fram till att hennes syster var jobbig när hon tvunget behövde lägga märke till saker.
Sedan dess har jag sovit med ett och ett halvt öga öppet. Det är inte så svårt, se på Gandalf. Snubben kan ju helt plötsligt byta färg, bara sådär. Respekt, mannen (halvguden)!

"Fucking Pagans!"

Jag har äntligen börjat bli positiv vad det gäller mitt projektarbete. Det känns som jag äntligen kommer nån vart, och det är inte min näsas förtjänst. Faktiskt, den har inget med saken att göra, eller ja förutom att den sitter mellan ögonen på mig medans jag skriver, Men Iallafall! Jag har koncentrerat mig mer på att ta delar av mitt liv och skriva ned det, inte för att göra boken till en halv-biografi, utan bara för att dela med mig av vissa känslor och händelser som betytt mycket för mig. Till och med min noble springare finns med på ett hörn, helt odold, ungefär lika osynlig som en domedagsprofet i morgonrock med en lila, turkos pináta stickandes ut ur random kroppsöppning varje röd torsdag.
Väldigt många ger mig positiva reaktioner när de läser vad jag skrivit, men ibland fruktar jag att dem överdriver hur bra det är, endast för att göra mig glad och positiv. Nog fan att det funkat som sagt, men jag vill inte arbeta med nåt som är en lögn. Det tror jag ingen vill. *Sch Bush, inte så högt*

Jag försöker prata med Henne, det gör jag. Men jag har fått råden: att vänta, att ta det lugnt, en sak i taget. Men jag vill inte vänta, jag har väntat för länge. Men även om tiden var inne, skulle jag kunna göra det? Allt i Niklas sinne säger emot, för Niklas är inte "verklig". Jag känner mig som något surrealistiskt, något som inte stämmer in med resten av världen. Mina handlingar återspeglas inte likt andras, mitt leende fanns aldrig där till och börja med. Men med hopp finns det en väg, och hoppet har inte lämnat mig än, hur starkt det än försökt att slita sig ur -det- självmordsuppdraget.
Livet skulle vara så simpelt om man bara låste sig in i ett rum och tittade på TV, men då skulle man ju gå miste om allt det häftiga i livet: Skidboxning, handdukar, vårrullar, kristen-mobbning, för att nämna några saker. En annan lösning vore väl att supa skallen av sig varje helg, då verkar ju allt lösa sig, eller hur? Nog för att man inte är smart, men SÅ korkad kan jag inte förstå att någon kan vara. Att ens göra det valet är absurt, men det är klart... många -är- bengtsforsare djupt nere i själens mörka botten. Som tur är föddes man Åmål, fostrades Säffle. Dä årner sej!
Att skrika hat-, respektive kärleksförklaringar från ett berg i Chile skulle passa fint just nu. Om det finns lamor i Chile? Fråga inte mig, jag är ingen morot.

Över slätter över hav
sluttningar utav sand
jag fann ej vad jag bar
det låg där i min hand

varför söka nåt man glömt
inget är menat att vara
detta liv det är fördömt
kärlek är det enda vi hava

Galloperande hästar i mitt minne, för evigt.

2006-11-30T13:08:00.000-08:00

Oväntade händelser i Novembermörkret.
Ibland så kan de konstigaste saker hända på en annars så normal dag. En bortsprungen hund kan lära sig fylla år på en parkbänk, ett historiaprov bli avbrutet av golfspelande antiloper, och kanske en perfekt engelskauppsats får G-, pga en pågående HIV-epedimi bland småbarnen. Den här dagen så hände det högst oväntade att Niklas i matsalen, förtärandes på en alltför ljummen och slaskig torsk, fick en dejt till studentbalen.
Ni kanske börjar undra när ni får höra det här, så låt mig ta allt från början. Allt startade med Lovisa, så som många saker gör (förutom en våg av gay-tolerans), då hon så humoristiskt ställde frågan om inte jag och min vapendragare Mike skulle gå tillsammans på den slutgiltiga sammankomsten för champagne fyllda 18-åringar, studentbalen. "Gayskämt," tänkte Niklas och drog på smilbanden för syns skull, "så ovanligt." Detta däremot startade en disskussion som fortsatte över historialektionen inpå matrasten, då några andra klasskamrater och Anna och hennes vän hakade på till matsalen. Blöt sprödbakad torsk, det svider i näsborrarna, så man häller en oidentifierad sås över skräpet för att dölja lukten. Sen visar det sig att just såsen var problemet. Alla pratade om vem dem skulle gå med på balen och vad som gjordes där. Två av tjejerna drog samma skämt igen: "Du och Mike skulle ju kunna gå", Niklas drar inte längre på banden, de har tröttnat på dessa eviga "humorister". Anna nämner att hon skulle vilja gå på balen med oss, sin gamla klass, och jag säger att hon ju -är- en del av vår klass och därför måste följa med. Här kommer det Niklas länge tänkt på men inte trodde skulle ske så snart.
Allt börjar med Lovisa.
"Kan inte Anna gå med Niklas!" utbrister hon och ler stort, och ser frågande på oss båda. Jag registrerade inte allvaret i förslaget innan Anna skinit upp med ett av sina trademarkade leenden (om dem inte redan är det, så gud hjälpe mig borde de vara det) och sagt att det skulle vara jättetrevligt. Utan att själv hinna förstå vad som just hänt, så svarar Niklas att det faktiskt -skulle- vara jättetrevligt. Utan att någon säger det så är det nu bestämt, eller så känns det åtminstone som. Jag vet inte hur eller varför det hände, det bara gjorde det.
Problemet som då uppstod berodde på att Niklas, oturligt nog som vi alla vet, föddes med ett otroligt dåligt självförtroende. Dessutom så förbannar jag denna dag att Kenneth lärde mig att ifrågasätta, då jag inte kan sluta tänka: Menade hon det verkligen? Kommer det uppfyllas? Var det ett skämt? Gillar hon mig på riktigt? Hjärnan svarar med stora svulstiga nej i mango på alla punkter, men något annat mycket mosigare och kladdigt säger: "Kanske".
Och här står jag (eller ja, sitter ned, ni förstår vad jag menar) med fler frågor än någonsin, en vän som är alltmer positiv för det jag önskar, och en flicka som jag faktiskt -tycker om-, ingen falsk kärlek, som har min MSN. Och det anser jag vara ett steg, kanske ett bakåt, eller ett framåt, uppåt är lite svårt, men ett steg "non the less".

Jag skulle vilja skriva mer om det virrvarr som just nu är min hjärna, men jag behöver förstå det innan jag kan yttra frågan vidare, så därför, aufvidersen, eller nåt.

"Finally... Recognition!"

2006-11-25T11:20:00.000-08:00

Ett sinne förvirrat, och en känsla överkommen. Livet ser mindre svart ut, när det täckts av den mörkaste röd.
En människas hjärna är otrolig. Den kan i den ena stunden fungera som en väloljad klocka, för att sedan bringa in en mycket stor motorsåg och sprätta flis åt alla håll. Som tur är funkar denna process även i motsatt riktning, men då med mindre trä och mer förzinkade womba-rör. Mitt eget exemplar fick denna vecka en hel genomkörare av alla sinnesstämmningar som finns dokumenterade i Encyklopedia-Galaktika. Från ren deppression till medelmåttig lycka, till domedagstankar för att slutligen hamna på slutstationen allmänt fröjdsam.

Uttrar tycker inte om ateister med liknande konsonanter i deras titlar enligt medelmåttiga amerikaner. Inte heller vill lamor från Puerto-Rico regissera filmer längre. Beror antagligen på alla dessa älgar som drar åt sig nudisternas gunst.

Är alla människor lika mycket värda? Är livet verkligen värt att leva i ensamhet? Kan norrmän verkligen tala engelska? Dessa frågor flög igenom min å så mörka hjärna i dessa bistra tider, och fann ett fäste som inte riktigt höll i längden. Måste nog beskyllas på deras undermåliga klättringsutrustning. Men ack vad gör väl det? De skulle ändå bara ha bringat slafsiga motell och 0-stjärniga restauranger till ett redan fjäder-plockat sinne.

Att ha en egen stuga är ganska mysigt, och dessa framtidstankar som hemsöker mig slog nya rekord när jag och Mike slappade i de -stora- sköna sofforna. Jag har faktiskt aldrig haft liknande sinnesbilder förr, men jag kan säga som så att de bringade ljus till ett mörkt rum.

"Hon satt i mitt knä
hennes ord likt vinden
inget kunde få mig så kär
en ensam tår på kinden"

Har jag det som krävs? Martini drickande nervceller ekar i mitt inre. Jag trycker på mute och går ut genom dörren, som öppnats bara för mig. En trappa uppenbarar sig framför mina fötter, varje steg som en klippavsats. I mitten stod Hon, med leendet jag lärt mig älska. Vid dess fot stod jag, och sträckte ut en hand.

"Känn min sorg,
känn min lycka
varje dag försvinner
bortom livets krön
jag finner min egen väg
om jag letar på rätt plats"

Sträcker ut en hand.

2006-11-22T14:45:00.000-08:00

Gaseller och fontaneller, Rättstavning och Ångesten
Jag mådde än en gång som skit när jag vaknade i morse. Samtal och ifyllda tabeller, stämpeln: sjuk; i pannbenet, denna gången i lila nyans av grön. Jag kände mig bättre senare på förmiddagen, men låtsades må lika mycket bajsh för att slippa frågor. Pappa ringde och frågade hur jag mådde, sen kom han till den riktiga orsaken till varför han vill känna av mig: "Ska du med och jobba på fredag?" Kanske jag överdriver, vem vet? Det enda jag vet är att det är så det känns djup nere i hjärtat.
Eftersom sjukdom ofta för mig innebär att spela tv-spel hela dagen, på ett ganska hjärndött sätt, så fick jag mycket tid till att fundera över min så kallade "dröm" här i livet. Har jag vad som krävs för att skriva en gripande fantasy-roman? Finns det en chans att någon faktiskt skulle vilja läsa det jag skriver? "Knappast!" skriker varje nervcell i min hjärna och rör iordning dubbla martinis som jag aldrig gav dem. "Minderåriga skola ej dricka mer än två flaskor absint" sade Herren och dansade chottis med limegröna älvor på pridefest. Varför måste min rädsla för misslyckande alltid komma upp i skallen när jag behöver den som minst? För några dagar sen så dök en annan tanke upp: Om jag inte kan nå mitt mål, vad i helvete skall jag då göra?

Sex fot ned.

"Nothing is meant to last
yet we live in this world
searching for happiness
the blue bird flies away"

Jag fann mig själv ifrågasätta mina känslor för Anna. Ljuva, snälla, söta Anna. Jag kom ihåg hur jag kände för henne för två år sen, och frågade mig själv: "Är du säker på att du inte inbillar dig en massa saker?"
Precis som Salkin skulle ha svarat: "Jag vet inte"
Och precis när min hjärna vill stänga ned fabriken p.g.a. för mycket neggo, så dyker bilder upp, tankar om framtiden. Om händer tätt omslutna, om böcker bundna, om upplevelser genomlevda. Kan det bli sanning? Kanske om jag sätter igång nån jävla gång!

Hur mår jag egentligen? Kan det vara normalt att alltid vara så förbannat deprimerad? Inte fan kan jag svara på det själv. Inte heller vet jag varför jag alltid beter mig som en idiot mot dem jag bryr mig om och vars vänskap och kärlek jag värdesätter högst av allt. Om någon av er läser detta, förlåt. Ett ord kan inte ge rättvisa, men det är ett försök.

Ingen människa har någonsin fått mig att gråta lika mycket som mig själv, och det är inte vad jag själv kallar bra existens. En jävla lama skulle man vara.

"The blue bird flies away"

Sträck ut en hand.

2006-11-15T14:34:00.000-08:00

Umgänge, sprit och en gestikulerande lama.
Förra veckan slutade ganska så fluffigt, med mig tagandes med Mike och Johan till Trollhättan för att snylta på allt vad sprit och mat hette. Vilgot hade varit stolt över oss. Jag köpte på tok för många dvd-filmer, men det finns inget som går upp mot nyöppnad hårdplast förpackning. Har den där hjärncells-dödande-genom-kvävning-och-dålig-poesi effekt. Vi hade allmänt trevligt, lyssnade på Jim's skrålande "cheers" uppmaningar och suveräna gitarrspel, och så plågade jag och Johan ihjäl Mike med Billie the Vision, som tillslut verkar ha funnit ett fäste i hans å så röriga inre.
Under resan så fann jag det svar jag så länge letat efter. Johan är en lama. Det förklarar allting, bland annat varför han är så fascinerad att sprejlackera mig med diverse vätskor. Jag kände att något inte stämde under turen hem, och jag antog att det var en flicka från Uppsala som låg och spökade i vissa passagerares annars så rosa hjärnor. Jag har aldrig varit så glad för någon annans lycka förr, och jag kände att helgen vart väldigt lyckad. Och jag hoppas att jag fortfarande har vänner att åka med nästa gång.

Jag skrev ett nytt mail till Sofia i måndags. Jag hade faktiskt börjat ge upp hoppet när hon knappt hälsade på mig på säffle-tivolit, men nu fick jag reda på i svaret att hon hade en pojkvän. Detta gjorde mig förvånansvärt igenting, absolut nada faktiskt. Jag tror inte ni riktigt förstår hur lite jag brydde mig, det var alltså.... zero. Detta bevisade den tanke jag haft väldigt länge nu, det var bara en förälskelse, en liten sådan, en av många jag haft och även denna utan grund att stå på. Det gjorde mig även lugn i mitt annars så kaotiska sinne, för nu kunde jag äntligen gå över det som hände, eller rättare sagt inte hände. Sofia och jag är vänner nu, det har vi ju alltid varit från hennes synvinkel, men nu finns det inget annat dolt bakom masken.
Ända sedan tivoli-händelsen så började jag fatta mer och mer tycke för Anna, jag hade inte sett henne på ett helt år och när hon kom tillbaka efter sommaren så kändes det som om jag hade hittat en länge försvunnen pusselbit. Med henne känns det faktiskt som att jag skulle kunna vara en del av hennes liv, och hon en del av min. Jag fruktar ibland att hon skall vara som alla andra mina förälskelser, orealistisk och omöjlig, men det känns ändå som om hon... och jag... skulle funka, så enkelt är det. Varje gång jag ser henne så vill jag bara brista ut i ett lika stort leende som det hon ger mig, men då skulle mina käkben stämma skiten ur mig.

Jag har aldrig varit bra på att läsa av vad folk tycker om mig. Värst är det med "dom" då jag aldrig riktigt har varit i kontakt med deras "sort". De skrämmer mig på vissa sätt, och jag känner en viss samhörighet med en viss 40-åring. Men med Anna så känns det... annorlunda, får man säga så? Mike menar att hon lyser upp när hon ser mig, men jag mitt neggo tror att hon bara är allmänt trevlig. Hon frågade om hon fick intervjua mig om lajv, för skolan, och jag ser det som ett fint tillfälle att inleda en djupare relation. Jag vill verkligen vara den där som bara går fram till den person jag gillar och säger mina känslor rakt ut. Men ack så föddes Niklas med dåligt självförtroende, ni vet det där som dom kletar in i örat på dig när du sitter där på din 13års dag, och du helt plötslig blir varse om ditt utseende.
Jag vill verkligen lära känna henne bättre, frågan är om hon vill lära känna -mig-, inte den där killen som knappt säger nåt vettigt i skolan och försöker vara så rolig som han kan, utan -mig-. Men kanske -hon- är -annorlunda-, kanske hon kan finna sig i det underliga som ligger i att tycka om någon som sticker ut, och jag menar inte på det bra sättet. Vem vet, kanske har det jag hela tiden letat efter legat precis under min näsa.

2006-10-17T15:13:00.000-07:00

En karta med möjligheter och en man från Argentina.

Jag vet inte varför jag gör det här. Kanske är det för att få ner vad jag känner i binärkod, eller för att berätta för mig om mig själv, eller helt enkelt därför att en vän gav mig rådet. Hur det än ligger till spelar ingen roll då det inte är det jag ska skriva om. Det jag SKA skriva om är en tvåbent kolbaserad livsform som lever hos sin mormor, av den enkla anledning att komma ifrån sin far, och som drömmer om att göra spel. Niklas är hans namn och han är vad man brukar säga: "Inte normal".

Normal. Jag har alltid hatat det ordet. Jag har vetat sedan barnsben att jag inte var normal, ingen är normal, och om man anser sig vara det betyder det antagligen att man är för dum för att tas på allvar eller överhuvudtaget lyssnas på. Jag skulle vilja säga det till halva skolans elever där de svassar omkring och tycker att de är fullt normala. "Var unika" sa en vis man. "Yeah right" säger jag.

Om det anses normalt att skriva en bok vet jag inte, men det är det jag fördriver tiden med, när jag inte slösar bort den på datorn. Jag kände att det nu fanimej var dags. Nu ska jag börja på handlingen. Alltför länge har jag suttit och tänkt:"jag behöver nog lite mer bakgrundshistoria innan jag börjar." Jag var feg att tänka så, och jag är feg även nu. Det jag är rädd för är inte spöken eller döden. Jag är rädd för att misslyckas. För om jag misslyckas med det här, vad har jag kvar? Ett evigt liv att arbeta hos min far som jag inte längre tål? Då blir det raka vägen ned sex fot i marken för min del.
Allt jag vill ha finns ibland ett gäng med annorlunda människor i Arvika, och jag tänker sälla mig till deras skara, så hjälpe mig Gud/Buddha/Mushashi.

När folk frågar mig vad jag ska bli sen efter gymnasiet, säger jag bara "Jag vet inte". Jag, till skillnad från många andra, vet precis vad jag vill bli, men om jag skulle säga till dem att jag vill skriva manus till tv-spel skulle man få ett sånt fint leende och höra: "Ja det passar väl DIG" Stämpeln placeras i pannbenet. NÖRD i stora rosa bokstäver. Ibland hatar jag att vara mig.

Jag har de senaste dagarna insett att jag avundas många människor. Jag avundas min bror för att han har pappas gunst. Jag avundas Johan för sin förmåga att uttrycka sig, för sitt mod och för hans styrka. Jag avundas Mike för sin världsvanhet. Och jag avundas Lovisa för sin godhet.
Jag har många brister. Brister som jag är medveten om och som jag vill göra mig av med. Men ord väger mindre än handling, så idag gjorde jag äntligen ett litet steg i rätt riktning mot ett bättre liv. Det må vara litet, men många små kliv kan bli en hel 100m sprintbana.

Jag hoppas en dag att bli älskad för den jag är. Vilket nog innebär en lång tid i väntkön. Men jag måste nog först kunna älska mig själv, vilket är omöjligt i min nuvarende form. Så NU börjar questet för Den Helige Morph Skill.